Inför det stundande studentkalaset bestämdes det att kaninburen som står på gräsmattan ska flyttas bort av både estetiska och utrymmesmässiga skäl. Tillsammans med Jimmy och några spadar och krattor tog vi tag i projektet och började rycka och riva i gräset som under det gångna året har lindat sina tusen gröna lemmar runt hönsgallret som utgör bottnen i buren. Vi klippte loss kanterna och testade lyfta.
De två centimetrarna mull, invirad i några generationer daggmaskar och gräsrötter som girigt supit i sig kaninskit i ett års tid, var inte lika villiga att ge med sig. Vi ryckte, hackade och drog, men nej. Kaninburen har vuxit fast i vår gräsmatta.
Vi gav upp och väntar tills mamma kommer hem istället, då löser sig allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar