Farliga fåglar

Okej, jag erkänner. Jag har blivit beroende av Angry Birds. Jag vet att jag är typ sist av alla att lyckas med det här i världen, men vad kan man göra då man inte har en smartphone? Det som räddade mig (eller förstörde mitt liv) var att  man kan spela det även via datorn på Google+. Dit for det jullovet.

Angående jul, så kan jag berätta att julstämningen har börjat infinna sig. Ett ordentligt snömoln drog över Ekenäs idag och graderna börjar småningom smyga ner under minusstrecket. Kanske finns det hopp om en vit jul ännu.

Nu ska jag spela en sista bana  innan jag går och lägger mig. Eller två.

Marsipanmonster

Nu när Milla den grymme äntligen har anlänt i Finland passade vi på att träffas i äkta gamla Ekenäsmanér. Förutom att hennes rum har antagit en lustig sjuttiotalsform sen hon flyttade därifrån kändes det nästan som på den gamla goda tiden!

Jag passade på att prova Millas balklänning, eftersom jag kommer behöva en sådan på Sarkajuhla i Mars, och just hennes råkar vara otroligt snygg. Vinröd, axelbandslös, glittrig. Till min stora lycka passade den riktigt bra, så nu har jag i alla fall ett väldigt bra alternativ.
Efter den sedvanliga genomgången av vad som hänt på sistone inspirerades vi av Millas lillasyster till att börja laga marsipanfigurer. Många skratt, kladiga fingrar och uppätna marsipanklumpar senare hade vi tillsammans åstadkommit årets vackraste vinterlandskap. Nu väntar vi bara på vårt konstnärliga erkännande.

Nu ska jag, Nico och Jimmy slänga oss i soffan för att fira jullov med filmen Anger Management. 

Ifall du också söker efter lite julstämning kan jag rekommendera min och Chrisses julblogg som vi skrev i fjol. Bortsett från snön är den fortfarande ytterst relevant!

Ost

Hurra, en billig livsmedelskedja har äntligen börjat tillverka laktosfri grynost! Den (se bilden) är gjord av Rainbow och säljs följaktligen i S-kedjans butiker för kring en 1,50€, vilket är nästan en euro billigare en Valios motsvarighet.
Om jag ska utvärdera den kan jag säga att den är lite för hård i konsistensen och relativt saltig, men smaken är i övrigt bra. Hårdheten kan i  och för sig också bero på den låga fettprocenten... Hur som helt ett helt bra köp för den laktosintoleranta studerande.

För att ta upp ostärende nummer två så kan jag härmed offentliggöra veckans största nyhet - jag har köpt en ny osthyvel! Eftersom den gamla ruinerade mig genom att göra så tjocka skivor att jag åt ett halvt kilo ost på en vecka var detta en nödvändig investering. Då de dessutom hade osthyvlarna på special på Iittala Outlet butiken i Åbo slog jag till. Nu kan jag igen med gott samvete hyvla ost.

Service

På tåg där det inte finns en restaurangvagn brukar det ju i allmänhet cirkulera en "minibistro" - en kärra med svindyra produkter för den tågresenär som råkar vara sugen på något. Så gjorde det också på det tåget jag tog i morse för att ta mig från Kuppis till Helsingfors centrum. Eller i alla fall nästan. Då jag steg på i Kuppis meddelade de i radion att vagnen redan cirkulerat i alla vagnar och därför kommer finnas i vagn två resten av resan. Med tanke på att tåget normalt har åkt sex minuter då det kommer till Kuppis tyckte jag detta kändes lite orättvis för alla som stiger på i Salo, Karis, Kyrkslätt och Esbo, men visst, varför skulle man gå ett extra varv när man bara har två timmar på sig. Det måste vara ett tungt jobb.

Till VR:s försvar kan jag dock säga att deras internet fungerar mer eller mindre felfritt.

Klädval

Om en timme eller så bär det av mot Kaarina för att träffa en hop EYP-are. Vi ska bada bastu, chilla och käka lite snacks i gott sällskap denna snöstormiga fredagkväll, jag tror det kommer bli kul.
Sen kommer man ju förr eller senare till den klassiska frågan: vad ska jag ta på mig? Den ursprungliga planen var något involverande strumpbyxor, men jag tror inte jag vågar mig ut i sådana i detta härliga väder.. Nå, sist och slutligen kanske det inte har så stor skillnad. Eller?

Att tänka efter

Som jag skrev för bara någon timme sen har jag en djup dag idag. En dag då jag ifrågasätter, reflekterar, funderar. Jag insåg att det är jul om lite på två veckor. Jag surfade efter musik som passar min sinnesstämning.  Jag ringde en god vän.
Jag stötte också på två saker som kändes meningsfulla på något sätt. Den första finns här och är en sammanställning av de 45 mäktigaste bilderna från det här året. Det har hänt mycket. Naturkatastrofer, protester, stora politiska beslut. Och nu är det plötsligt bara 23 dagar kvar.

Det andra var denna video som Ken skickade länken till. Jag låter den tala för sig själv.


Jag fick brev från Röda Korset idag också. De berättade att jag nu är med i stamcellsdonationsregistret. Det  fick mig att känna mig lite mera meningsfull.

Att ifrågasätta

Jag har en sån dag då jag bara ifrågasätter allt, vad jag gör, ved jag är och vad det innebär. Klassen är för tillfället på väg till svealand för att träffa logopedistuderande på KI och se hur de har det där. Det skulle varit roligt att åka, men jag skulle helt enkelt inte ha haft någon ork. Jag firar helg med EYP café på fredagen och årets sista höstdagsmöte istället.
Här har ni en kille som också ifrågasätter saker...

Tomtar, troll och slottsbalen

Jag och Chrisse firade självständighet hemma hos Martin igår, och jag måste säga att det var en riktigt trevlig tillställning trots bristen på gäster. Vi dukade upp festbordet framför TV:n med ost, vindruvor, julstjärnor, chips och cokis, och började med att utvärdera årets uppsättning av balklädsel. Konstateras kan att många finska kvinnor fortfarande är hopplöst dåliga på att ta sin kroppsform i beaktande. Tur nog så fanns det även detta år också några guldkorn. Min personliga favorit var helt klart klänningen på bilden, som, om ni inte redan har räknat ut det, klär Rovios VD:s fru. Härligt sinne för humor!

Då vi klagat klart på allt ryggfläsk som pöste ut ut klänningarna gick vi över till den mindre patriotiska delen av kvällen, nämligen film. Vi började med the Hangover 2, som var riktigt rolig men dock gav mig en stark våg med "ärnidummaellermankanjuintegörasådär!!!" ångest. Hur som helst, efter det valde vi att hugga tänderna i inhemska thrillern (?) Rare Exports.
Herre du milde, säger jag bara. Den var utan tvekan det konstigaste jag sätt på väldigt, väldigt länge. Man vet inte om man ska skratta eller gråta åt denna skapelse. Det hela utspelar sig i Lappland, det är jultomten som skapar action, och hjälten är en tioårig pojke med en leksakshund. I hela filmen figurerar inte en enda kvinna, det mesta av dialogen består av finska kraftuttryck och det är definitivt inte en barnfilm. Jösses. Här kommer trailern.

Några dagar i bilder

Min kamera suger på att ta bra bilder då det är mörkt, så jag beklagar kvaliteten.
På torsdag var det Carl-Eriks 20-årskalas som stod på programmet, förutom all julfestplanering. Först hade vi lite mini-sitz hos honom, sen förflyttade vi oss ut i Åbos nattliv när grannarna blev allt för arga.

Nykaabybor

Jag har ingen aning.

På fredag hade vi igen två lektioner rösten, där vi gick igenom praktiska saker inom röstvård och dylikt. Det var riktigt roligt att testa hur stort omfång ens egen röst har (bilden på fonetogramet blev tyvärr på min minnepinne i Åbo) samt lära sig bubbla med resonansrör. Ett resnansrör är ett 27 cm långt glasrör som man ska säga boooo i ner i en bytta med vatten. Tro det eller ej, men detta fungerar som stämbandsmassage. Alla i klassen fick t.o.m. ett eget. Skulle jag inte ha glömt mitt i Åbo skulle det definitivt kommit till pass nu efter tre dagar av krogprat.

Fonering av L tillsammans med fonationsdockan som behöver få ett namn

Mathilda bubblar

Mera bubbling...

Sedan var det äntligen dags för vårt stora projekt, julfesten. Resultatet blev sist och slutligen väldigt bra, om jag får säga det själv, och gästerna verkade nöjda. 

Sarah och Daniel stod för en av de roligaste programpunkterna, allt som du gör kan jag göra bättre

Freudtomten

Lena och Greta sjunger reklam för åbos Akademiska spex.

Efter julfesten var det eftersläpp på Dynamo (som för övrigt var väldigt hipster), sen var det bara att släpa sig hem i säng. Efter att jag kravlat mig ur sängen i går morse var det bara att ta tåget till Ekenäs och fortsätta festandet på ett överfullt Santa Fé tillsammans med Milla och några andra.

Jag har haft en sjukt rolig helg, men efter tre dagar känns det bra med lite vila. Som tur kan jag vara kvar i Ekenäs ända tills onsdag förmiddag.

Kalas

För tillfället är jag, Emila, Kaisa och diverse andra finurliga typer på Carl-Eriks 20-års-fest. Till present blev det kladdkaka och ett kort med lite bilder. Total tidspress råder med tent och julfest imorgon, men ändå lite till festande skadar väl ingen. 

Kladdkaka på gång

Ett blivande kort

Ha en skön kväll allihopa!

Sekreterare

http://community.livejournal.com/vintage_ads/245339.html

Så då var det bestämt och genomröstat. Jag kommer fungera som sekreterare för de logopedistuderandenas ämnesförening, Vocalis, under verksamhetsåret 2012. Jehuu!

Ett kått marsvin

Jag bestämde mig för att ge den allmänna språkvetenskapen en ny chans efter att ha skippat den en vecka i protest mot det oförtåeliga innehållet. Det visade sig att det var ett helt bra beslut, dels för att dagens föreläsning gav mig stor klarhet i vad mitt kompendium egentligen handlar om, och för att det faktiskt var bättre. Kan ni tänka er - föreläsaren log till och med!
Vi hade en del intressanta diskussioner. Har ni till exempel tänkt på att orden lat och kåt inte går att böja i neutrum? Följaktligen kan bara saker som är en vara kåta och lata, man kan ju inte säga ett kått marsvin eller ett latt barn. Snacka om en stor brist i svenska språket - liksom.

Bild från http://d4mnthing.tumblr.com/

Om man får säga det själv tycker jag min bild var ganska fyndig, mhah. 

Loppisfynd och tentläsningsmellanmål

Imorgon är det dags för ännu en tent, Öron-, näsa-, halssjukdomar. Vi har i vanlig ordning delat upp kapitlen och skrivit sammanfattningar för att minska arbetsbördan lite, och dessa försöker jag nu pränta in. Just nu är jag ungefär vid hälften, och tänkte unna mig en paus för slösurfande och lite mat. 

På bilden ser ni mitt gourmetmellanmål: glögg, gurka och kaviarknäckebrödsmörgåsar. Kanske inte den bästa kombinationen, men ack så gott ändå.
Under den konstigt kombinerade maten kan ni se ett av mina fynd från gårdagens mini-loppisrunda. Egentligen sökte jag efter en klänning, vilket jag inte hittade, men jag passade på att uppdatera mitt husgerådslager istället. För 2,70€ är den romantiska brickan på bilden, en glasburk som så småningom ska innehålla makaroner och två alldeles normala grytunderlägg mina. Inte så tokigt. 

Hysteri

Vi har just avklarat ännu en Desperate Housewives-kväll hemma hos Emilia. Det börjar bli lite av en tradition att varje måndag bänka sig i soffan, dricka lite te och gå igenom det senaste skvallret. Denna gång var en av de mer hysteriska, med inslag som att ligga på golvet och vrida sig av skratt och utvärdera diverse killar som upphittats under helgens firanden. Samt en debatt om huruvida det heter symtom eller symptom.
Jag tror jag lämnar referatet av kvällen här för att vi inte ska verka allt för konstiga, och återgår till vad vi officiellt kallar tentläsning. Adios.

Ishockey

Jag och Kaisa firade söndag med att gå till Kuppis ishall och titta på ishockeymatch. Vi höll på blåsa bort på vägen dit, och när vi väl hittade rätt hall kom vi först inte in för att dörrarna var låsta, men sedan kunde vi pusta ut och sätta oss på läktarna tillsammans med resten av publiken. Jag kan inte precis påstå att jag är en van matchbesökare, de facto var detta faktiskt första gången jag såg ishockey live, men det var riktigt underhållande. Det krävs ju inte precis så mycket förhandskunskap för att hänga med, man kunde bara luta sig tillbaka och höra de finska svordomarna flyga över isen.

Hur kom det då sig att vi över huvud taget hamnade där?
Jo, egentligen var vi där i egenskap av fanclub. Vår kära vän Thomas spelade i hemmalaget, så vi tänkte passa på att komma och heja lite. Ni kan se honom som nummer 25 på den nedre bilden. (Tyvärr tog mitt kamerabatteri slut efter typ fem bilder, så de är ganska suddiga...)

Hur som helst så hade jag riktigt roligt, så kanske det blir fler besök i ishallen i framtiden. Att titta på andra som anstränger sig är ett ganska effektivt sätt att kunna känna sig sportig utan att behöva slänga på sig träningskläderna själv.

Och ja förresten, Thomas lag vann med 4-0.

Anna - restaurangkritikern

Min söta mamma tyckte inte det passade sig att jag skulle äta makaroner till lillajul, så hon bjöd min på middag på distans. Jag hamnade på den asiatiska restaurangen mellan Åbo stadsbibliotek och Sokos-korsningen, och beställde vårrullar till förrät och stekta nudlar med räkor och ägg till varmrätt. Själva utrymmet saknade tack och lov alla plastiga dekorationer som kinarestauranger brukar kännetecknas av, det var snarare lite väl tomt. Servicen var lite för effektiv; servitrisen sprang omkring i rummet, och jag fick min varmrätt före jag hann äta upp varmrätten. Nå, åtminstone behövde jag inte vänta onödigt länge. Varmrättens uppsättning kanske inte var den bästa (se bilden), men åtminstone var det en ordentlig portion. Jag tror inte jag fick i mig ens hälften. Smaken var kanske inte heller kulinaristens våta dröm, men visst gick det fint att äta. Vårrullarna var dock riktigt goda. Hela kalaset kostade (min mamma) typ 12,60. 

Summa sumarum tror jag jag ger restaurangen 6 och en halv av tio (och jag vet, för att verka trovärdig kunde jag ju i alla fall försökt komma ihåg namnet på stället, men ni får ursäkta). Nämnas kan att alla andras portioner såg aningen bättre ut än min.

Tack för maten, mamsen!

Efter glöggen

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker det är bra eller dåligt att det är så fint väder ute idag. Å ena sidan är det betydligt trevligare att vakna med solsken rakt in genom mitt fönster på åttonde våningen än till regn och rusk. Å andra sidan får det mig att känna mig som en riktig latmask som inte orkar ens släpa mig ut fast det är så fint väder. Studielivet gör det inte lätt för en.
Trots gårdagens inställda glöggrunda hade jag en riktigt bra kväll. Jag och Kaisa började med att baka paj (som blev ganska lik pizza i slutändan) och sy fast några halarmärken. Nu har jag mitt namn förevigat på mitt högra lår. Då vi gått igenom och utvärderat den senaste tidens händelser i detalj bar det av hem till en annan franskastuderande och efter det till Biskopsgatan där det officiellt inte hände någonting. Till min glädje hade i alla fall ett par hundra studerande tagit sig dit, och stämningen var riktigt trevlig. Så länge jag var där var det endast Securitas vakande öga som observerade varje steg vi tog, polisen infann sig inte. Vilket väl är ett bra tecken - studenter kan göra annat än råsupa och härja på allmänna platser. Resten av kvällen hände inget av allmänt intresse, men det var också helt trevligt.
Hem kom jag på tok för sent, de flesta andra som var uppe då var uppenbarligen på väg på jobb eller dylikt. Men vad gör väl det, förutom BD och Florakörens adventskonsert har jag absolut inga vettiga planer för idag.

Ska vi dricka glögg?

Åbo Akademis traditionella glöggrunda ordnas inte i år. Detta var budskapet som kårstyrelsen meddelade alla förväntansfulla, glöggtörstiga studerande i måndags. Det har varit veckans samtalsämne, och facebook kryllar av grupper angående detta. Den stora frågan är alltså: Vad ska vi göra istället? Ska vi trotsa kårstyrelsens uppmaning och prompt dricka vår egen glögg på Biskopsgatan? Ska vi festa på samma nattklubb som alla andra veckor? Ska vi ordna en massa hemmafester? Sällan har man hört såhär mycket diskussion om en enda fredag.
Personligen tror jag att många kommer gå en sväng via Biskopsgatan. På facebook uppmanas alla tända ett ljus, det skulle kunna bli ganska effektfullt. Jag passade på att köpa ett gravljus på Lidl, utifall att jag vågar trotsa den begynnande höststormen. Jag väntar med spänning på hur kvällen ska sluta.

Det är storleken som räknas

Igår blev jag lite lycklig. Jag såg att en av de små skumma telefonaffärerna nedanför mig hade alla stora datorväskor på special - 29€. Dessutom just en sån som jag tittat på i Ekenäs, men där kostade den typ 60. I morse före skolan gick jag dit för att inhandla en dylik. Jag tyckte visserligen den såg ganska smal ut, men eftersom lappen sade >16" och min dator mäter 15,6" valde jag att tro på det och göra mitt kap.
Det borde jag inte ha gjort.
Några timmar senare när jag kom hem visade det sig att datorn där denna text trollats fram inte på några vänster ryms in i väskan.

Så vad gör jag nu? Ett alternativ som för tillfället låter ganska bra är att använda den som skolväska. Remmen på min nuvarande skolväska sade nämligen upp sitt kontrakt som stressboll  idag och gick sönder. Men jag behöver fortfarande en dataväska... Suck.

Vad säger han?

Jag måste säga att jag inte tycker om känslan av att inte förstå. Ändå var det just den känslan som genomsyrade precis hela  lektionen i allmän språkvetenskap som vi nyss avslutade. Jag kunde lika gärna ha läst en bok i kärnfysik och förstått lika mycket.
Problemet är kanske det att vår lärare kan alldeles för mycket för att dra en grundkurs. Att han mumlar framme i ett stort auditorium och började kursen med att berätta att han gör det bara för att de inte hittade någon annan gör inte saken bättre. Tillåt mig citera en mening som vi fick höra idag:

Det här kanske låter svårt och abstrakt, och det är det också!

Muntert. Nå, vi får hoppas på en plötslig förståelse när jag läser kursmaterialet istället. För, ser ni, tenten har inget med lektionerna att göra, den baserar sig bara på materialet. Det kanske var därför han blåvägrade att ge oss sina slides.

 

Twilight och lobotomi

Nej, jag tänker inte skriva ett inlägg om att jag hellre skulle bli lobotomerad än att tvingas se på den nya Twilight filmen. De facto ska jag istället avslöja att det bor en liten Twilight nörd i mig också. Jag läste böckerna långt innan hela hypen började och blev absolut fast i det. Därför hör det också till att man ser filmerna, oberoende av hur dålig kritikerna tycker att Kristen Stewarts mimik är. Så det så.
Jag fick en plötslig impuls att gå och titta på Breaking Dawn just idag, och till min förtjusning kostar det bara 6,80€ att gå på dagsföreställningar på Finnkino. (Rekommenderas varmt, man fick dessutom sitta nästan var man ville.) Synd nog krockade bion med föreläsningen i allmän språkvetenskap, men sånt får man väl leva med. Heh (det var ju inte obligatorisk närvaro).

Så – vad är min dom? Det var kanske inte filmhistoriens höjdpunkt, men alldeles tillräckligt bra om man redan känner till storyn och vågar medge att man tycker om muskliga varulvskillar.

Angående lobotomin så konstaterade jag bara att det märks att kursböckerna vi läser här är ämnade för universitetsstudier. Glöm tecknade illustrationer om hjärnans uppbyggnad, här kör vi på avkapade människohjärnor där man ser hålen lobotomin orsakade. Uppfriskande!
Hittade en liten dokumentär om lobotomi och dess starke man: Walter Freeman, ifall någon är intresserad. Inte så hemskt mysigt kanske. 

Nu tillbaka till neuropsykologiböckerna, sedan till Emilia för att jobba lite på mitt begynnande Desperate Housewives beroende.

En halv liter

Idag gick jag för andra gången i mitt liv och donerade blod. Lite smärtsammare än förra gången tyckte jag det var, men det är jag villig att utstå för att rädda några liv. Ett plus var ju också att jag äntligen kunde stilla min nyfikenhet angående min blodgrupp, jag kan nu stolt titulera mig 0+. Dessutom är det enligt FRK:s blodbarometer brist på just den sorten, så jag kände mig lite extra god.
Också mina fysiska men efter proceduren var värre idag. Visserligen klagar jag inte, det är aldrig fel med en orsak att ligga en hel kväll och titta på House. Mitt armveck, däremot, protesterar lite genom att anta en charmig nyans av blå.

Nu ska jag inta sängläge och låta mitt blod återskapas, men vill para påminna alla om SuitUpDay imorgon. Det är viktigt!

Beroende

Woop, i dag blev min mössa färdig. Inte så tokigt alls, må jag säga. Lite blodad tand fick jag ju nog, så när jag kom hem plockade jag fram det andra garnnystanet jag köpte, böckerna jag lånade och bestämde mig för att lära mig virka "på riktigt". Det första jag kom fram till var att min improviserade teknik på mössan tydligen inte var riktigt standardprocedur. Nå, jag började från noll, och efter ett tag satt nog mina trebles och slipstiches som de skulle. Nu är det en blomdekoration som håller på trollas fram framför näsan på mig. 

Problemet är bara att jag inte riktigt kan lägga det ifrån mig. Det är lite som när man läser en bra bok - bara en sida till. Tur fick jag allt skolarbete gjort under håltimmarna jag hade, när jag blir så här fanatisk kan jag inte sluta förrän jag är klar. Det är ju så roligt! (Fast det skulle kanske vara helt bra att äta också?)

Mormor Anna

Idag har jag firat en riktig mormorskväll. Jag lagade mat, åt och satte mig vid köksbordet för att virka och lyssna på radio.
Jag vet inte riktigt var det kom ifrån, men jag fick en sådan plötslig lust att lära mig virka. Jag gjorde lite forskning i hur man virkar enligt mönster men orkade inte riktigt sätta mig in i hur man ska följa dem, så satsar nu helt enkelt på att sticka runt-runt tills min mössa verkar lagom lång. Vi får se hur resultatet blir, men hittills ser det helt okej ut, trots att det mer liknar ett pannband än så länge. Om inte går det ju alltid att dra upp alltihop och börja om.
Angående radiolyssnandet så måste jag säga att Voice har ett bra men otroligt enformigt utbud av låtar. Jag har hört Set fire to the rain två gånger, samt två låtar av Lady Gaga, bara under kvällen. För att inte tala om sjuttio reklamer för svampinfektion. Flugonazol for life.

Rotsaksvatten

Idag bestämde jag mig för att låta min inre kock titta fram och koka ihop en purésoppa. Jag inhandlade batat, potatis, morötter m.m. och satte igång med matlagningen (d.v.s. improvisationen). Min tanke var att det skulle gå ganska smärtfritt även utan recept, så brukar ju mamma också göra! Det hela började riktigt bra med en kastrull kokande och ännu relativt aptitretande rotsaker. Sedan, när jag kom till själva mixningsstadiet slutade den goda turen. Jag konstaterade sorgset att jag lämnat allt för mycket vatten med grönsakerna och jag nu hade en kastrull med orange vatten framför mig. Mums. 
Kombinationen av konsistensen (eller bristen på sådan) och den söta smaken från bataten utgjorde en ganska bedrövlig rätt, men tur så finns det knäckebröd och ost. Bättre lycka (och recept) nästa gång!

Det stora cykeläventyret

Som bekant fick min kamera lite vattenskador för någon vecka sedan. Jag har som tur en försäkring på den via Gigantti som innebär att jag får en ny trots att ja i princip söndrat den själv, det enda som krävs är att jag gör en skadeanmälan och lämnar in den i närmaste Gigantti - enkelt. Trodde jag.
Närmaste Gigantti är belägen i Raisio, vilket ligger ca 9 km norrut från Åbo. Eftersom vädret var alldeles underbart för en gångs skull bestämde jag mig för att ta en liten cykeltur och samtidigt bättra på min mentala karta över trakten en aning. Här gjorde jag dock ett litet misstag: jag kollade inte på förhand vart exakt det var jag skulle cykla.
Min första plan var att cykla mot Raisio och hoppas att Gigantti skulle ligga någonstans på vägen. Det gjorde den inte. Min andra plan var att hitta den i Raisio centrum. Det gjorde jag inte. Vid det här laget började jag redan tveka på min talang för att magiskt orientera mig till ett ställe jag aldrig besökt. Jag köpte en glass och satte mig för att tänka över saken. Sedan bestämde jag mig för att fråga några ungdomar som satt utanför butiken. Det visade sig att Giganttin ligger mittemot IKEA, men eftersom jag inte vågade erkänna att jag inte vet var IKEA ligger tackade jag glatt och cyklade i riktningen killen pekat. Jag höll redan på ge upp en andra gång när jag cyklade över vägen för en sista koll på ett köpcentrum som såg ut att kunna innehålla en elektronikbutik, när jag såg IKEA-pelaren i skyn lite längre framåt. Då var jag glad, ska ni veta.
Efter det gick allt ganska smärtfritt, jag lämnade in min kamera, fick ett papper och löften om besked om några dagar i utbyte. Sen passade jag på att införskaffa en USB-sticka när jag ändå var där.
Uppskattningsvis blev väl min lilla cykeltur lite på 20 km lång, inte så illa. Nu får vi bara hoppas att min nya kamera kommer snart.

Fem, sex sju åtta!

Idag gick jag och några andra från min klass på av skolan arrangerad showdans. Det var fartfyllt, roligt och på ganska passlig nivå för någon som jag som dansat tidigare men är lite rostig i kanterna.Sen min jazzdansgrupp lades ned för lite på ett år sedan har jag inte dansat "i klass", så att säga.
Inte förrän nu, när jag stod där på golvet och försökte få mitt minne att synkronisera med min kropp, insåg jag hur mycket jag har saknat att ha koreografier att lära mig. Dansa kan man alltid, på krogen eller hemma framför spegeln, men att någon annan bestämmer vad du ska göra och när är en helt annan sak. En helt annan sort av koncentration. Det var en skön känsla.

http://www.fanpop.com/spots/disney/images/68851/title/pocahontas-wallpaper

Efter showdansen och en snabb dusch hade vi Disneykväll med tjejerna i klassen hemma hos Sarah. Det blev klassikern Pocahontas som fick rulla i DVD-spelaren, en film som aldrig varit min favorit men nog är fin. Det var riktigt skönt att kunna slappna av efter allt stressande inför anatomitenten (som för övrigt gick helt okej). Dock känner jag mig fortfarande lite stressad. Hmm..

P.S. Jag borde få en ny kamera från Gigantti småningom, bara jag orkar cykla till Raisio och lämna in min vattenskadade. Länge leve försäkringar.

P.S 2. Jag har köpt en cykelhjälm nu. Bild kommer i något skede.  

Brist på anatomi

Jag har spenderat hela helgen med att planera att läsa anatomi. Jag skulle vara så flitig, göra anteckningar och läsa det mesta.
Förvånansvärt nog har jag inte läst någon anatomi alls denna helg. Istället har jag städat, jobbat, varit på firmafest, skrivit en modersmålsessä och lite allt möjligt annat smått och gott. Ungefär allt förutom anatomi.

Men nu ska jag läsa.
Efter att jag har diskat.

Jakten på monstertvättmaskinen

I morse hade jag klockan och ringa tidigare än vanligt för att hinna sätta på en maskin tvätt innan jag gick till skolan. Nyckeln hade nog ramlat ner i brevlådan i något skede, men ännu återstod ett problem: jag hade ingen aning om var tvättstugan låg. Jag provade nyckeln i dörren uppe på min våning där bastun finns och i de likadana dörrarna på B-trappans nedre våning. Jag kom in i ett vindsförråd. Sen provade jag B-trappans vind. Där kom jag inte in. Efter det rummet där bokningslistan hänger - ytterligare ett förråd och en städskrubb, men ingen tvättstuga.
Efter det gav jag upp, gick till mig för att äta frukost och skickade och frågade min hyresvärd.
Det visade sig att man skulle gå in i dörren där det står "huoltomies" på postlådan. Där jag väntade mig att hitta någon form av pausrum, kontor eller så fanns istället en korridor som huserade torkrum, tvättmaskin och andra dylika apparater. Tvättmaskinen var ett riktigt monster. Stora, metalliska knappar, och ett ljud mer likt en rymdfarkost än en hushållsmaskin. Det var nog med viss tvekan jag satte dit min vittvätt.

Loppisrunda

Allvarligt, jag orkar inte med mera regn! Det är jobbigt att bara kunna gå i vättentäta skor (tack och lov att jag köpte nya kängor förra veckan), konstant ha fuktiga kläder och inte kunna cykla utan att bli blöt.
Hur som helst så lät vi inte det dåliga vädret hindra oss då vi - fem blivande logopeder och psykologer - traskade mot Åbo centrum för att göra en liten loppisrunda (se rutten här) runt några av stadens lopptorg. Vi gick till sex olika, av vilka fyra var obekanta för mig. Något annat än en brödkavel köpte jag inte, men en av killarna som var med fyndade mer eller mindre en komplett frack.
Till ett par av ställena måste jag nog gå tillbaka ensam när jag verkligen har tid att rota i alla lådor och prova kläder, men detta var en kul sätt att kolla runt och se vad som finns.

Medan jag traskade omkring i regnet med fyndkikaren i högsta hugg satt mina mera disciplinerade klasskamrater och läste anatomi. Vi har vår första boktent småningom och det är en hel del att lära sig. På latin. Bland annat muskler, ansiktet och svalgets uppbyggnad. Hittills har det inte stressat mig alls, fast det kanske borde. Frågan är bara om man vågar fokusera sig allt för mycket på tal-relaterad anatomi. Hm..

Bild från http://messageboards.makemeheal.com/non-surgical-cosmetic/facial-exercises-exercising-face-muscles-t150398.html

Inga prinsessautografer

© John Smedberg

Som ni kanske läste i gårdagens inlägg eller rent av har hört på nyheterna så var kronprinsessparet på besök till Åbo Akademi idag. Vad hon egentligen gjorde i samma hus som oss har jag ingen aning om men mycket ståhej var det i alla fall. Efter att ha plockat bort alla eventuella fula detaljer från vår éntrehall (t.ex. roskisar), piffat upp den med hundratals växter som mest såg ganska konstlade ut samt flyttat på några stackars cyklar som var "i vägen" (fröken Kaisa är numera ett helt cykellås fattigare tror jag) var vi redo för att ta emot prinsessan. 

I princip var hela Arkens gård full med människor, främst studerande, som ville få en skymt av Victoria. Och visst fick vi det också, efter en stunds väntan. (Fint folk kommer för sent sägs det ju?). Hon och Daniel kom gående längs med Biskopsgatan, och Victoria utropade till och med ett litet "Oj" när hon såg hur många människor där var. Sedan tog hon snällt emot diverse teckningar av förtjusta men lite skrämda småflickor. Eftersom vi stod så nära (knappa två meter ifrån dem vid porten) fick vi också höra henne berätta att hon tyvärr inte får skriva autografer. Det tyckte jag var lite skojigt. Tilläggas kan också att Daniel mest såg lite fanatisk ut, på ett roligt sätt.
Och för er som undrar om man såg magen kan jag berätta att hon hade en lite lösare (men nog snygg) klänning  och en blombukett i vägen. 

Vickan på kommande

Idag har varit en vanlig (läs: regnig) dag i Åbo. Det har inte hänt så mycket fantastiskt, förutom att jag fått ett nytt kylskåp.
Imorgon, dock, kommer det vara en stor dag i Åbo Akademi. Så stor att dom har flyttat bort alla våra roskisar och vi inte får parkera våra cyklar på gården. Eller använda huvudingången.
Vi ska nämligen få fint besök, självaste Victoria och Daniel. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska tycka att det ska bli superroligt att få chansen att få en glimt av kronprinsessan eller om jag ska tycka att det hela är fånigt med alla arrangemang. Lite kul är det ju däremot alltid med specialprogram, så vi får väl se hur det känns i morgon.

Nu ska jag diska och hoppas på att grannarna inte blir allt för irriterade.

Poistukaa heti, vedessä on räjähteitä

Jag har haft en superb söndag, bara så ni vet.
När jag och Nico anlände i Åbo och gick hem till mig reagerade vi lite på att det var ovanligt mycket folk kring ån. De körde någon slags radiostyrda båtar i en väldig fart och överallt flöt blåa ballonger omkring luftrummet.
Det visade sig senare att det är Åbodagen idag, på programmet stod bland annat invigning av den nyrestaurerade bron. På bron i fråga hade byggts en scen som diverse artister uppträdde på under dagen, så nu kan jag skryta med att ha sett både Katri Helena och Negative live.
Hela upplägget var spännande eftersom musiken spelades ut över ån och alla stod längs med åstranden och tittade. Efterhand som det mörknade blev det ännu mer effektfullt med alla ljuseffekter och där var verkligen smockat med människor. (Jag och Kaisa såg en man med kamouflagemönstrade byxor, fast i rosa och vitt.)
Det hela avslutades klockan nio med det maffigaste fyrverkeriet jag någonsin sett. Det hade satsats riktigt ordentligt på ljud och effekter och bron lystes upp i den ena fantasifulla explosionen efter den andra, blandat med några riktigt ordentliga raketer mera från sidan. Vissa kom från ån också (vilket var orsaken till att folk i båt bads avlägsna sig).

Så klart har min kamera gått sönder just nu, så tyvärr får ni inga bilder. Mitt kylskåp också, för den delen.
Men strunt samma, jag har haft en för bra helg för att bli upprörd av bristen på kall mat.

Inköpslista: gummistövlar

Jag har tappat hoppet om en solig skoldag i Åbo. Utan att överdriva tror jag det har regnat i något skede precis alla skoldagar hittills (förutom förra fredagen då vi hade föreläsning från 9 till 17). Mitt parafly fick ledproblem efter tredje användningen och min plastiga regncape tål inte denna sorts skyfall några längre stunder. Det är bara att inse faktum: jag behöver ett par gummistövlar och en ordentlig regnrock. Antagligen hinner jag dock inte på shopping inom den närmaste framtiden, så vi får hoppas att vädret håller upp imorgon kväll under Vocalis och Impuls' gulisintagning. De enda direktiv vi har fått är att ta på oss oömma kläder samt att ta med extra underkläder och strumpbyxor. Intressant.

Med tanke på att idag har varit en alldeles vanlig, regnig tisdag har jag faktiskt fått ganska mycket gjort. Först gick vi till stan med klassen för att beställa våra halare. (Jag väntar så på att få börja dekorera min!) Sedan när jag steg innanför dörren passade jag på att sätta igång med maletköttspajbakandet som jag planerat i flera dagar. Medan den var i ugnen (och efter två varv via Sale efter ingredienser jag glömt) upprättade jag en provisorisk tvättstuga i mitt badkar. Jag har ännu inte fått nån rätsida på husets system och klädskåpet börjar gapa tomt småningom. Nu är hela badrummet fullt med blöta mörka kläder, hoppas bara de hinner torka tills hyresvärden kommer imorgon. Och utöver allt detta har jag gjort en uppgift i Moodle. Hur bra som helst! Här kommer en bild på pajen. Helt okej, eller hur?

Lugn och lycklig

Få saker känns bättre än när man nyduschad, nyinsmord sätter på sig sin pyamas, sätter på en lugn låt och kryper ner i sin egen säng och bara kan slappna av efter en underbar dag. Skit samma att det har regnat hela dagen, just nu känner jag mer frid i själen än jag gjort på länge.
För det första hade vi statistik idag på kursen "Intro till beteendevetenskaplig forskning". Där satt folk och stirrade förtvivlat på sigmaformlerna och de grekiska bokstäverna, men jag förstod. För första gången på länge känns det som alla bittra tårar över den långa matematiken verkligen kommer ge mig något i gengäld.
För det andra har jag spenderat hela kvällen med att utmana mig själv ordentligt både fysiskt och psykiskt. Fastspänd i en sele klättrade jag över plankor, linor och tunnor flera meter över marken i timtal. Vilken känsla!

Våra kära tutorer Paulina och Frida som tog initiativet att åka dit (trits att Frida då bilden togs nog tvivlade på att det var en bra idé)

Stället heter FlowPark och ligger s.a.s. på shoppingcentret Skanssis innergård. I en liten skogsdunge har man skapat olika sorters banor man ska ta sig igenom genom att klättra från plattform till plattform, höjden varierar från en halv meter till tio. (Den svåraste var det bara Daniel som över huvud taget klarade av att ta sig upp till.) Jag rekommenderar det varmt för alla som är lite äventyrslystna och inte har höjdskräck. Det var helt sjukt roligt, och till ett helt överkomligt pris (17,30€ för studerande) med tanke på att man får vara där hur länge som helst medan de har öppet. Här kommer en video från deras webbplats, och jag lovar: det är betydligt högre än det ser ut att vara.

Två vilda dagar

Igen en gång är jag tillbaka i Åbo och tillbaka i cyberrymden efter en liten paus. Här kommer Slutet på förra veckan i bilder

På onsdag bowlade vi med klassen och några av de äldre logopedistuderandena. Jag fick 132 poäng en runda, så bra har det nog aldrig gått förr tror jag.

Amanda, Emilia, Kaisa, Jag och Daniel for vidare till "Klubi" på Welcome Partry för nya studerande. Stället var enormt (i Ekenäsiska mått mätt) och stundvis smockfullt, men visst var det roligt!

Det kändes knappt som Finland!

På torsdag var det dags för den efterlängtade gulisintagningen. Det var bara att dra en sopsäck över huvudet, få näsan gulmålad och sätta i gång!

Mathilda

Tillsammans med ett lag gick man sedan runt Åbo för att genomföra olika uppgifter vid olika föreningars punkter

En del av mitt vackra team

Imorgon ska vi till Flow Park med klassen. Det är en äventyrsbana nära Åbo där man ska ta sig fram högt uppe i träd med hjälp av olika spångart och sådant. Det ser jag fram emot!

Helan gick på biblioteket

En kvartett från Brahe Djäknar uppträdde på Åbo stadsbibliotek idag. Med vad? Jo - Utdrag ur den finlandssvenska snapstraditionen. Lustigt att till och med snapsvisor låter förnäma då man sjunger dem i stämmor.   Det var en riktigt trevlig tillställning på fyrtiofem minuter, jag kunde gärna ha hört mer. Gärna några fler nyskrivna visor också, de på latin och tyska var inte alls lika roande. Trots att de sjöng fint. Det är helt enkelt något ytterst fascinerande med män som sjunger. 

Till sist tänkte jag dela med mig av en vits en bekant postade på faceboook:

I skolan frågar fröken: Det sitter fem kråkor på en gren. Du skjuter en, hur många sitter kvar? Pelle svarar: Inga. Ja, sa fröken, jag hade tänkt fyra men jag förstår hur du tänker.

Pelle säger: Får jag fråga? Tre kvinnor sitter på en bänk och äter glass.Den första biter på glassen, den andra slickar på glassen och den tredje suger på glassen. Vem av dem är gift? Fröken svarar: Den som...suger...Pelle: Det är hon med vigselringen men jag förstår hur fröken tänker....

Första (riktiga) skoldagen

Introduktion till beteendevetenskaplig forskning. Så heter min första kurs någonsin i ett universitet. För en gångs skull var jag faktiskt i tid till skolan. Det berodde på att jag reserverade så mycket tid att jag skulle hinna gå till skolan för att jag hade glömt att jag fixat mina cykeldäck redan igår. Onödigt mycket i tid, visade det sig, eftersom det lustiga fenomenet som kallas akademisk kvart används under kursen. Det är någon gammal tradition som innebär att alla kommer en kvart för sent med flit, eftersom man vet att ingen ändå kommer vara i tid. Ganska praktiskt, om du frågar mig, jag önskar det hade använts i gymnasiet också.
Min första period är ganska trevlig, måste jag säga. Förutom diverse specialföreläsningar har jag fyra timmar per dag fyra dagar i veckan, och två timmar per dag på fredag. Inte så tokigt, med andra ord. Två av dagarna börjar jag klockan 10 (eller i princip 10.15, då), resten av dagarna 08.30.

Nu tror jag att jag skall sätta mig på balkongen och njuta av solen och min nya bok, Nobels testamente.

Kvällspromenad

Jag tog en liten kvällspromenad runt ån. Åbo är vackert när det är mörkt

Kräftskiva

Efter en helg hemma i Ekenäs är jag igen tillbaka i Åbo. Helgen har förflutit riktigt fint, med kräftskiva hemma hos mig igår kväll som största programpunkt. Det hala var de facto mycket spontant, idén kläcktes då jag och Kaisa satt på tåget i fredags och försökte fundera ut vad vi skulle hitta på i helgen. I brist på inspiration att betala dyrt inträde för att svettas bland hundratals andra fulla ungdomar på "nya" krogen Nox i Karis bestämde vi oss för att samla ihop lite folk och vräka i oss skaldjur istället. Det var ett bra beslut, tror jag. Sagt och gjort, räkor, kräftor och rostbröd inhandlades, några kompisar vidtalades och där satt vi sedan i mitt kök. Som vanligt var det riktigt trevligt att kolla vad alla hållit på med den senaste tiden, och ganska naturligt blev det mycket skola diskuterat. Utöver det så hann vi även med en tävling i godissnörsätning, en gren där Martin korades till relativt överlägsen vinnare. Om det sedan beror på välutvecklad munmuskulatur, övning eller något helt annat tänker jag inte spekulera i. Hur som helst så hade jag väldigt trevligt.

Kära lilla Ekenäs

Efter nästan två veckor i vad som för mig klassas som en storstad är jag igen tillbaka i Ekenäs. Det lustiga är att det inte känns som om jag varit borta särskilt länge, troligen beroende på mängden sysselsättning. Hur som helst så känns det helt skönt att vara hemma och bara kunna ta det lite lugnt och inte behöva fundera på att få ett hushåll att rulla. Eller ekonomin för den delen.
Gårdagen satte nog sina spår efter en fullspäckad vecka, skoldagen gick bra men sen somnade jag nog ganska snabbt då jag kom hem. Vilket råkade leda till att jag försov mig till mitt och Kaisas planerade möte när vi skulle gå till tåget tillsammans. Tur så går tågen mot Karis betydligt oftare än färjorna från Sverige, så det var inget större problem att ta ett senare tåg. Tydligen var dock tågen ganska fylla, så jag och Kaisa satt inte bredvid varandra. Istället hade jag platsen bredvid en asiatisk kille som så vackert nynnade med i låten han lyssnade på i hörlurarna.
Kvällen har spenderats framför köksbordet med mamma, en bekant och allt för mycket ost. Bara så ni vet så är detta världens godaste kexost, fast den luktar hemskt illa.

(bild från hemmalivs.se)

Nu kallar sängen och min halvlästa bok: Linda - som i Lindamordet.

