Det stora cykeläventyret

Som bekant fick min kamera lite vattenskador för någon vecka sedan. Jag har som tur en försäkring på den via Gigantti som innebär att jag får en ny trots att ja i princip söndrat den själv, det enda som krävs är att jag gör en skadeanmälan och lämnar in den i närmaste Gigantti - enkelt. Trodde jag.
Närmaste Gigantti är belägen i Raisio, vilket ligger ca 9 km norrut från Åbo. Eftersom vädret var alldeles underbart för en gångs skull bestämde jag mig för att ta en liten cykeltur och samtidigt bättra på min mentala karta över trakten en aning. Här gjorde jag dock ett litet misstag: jag kollade inte på förhand vart exakt det var jag skulle cykla.
Min första plan var att cykla mot Raisio och hoppas att Gigantti skulle ligga någonstans på vägen. Det gjorde den inte. Min andra plan var att hitta den i Raisio centrum. Det gjorde jag inte. Vid det här laget började jag redan tveka på min talang för att magiskt orientera mig till ett ställe jag aldrig besökt. Jag köpte en glass och satte mig för att tänka över saken. Sedan bestämde jag mig för att fråga några ungdomar som satt utanför butiken. Det visade sig att Giganttin ligger mittemot IKEA, men eftersom jag inte vågade erkänna att jag inte vet var IKEA ligger tackade jag glatt och cyklade i riktningen killen pekat. Jag höll redan på ge upp en andra gång när jag cyklade över vägen för en sista koll på ett köpcentrum som såg ut att kunna innehålla en elektronikbutik, när jag såg IKEA-pelaren i skyn lite längre framåt. Då var jag glad, ska ni veta.
Efter det gick allt ganska smärtfritt, jag lämnade in min kamera, fick ett papper och löften om besked om några dagar i utbyte. Sen passade jag på att införskaffa en USB-sticka när jag ändå var där.
Uppskattningsvis blev väl min lilla cykeltur lite på 20 km lång, inte så illa. Nu får vi bara hoppas att min nya kamera kommer snart.

Fem, sex sju åtta!

Idag gick jag och några andra från min klass på av skolan arrangerad showdans. Det var fartfyllt, roligt och på ganska passlig nivå för någon som jag som dansat tidigare men är lite rostig i kanterna.Sen min jazzdansgrupp lades ned för lite på ett år sedan har jag inte dansat "i klass", så att säga.
Inte förrän nu, när jag stod där på golvet och försökte få mitt minne att synkronisera med min kropp, insåg jag hur mycket jag har saknat att ha koreografier att lära mig. Dansa kan man alltid, på krogen eller hemma framför spegeln, men att någon annan bestämmer vad du ska göra och när är en helt annan sak. En helt annan sort av koncentration. Det var en skön känsla.

http://www.fanpop.com/spots/disney/images/68851/title/pocahontas-wallpaper

Efter showdansen och en snabb dusch hade vi Disneykväll med tjejerna i klassen hemma hos Sarah. Det blev klassikern Pocahontas som fick rulla i DVD-spelaren, en film som aldrig varit min favorit men nog är fin. Det var riktigt skönt att kunna slappna av efter allt stressande inför anatomitenten (som för övrigt gick helt okej). Dock känner jag mig fortfarande lite stressad. Hmm..

P.S. Jag borde få en ny kamera från Gigantti småningom, bara jag orkar cykla till Raisio och lämna in min vattenskadade. Länge leve försäkringar.

P.S 2. Jag har köpt en cykelhjälm nu. Bild kommer i något skede.  

Brist på anatomi

Jag har spenderat hela helgen med att planera att läsa anatomi. Jag skulle vara så flitig, göra anteckningar och läsa det mesta.
Förvånansvärt nog har jag inte läst någon anatomi alls denna helg. Istället har jag städat, jobbat, varit på firmafest, skrivit en modersmålsessä och lite allt möjligt annat smått och gott. Ungefär allt förutom anatomi.

Men nu ska jag läsa.
Efter att jag har diskat.

