Den förlorade pluggen

Idag har jag äntligen fått lådorna imnehållande trä- och metallbitar från IKEA uppackade och ihopskruvade till en hylla. Det var inte särskilt svårt egentligen, men Murphy har nog ett extra vakande öga på produkter från den firman, så helt smärtfritt gick det minsann inte. Förutom att jag antagligen kommer ha förskräckligt ont i handen imorgon av att ha försökt banka fast pluggade delar i varann så passade även den allra sista biten i hyllpusslet - en plugg - på att försvinna spårlöst. Eftersom jag inte ides räkna till 80 pluggar före jag började skruva så vet jag inte om jag ska skylla försvinnandet på IKEAs sommararbetare eller min egen slarvighet, dock. Jag var helt förberedd på att pluggen skulle dyka upp ca fem minuter efter att jag till sist skruvat fast allt och placerat den i rummet, men otroligt nog var så inte fallet denna gång.
Nedan ser ni avbildat en likadan hylla som då numera tornar upp sig som en skyskrapa bredvid min säng, och jag kan konstatera att det nog blev riktigt fint. Stort tack till Emilia och Nici för moraliskt stöd och lyfthjälp.

Förvaring

Jag har två utmaningar framför mig idag. Den första är att räkna ut hur jag ska sätta in mina kopiösa mängder saker i mina rätt så stora skåp för att det ska bli vettigt. Den andra är att lyckas få ihop det tusenbitatspussel som också kan tituleras 'IKEA-hylla'.
Önska mig lycka till.

Kinamat?

Då var den äntligen här; den första egentliga natten i den alldeles egna lägenheten! (Med egentliga menar jag att jag faktiskt ha flyttat in, och inte bara huserar på en madrass på golvet.) Flytten gick hyfsat smidigt, och jag tror till och med att jag fick det mest essentiella med mig. Ett par saker har jag dock i nuläget insett att blev hemma. Den första är mina gardiner. Inredningsmässigt klarar jag mig nog utan gardiner någon vecka, men det som visade sig vara ett större problem var att grannara på andra sidan vägen ser rakt ner i min säng, vilket kanske inte är helt optimalt. Ett påslakan fick istället agera stand in, och det fungerar naturligtvis precis lika bra.
Den andra saken kommer kanske orsaka lite mer problem; jag glömde ta med mig bestick. Mamma föreslog att jag skulle låna av grannen, men jag känner att den finska mentaliteten definitivt vinner här, så det blir nog att äta med plastbestick några dagar.
På tal om att äta så uppvisar min lägenhet ett mycket pekuliärt fenomen. Det är nämligen så att det inne på min WC alltid luktar mat. Och dessutom sådan av kinesisk karaktär. Måste säga att det känns lustigt att tvätta sig i kapp med doften av sötsur sås och friterade räkor, men jag har hittills inte kunnar bästämma mig för huruvida det är äckligt eller aptitretande.

Nedan en högkvalitativ bild på kaoset i min lägenhet för några timmar sedan. Nuläget är åtminstone lite mer organiserat, men än finns det mycket att göra. Nu dags att sätta huvdet på dynan, att  bära lådor tar på krafterna trots allt.

Att ta sig upp igen

Jag har haft ett par dagar då jag varit generellt ganska arg på mig själv. Långa haranger om vad som gick fel klarar ni er bra utan, men jag tror de flesta studeranden kan nicka förstående om jag nämner att ilskan innefattar allas vår favoritinstitution: folkpensionsanstalten; mer känd som KELA. Ack vad mycket bekymmer de kan åsamka en stackars universitetsstuderande. 

Att gå omkring och vara sur på livet är dock inte så konstruktivt, så jag har försökt se positivt på det hela, och nu faktiskt lyckats nå ett stadium då det mesta känns ganska kul. Till och med att packa ner sakerna hemma ännu en gång för en flytt. Att det är min första egentliga egna lägenheten som skall flyttas till kan ju ha något med saken att göra, i och för sig, men det ger mig bara en orsak att vara extra glad. Inredning med studentbudget - challenge accepted. 

Förutom mitt humör har det också varit andra saker som har lyfts upp. Jag och mamma tog en liten tur ut till skärin för att hämta mammas gamla roddbåt, och bogserade hem den i en hisnande fart på ca 4 knop. Men att åka (och nu faktiskt också köra själv) vår legendariska "Musen" var bara rogivande, så ingen panik där. (Förutom när roddbåten hallvvägs lossnade och flöt iväg åt ett helt annat håll, men det fixade sig det också.) 

Väl framme i land var det sedan dags för transport hem. För er som har undrat så kan jag berätta att det går alldeles utmärkt att transportera en roddbåt i en Volkswagen Golf, ingen fråga om saken heller. Estetiskt (och lagmässigt) var det kanske inte den bästa lösningen, men vad gör väl det, vi är ju i Ekenäs. 

Nu kallar sängen, imorgon sista arbetsdagen och sedan packning, packning, packning. G'natt!

Rautia - här kommer jag

Det börjar likna något, mitt köksbord. Jag har kunnat konstatera två saker; att det blir betydligt snyggare med vita ben samt att jag är alldeles usel på att måla med pensel. Men det får man väl räkna med när det är första gången man gör något.
Till näst bär det av mot Rautia för införskaffning av nya gånggärn och sandpapper för avlägsning av all extra färg som hamnat där den inte skulle. Ska bli intressant att se hur detta slutar. Ett som är säkert är att ifall man räknar i arbetstimmar så har bordet blivit betydligt dyrare än 14 euro.

Projekt matbord - dag 2

Dagarna flyger förbi i en hisnande fart, oh redan om en vecka är mitt 'oändligt långa' sommarlov mer eller mindre slut och det är dags att flytta med pick och pack till Åbo. Eftersom gamla lägenheten hade allt utom mitt rum färdigmöblerat innebär det också att jag måste inforskaffa en del nya möbler. En IKEA hylla och en bänk till tambren står ännu på inköpslistan, men köksbordet står ute på garageuppfarten. Det införskaffades för hela 14€ på en auktion, men kräver nog lite omvårdnad. Min vision är ett snyggt vitt klaffbord. Realiteten är tills vidare dock något av ett hemmaprojekt från sjuttiotalet met ett meterstjockt ojämnt målfärgslager över sig. Gårdagen ägnade jag till att slipa bort största delen av den gamla färgen, nu är det bara ena klaffen och benen kvar, samt själva målningen. Förhoppningsvis blir det i alla fall bättre än utgångspunkten.