Sexiga socialdemokrater, trötta studerande

Har blivit några bloggfria dagar nu av två orsaker. Först och främst så har mitt internet prompt vägrat fungera. Jag tror att det var ett försäljningstrick från DNA att låta det fungera felfritt så länge som man skulle ha möjlighet att häva köpet och sedan byta till totaltröghetsläge när jag väl är bunden för två år. Nå, vi får hoppas att det är bättre i fortsättningen. För det andra så har jag helt enkelt haft hemskt brottom. 

Igår hann jag vara hemma hela en halv timme efter skolan, sen bar det iväg på knytkalas hemma hos min tutor Frida och efter det en runda kring några av klubblokalerna som skolans föreningar upprätthåller. Det var riktigt trevligt att träffa lite andra studerande än de humanistiska gulisarna och kolla hur de olika lokalerna ser ut. Bland annat träffade vi två mycket pratsamma sibbobor samt två brittiska vänner till en tyskastuderande som var mycket fascinerad av den finska feststämningen. Jag har på känn att det kommer bli många roliga kvällar i fortsättningen, dock rekommenderad ej att gå och lägga sig klockan tre natten före en skoldag. Men någon gång måste man ju leva lite.

I förrgår var jag på studemässan Ready, steady, go Turku med klassen, och blev då tilldelad denna kondom av socialdemokraterna. Jag måste medge att det är fyndigt på ett lite grymt sätt.

Rektorns välkomsthälsning i en stor sal med ett konstigt namn. Riktigt okej för att vara en tillställning av den typen.

Knytkalaset hos Frida

Sist men inte minst, en gubbe på ejderjakt i Aura å

Nu tror jag det är en liten tupplur som gäller, sedan hemfärd till lilla Ekenäs

Mjukstart på studielivet

Ikväll har jag suttit på en bar vid namn Bremer tillsammans med min klass och mina tutorer. Inget destu märkvärdigare, vi bara satt och drack en cider, pratade och lärde känna varann lite bättre. Ja, och hade korsförhör med tutorerna om vilka uteställen det är som gäller i Åbo, förstås. Summa sumarum en riktigt trevlig kväll, skönt att bara kolla läget lite. Allt som allt är vi elva på klassen, varav en är vuxenstuderande. Jämfört med gymnasiets årsklasslösa system blir det en ganska stor omställning, men det ska nog gå bra. 

Några av tjejerna samt tutorerna. Vår enda manliga klasskamrat fastnade inte på bild

Nu tänkte jag försöka våga mig på att göra upp någon form av budget. Vi får se hur det går och hur länge jag följer den, men försöka duger. Nu ska vi bara se om Excel á la Open Office är samarbetsvilligt.

Översvämmad

Jag tror att jag aldrig i mitt liv förut har fått så mycket post som jag fått på senaste tiden. Då talar vi inte om några små fjuttiga brev, utan ordentliga kuvert med hela buntar med viktiga papper. Än dimper det ned försäkringsavtal, än har jag fått nya kort att lägga till i min samling i plånboken. Och så länge räkningarna håller sig borta så är jag alldeles nöjd med att ha det så, det får mig att känna mig viktig, vuxen och urban. Bevis i pappersform på att jag står på egna ben nu, så att säga.


(bild från http://blog.thefoundationstone.org/2010/12/10/the-neighbor%E2%80%99s-mail-box-by-prof-gerald-august/)

Första skoldagen

Efter en lång sommar, mycket jobb och en hel del galenskaper var det igen då dags att söka sig till skolbänken, sätta sig ner och låta sitt huvud öppnas och bli emottagligt för information som ska hjälpa dig bli något. Det speciella råkade ju nu vara att det var en ny skola, nya bänkar och nya lärare som ska föra vidare sitt kunnande. Jag är nu gulis vid institutionen för logopedi vid Åbo Akademi. Det känns bra. Första veckan kommer bara vara introduktion. Det började med ett välkomsttal och två föreläsningar som skulle varit tal med misslyckades. Den ena gubben pratade om rågbrödsvetenskap, vad han avsåg med det gick nog mig förbi, och den andra gav oss en kvarts föreläsning om hur många studiepoäng i svenska en med finska som modersmål ska ha under sitt tredje studieår. Ungefär. Totalt irrelevant och omåttligt tråkigt, men det hör väl till. Resten av dagen bestod av lite guidning av tutorerna och allmän grundinfo. Det var betydligt mer informativt. Jag ser fram emot att gå dit igen imorgon. 

Stockholm - den ofrivilliga fortsättningen (eller: Så typiskt Anna)

Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tunnelbanan tog lite för länge, Slussen var lite för stor och bussarna gick lite för sällan. Jag missade färjan. Det fanns inget annat att göra än att ta skeden i vacker (dock väldigt bitter) hand, boka om biljetten till kvällsfärjan istället och spendera ännu en dag i Sveriges huvudstad. Jag inledde med några timmar inte allt för bekväm sömn på en bänk i terminalen eftersom det för att poängtera mitt goda humör passade på att spöregna någon timme just när färjan snällt åkte iväg utan mig. Sedan knallade jag iväg för att försöka vara lite kulturell. 

Min första etapp blev Fotografiska. Det var riktigt givande och värt sina 80 kronor (med studentrabatt), särskilt Robert Mapplethorpes bilder fascinerade mig enormt med sin provokativa estetik. Bilden nedan kommer från "I want to live close to you" av Jacob Felländer.

Spår av många besökare.

Efter det blev det en sväng till Stockholms stadsmuseum, mest för att ha något att göra och för att de hade gratis inträde. Det var riktigt okej. 

Under min misslyckade jakt efter ett internetcafe råkade jag stöta på "Välfärdsmanifestationen" på Sergels torg. Killen vid micken är Stefan Sundström, ni vet han gitarrläraren från Eva och Adam?

Sergels torg, notera Andres Esteche i basker nere till vänster.

Och i brist på annat passade jag på att kolla in senaste Harry Potter på bio vid hötorget. Bruden bakom mig verkade inte tycka fullt så synd om mig som jag gjorde vid det laget.

När jag tog denna bild kunde jag ha stigit i land i Åbo. Surt.

Nå, nu slut på självömkande, jag har tagit mig hem till Åbo, ska hoppa i duschen och sedan småningom knalla iväg mot Arken för att inleda detta studieår. Spännande!