Jakten på monstertvättmaskinen

I morse hade jag klockan och ringa tidigare än vanligt för att hinna sätta på en maskin tvätt innan jag gick till skolan. Nyckeln hade nog ramlat ner i brevlådan i något skede, men ännu återstod ett problem: jag hade ingen aning om var tvättstugan låg. Jag provade nyckeln i dörren uppe på min våning där bastun finns och i de likadana dörrarna på B-trappans nedre våning. Jag kom in i ett vindsförråd. Sen provade jag B-trappans vind. Där kom jag inte in. Efter det rummet där bokningslistan hänger - ytterligare ett förråd och en städskrubb, men ingen tvättstuga.
Efter det gav jag upp, gick till mig för att äta frukost och skickade och frågade min hyresvärd.
Det visade sig att man skulle gå in i dörren där det står "huoltomies" på postlådan. Där jag väntade mig att hitta någon form av pausrum, kontor eller så fanns istället en korridor som huserade torkrum, tvättmaskin och andra dylika apparater. Tvättmaskinen var ett riktigt monster. Stora, metalliska knappar, och ett ljud mer likt en rymdfarkost än en hushållsmaskin. Det var nog med viss tvekan jag satte dit min vittvätt.

Loppisrunda

Allvarligt, jag orkar inte med mera regn! Det är jobbigt att bara kunna gå i vättentäta skor (tack och lov att jag köpte nya kängor förra veckan), konstant ha fuktiga kläder och inte kunna cykla utan att bli blöt.
Hur som helst så lät vi inte det dåliga vädret hindra oss då vi - fem blivande logopeder och psykologer - traskade mot Åbo centrum för att göra en liten loppisrunda (se rutten här) runt några av stadens lopptorg. Vi gick till sex olika, av vilka fyra var obekanta för mig. Något annat än en brödkavel köpte jag inte, men en av killarna som var med fyndade mer eller mindre en komplett frack.
Till ett par av ställena måste jag nog gå tillbaka ensam när jag verkligen har tid att rota i alla lådor och prova kläder, men detta var en kul sätt att kolla runt och se vad som finns.

Medan jag traskade omkring i regnet med fyndkikaren i högsta hugg satt mina mera disciplinerade klasskamrater och läste anatomi. Vi har vår första boktent småningom och det är en hel del att lära sig. På latin. Bland annat muskler, ansiktet och svalgets uppbyggnad. Hittills har det inte stressat mig alls, fast det kanske borde. Frågan är bara om man vågar fokusera sig allt för mycket på tal-relaterad anatomi. Hm..

Bild från http://messageboards.makemeheal.com/non-surgical-cosmetic/facial-exercises-exercising-face-muscles-t150398.html

Inga prinsessautografer

© John Smedberg

Som ni kanske läste i gårdagens inlägg eller rent av har hört på nyheterna så var kronprinsessparet på besök till Åbo Akademi idag. Vad hon egentligen gjorde i samma hus som oss har jag ingen aning om men mycket ståhej var det i alla fall. Efter att ha plockat bort alla eventuella fula detaljer från vår éntrehall (t.ex. roskisar), piffat upp den med hundratals växter som mest såg ganska konstlade ut samt flyttat på några stackars cyklar som var "i vägen" (fröken Kaisa är numera ett helt cykellås fattigare tror jag) var vi redo för att ta emot prinsessan. 

I princip var hela Arkens gård full med människor, främst studerande, som ville få en skymt av Victoria. Och visst fick vi det också, efter en stunds väntan. (Fint folk kommer för sent sägs det ju?). Hon och Daniel kom gående längs med Biskopsgatan, och Victoria utropade till och med ett litet "Oj" när hon såg hur många människor där var. Sedan tog hon snällt emot diverse teckningar av förtjusta men lite skrämda småflickor. Eftersom vi stod så nära (knappa två meter ifrån dem vid porten) fick vi också höra henne berätta att hon tyvärr inte får skriva autografer. Det tyckte jag var lite skojigt. Tilläggas kan också att Daniel mest såg lite fanatisk ut, på ett roligt sätt.
Och för er som undrar om man såg magen kan jag berätta att hon hade en lite lösare (men nog snygg) klänning  och en blombukett i vägen. 

Vickan på kommande

Idag har varit en vanlig (läs: regnig) dag i Åbo. Det har inte hänt så mycket fantastiskt, förutom att jag fått ett nytt kylskåp.
Imorgon, dock, kommer det vara en stor dag i Åbo Akademi. Så stor att dom har flyttat bort alla våra roskisar och vi inte får parkera våra cyklar på gården. Eller använda huvudingången.
Vi ska nämligen få fint besök, självaste Victoria och Daniel. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska tycka att det ska bli superroligt att få chansen att få en glimt av kronprinsessan eller om jag ska tycka att det hela är fånigt med alla arrangemang. Lite kul är det ju däremot alltid med specialprogram, så vi får väl se hur det känns i morgon.

Nu ska jag diska och hoppas på att grannarna inte blir allt för irriterade.

Poistukaa heti, vedessä on räjähteitä

Jag har haft en superb söndag, bara så ni vet.
När jag och Nico anlände i Åbo och gick hem till mig reagerade vi lite på att det var ovanligt mycket folk kring ån. De körde någon slags radiostyrda båtar i en väldig fart och överallt flöt blåa ballonger omkring luftrummet.
Det visade sig senare att det är Åbodagen idag, på programmet stod bland annat invigning av den nyrestaurerade bron. På bron i fråga hade byggts en scen som diverse artister uppträdde på under dagen, så nu kan jag skryta med att ha sett både Katri Helena och Negative live.
Hela upplägget var spännande eftersom musiken spelades ut över ån och alla stod längs med åstranden och tittade. Efterhand som det mörknade blev det ännu mer effektfullt med alla ljuseffekter och där var verkligen smockat med människor. (Jag och Kaisa såg en man med kamouflagemönstrade byxor, fast i rosa och vitt.)
Det hela avslutades klockan nio med det maffigaste fyrverkeriet jag någonsin sett. Det hade satsats riktigt ordentligt på ljud och effekter och bron lystes upp i den ena fantasifulla explosionen efter den andra, blandat med några riktigt ordentliga raketer mera från sidan. Vissa kom från ån också (vilket var orsaken till att folk i båt bads avlägsna sig).

Så klart har min kamera gått sönder just nu, så tyvärr får ni inga bilder. Mitt kylskåp också, för den delen.
Men strunt samma, jag har haft en för bra helg för att bli upprörd av bristen på kall mat.

Inköpslista: gummistövlar

Jag har tappat hoppet om en solig skoldag i Åbo. Utan att överdriva tror jag det har regnat i något skede precis alla skoldagar hittills (förutom förra fredagen då vi hade föreläsning från 9 till 17). Mitt parafly fick ledproblem efter tredje användningen och min plastiga regncape tål inte denna sorts skyfall några längre stunder. Det är bara att inse faktum: jag behöver ett par gummistövlar och en ordentlig regnrock. Antagligen hinner jag dock inte på shopping inom den närmaste framtiden, så vi får hoppas att vädret håller upp imorgon kväll under Vocalis och Impuls' gulisintagning. De enda direktiv vi har fått är att ta på oss oömma kläder samt att ta med extra underkläder och strumpbyxor. Intressant.

Med tanke på att idag har varit en alldeles vanlig, regnig tisdag har jag faktiskt fått ganska mycket gjort. Först gick vi till stan med klassen för att beställa våra halare. (Jag väntar så på att få börja dekorera min!) Sedan när jag steg innanför dörren passade jag på att sätta igång med maletköttspajbakandet som jag planerat i flera dagar. Medan den var i ugnen (och efter två varv via Sale efter ingredienser jag glömt) upprättade jag en provisorisk tvättstuga i mitt badkar. Jag har ännu inte fått nån rätsida på husets system och klädskåpet börjar gapa tomt småningom. Nu är hela badrummet fullt med blöta mörka kläder, hoppas bara de hinner torka tills hyresvärden kommer imorgon. Och utöver allt detta har jag gjort en uppgift i Moodle. Hur bra som helst! Här kommer en bild på pajen. Helt okej, eller hur?

Lugn och lycklig

Få saker känns bättre än när man nyduschad, nyinsmord sätter på sig sin pyamas, sätter på en lugn låt och kryper ner i sin egen säng och bara kan slappna av efter en underbar dag. Skit samma att det har regnat hela dagen, just nu känner jag mer frid i själen än jag gjort på länge.
För det första hade vi statistik idag på kursen "Intro till beteendevetenskaplig forskning". Där satt folk och stirrade förtvivlat på sigmaformlerna och de grekiska bokstäverna, men jag förstod. För första gången på länge känns det som alla bittra tårar över den långa matematiken verkligen kommer ge mig något i gengäld.
För det andra har jag spenderat hela kvällen med att utmana mig själv ordentligt både fysiskt och psykiskt. Fastspänd i en sele klättrade jag över plankor, linor och tunnor flera meter över marken i timtal. Vilken känsla!

Våra kära tutorer Paulina och Frida som tog initiativet att åka dit (trits att Frida då bilden togs nog tvivlade på att det var en bra idé)

Stället heter FlowPark och ligger s.a.s. på shoppingcentret Skanssis innergård. I en liten skogsdunge har man skapat olika sorters banor man ska ta sig igenom genom att klättra från plattform till plattform, höjden varierar från en halv meter till tio. (Den svåraste var det bara Daniel som över huvud taget klarade av att ta sig upp till.) Jag rekommenderar det varmt för alla som är lite äventyrslystna och inte har höjdskräck. Det var helt sjukt roligt, och till ett helt överkomligt pris (17,30€ för studerande) med tanke på att man får vara där hur länge som helst medan de har öppet. Här kommer en video från deras webbplats, och jag lovar: det är betydligt högre än det ser ut att vara.

Två vilda dagar

Igen en gång är jag tillbaka i Åbo och tillbaka i cyberrymden efter en liten paus. Här kommer Slutet på förra veckan i bilder

På onsdag bowlade vi med klassen och några av de äldre logopedistuderandena. Jag fick 132 poäng en runda, så bra har det nog aldrig gått förr tror jag.

Amanda, Emilia, Kaisa, Jag och Daniel for vidare till "Klubi" på Welcome Partry för nya studerande. Stället var enormt (i Ekenäsiska mått mätt) och stundvis smockfullt, men visst var det roligt!

Det kändes knappt som Finland!

På torsdag var det dags för den efterlängtade gulisintagningen. Det var bara att dra en sopsäck över huvudet, få näsan gulmålad och sätta i gång!

Mathilda

Tillsammans med ett lag gick man sedan runt Åbo för att genomföra olika uppgifter vid olika föreningars punkter

En del av mitt vackra team

Imorgon ska vi till Flow Park med klassen. Det är en äventyrsbana nära Åbo där man ska ta sig fram högt uppe i träd med hjälp av olika spångart och sådant. Det ser jag fram emot!

Helan gick på biblioteket

En kvartett från Brahe Djäknar uppträdde på Åbo stadsbibliotek idag. Med vad? Jo - Utdrag ur den finlandssvenska snapstraditionen. Lustigt att till och med snapsvisor låter förnäma då man sjunger dem i stämmor.   Det var en riktigt trevlig tillställning på fyrtiofem minuter, jag kunde gärna ha hört mer. Gärna några fler nyskrivna visor också, de på latin och tyska var inte alls lika roande. Trots att de sjöng fint. Det är helt enkelt något ytterst fascinerande med män som sjunger. 

Till sist tänkte jag dela med mig av en vits en bekant postade på faceboook:

I skolan frågar fröken: Det sitter fem kråkor på en gren. Du skjuter en, hur många sitter kvar? Pelle svarar: Inga. Ja, sa fröken, jag hade tänkt fyra men jag förstår hur du tänker.

Pelle säger: Får jag fråga? Tre kvinnor sitter på en bänk och äter glass.Den första biter på glassen, den andra slickar på glassen och den tredje suger på glassen. Vem av dem är gift? Fröken svarar: Den som...suger...Pelle: Det är hon med vigselringen men jag förstår hur fröken tänker....

Första (riktiga) skoldagen

Introduktion till beteendevetenskaplig forskning. Så heter min första kurs någonsin i ett universitet. För en gångs skull var jag faktiskt i tid till skolan. Det berodde på att jag reserverade så mycket tid att jag skulle hinna gå till skolan för att jag hade glömt att jag fixat mina cykeldäck redan igår. Onödigt mycket i tid, visade det sig, eftersom det lustiga fenomenet som kallas akademisk kvart används under kursen. Det är någon gammal tradition som innebär att alla kommer en kvart för sent med flit, eftersom man vet att ingen ändå kommer vara i tid. Ganska praktiskt, om du frågar mig, jag önskar det hade använts i gymnasiet också.
Min första period är ganska trevlig, måste jag säga. Förutom diverse specialföreläsningar har jag fyra timmar per dag fyra dagar i veckan, och två timmar per dag på fredag. Inte så tokigt, med andra ord. Två av dagarna börjar jag klockan 10 (eller i princip 10.15, då), resten av dagarna 08.30.

Nu tror jag att jag skall sätta mig på balkongen och njuta av solen och min nya bok, Nobels testamente.

Kvällspromenad

Jag tog en liten kvällspromenad runt ån. Åbo är vackert när det är mörkt

Kräftskiva

Efter en helg hemma i Ekenäs är jag igen tillbaka i Åbo. Helgen har förflutit riktigt fint, med kräftskiva hemma hos mig igår kväll som största programpunkt. Det hala var de facto mycket spontant, idén kläcktes då jag och Kaisa satt på tåget i fredags och försökte fundera ut vad vi skulle hitta på i helgen. I brist på inspiration att betala dyrt inträde för att svettas bland hundratals andra fulla ungdomar på "nya" krogen Nox i Karis bestämde vi oss för att samla ihop lite folk och vräka i oss skaldjur istället. Det var ett bra beslut, tror jag. Sagt och gjort, räkor, kräftor och rostbröd inhandlades, några kompisar vidtalades och där satt vi sedan i mitt kök. Som vanligt var det riktigt trevligt att kolla vad alla hållit på med den senaste tiden, och ganska naturligt blev det mycket skola diskuterat. Utöver det så hann vi även med en tävling i godissnörsätning, en gren där Martin korades till relativt överlägsen vinnare. Om det sedan beror på välutvecklad munmuskulatur, övning eller något helt annat tänker jag inte spekulera i. Hur som helst så hade jag väldigt trevligt.

Kära lilla Ekenäs

Efter nästan två veckor i vad som för mig klassas som en storstad är jag igen tillbaka i Ekenäs. Det lustiga är att det inte känns som om jag varit borta särskilt länge, troligen beroende på mängden sysselsättning. Hur som helst så känns det helt skönt att vara hemma och bara kunna ta det lite lugnt och inte behöva fundera på att få ett hushåll att rulla. Eller ekonomin för den delen.
Gårdagen satte nog sina spår efter en fullspäckad vecka, skoldagen gick bra men sen somnade jag nog ganska snabbt då jag kom hem. Vilket råkade leda till att jag försov mig till mitt och Kaisas planerade möte när vi skulle gå till tåget tillsammans. Tur så går tågen mot Karis betydligt oftare än färjorna från Sverige, så det var inget större problem att ta ett senare tåg. Tydligen var dock tågen ganska fylla, så jag och Kaisa satt inte bredvid varandra. Istället hade jag platsen bredvid en asiatisk kille som så vackert nynnade med i låten han lyssnade på i hörlurarna.
Kvällen har spenderats framför köksbordet med mamma, en bekant och allt för mycket ost. Bara så ni vet så är detta världens godaste kexost, fast den luktar hemskt illa.

(bild från hemmalivs.se)

Nu kallar sängen och min halvlästa bok: Linda - som i Lindamordet.

Sexiga socialdemokrater, trötta studerande

Har blivit några bloggfria dagar nu av två orsaker. Först och främst så har mitt internet prompt vägrat fungera. Jag tror att det var ett försäljningstrick från DNA att låta det fungera felfritt så länge som man skulle ha möjlighet att häva köpet och sedan byta till totaltröghetsläge när jag väl är bunden för två år. Nå, vi får hoppas att det är bättre i fortsättningen. För det andra så har jag helt enkelt haft hemskt brottom. 

Igår hann jag vara hemma hela en halv timme efter skolan, sen bar det iväg på knytkalas hemma hos min tutor Frida och efter det en runda kring några av klubblokalerna som skolans föreningar upprätthåller. Det var riktigt trevligt att träffa lite andra studerande än de humanistiska gulisarna och kolla hur de olika lokalerna ser ut. Bland annat träffade vi två mycket pratsamma sibbobor samt två brittiska vänner till en tyskastuderande som var mycket fascinerad av den finska feststämningen. Jag har på känn att det kommer bli många roliga kvällar i fortsättningen, dock rekommenderad ej att gå och lägga sig klockan tre natten före en skoldag. Men någon gång måste man ju leva lite.

I förrgår var jag på studemässan Ready, steady, go Turku med klassen, och blev då tilldelad denna kondom av socialdemokraterna. Jag måste medge att det är fyndigt på ett lite grymt sätt.

Rektorns välkomsthälsning i en stor sal med ett konstigt namn. Riktigt okej för att vara en tillställning av den typen.

Knytkalaset hos Frida

Sist men inte minst, en gubbe på ejderjakt i Aura å

Nu tror jag det är en liten tupplur som gäller, sedan hemfärd till lilla Ekenäs