"Det kittlar sadar lustigt..." - Report 7

Det ar fredag, atta dagar kvar av var resa och jag och Pudel befinner oss i Birmingham. Var vistelse har har varit sadar trog som bara en dagen efter-dag kan vara, men whatever, man ar ung (och i Liverpool) ganska fa ganger i sitt liv.
Liverpools nattliv pa en torsdag var helt okej. Vi borjade det hela med beatles-touren jag berattade om tidigare. Den pretty much sog eftersom den egentliga dragaren var i USA och vi istalle fick lyssna pa en osaker fransyska som berattade lite om The Beatles och mycket om hur lite hon egentligen vet om The Beatles. Joy. Efter det borjade projektet att hitta en hyfsad nattklubb. Till skillnad fran nar man soker Tescon kan man inte kolla efter plastkassar precis, man hamnar snarare ga forbi alla man hittar (vilket ar manga), kolla in genom fonstret, lyssna pa musiken och sedan avgora om man vill ga in eller inte. (Eventuellt kan man ga in ocksa fast det inte ser sa bra ut (eller om inkastaren ar charmig), dricka sin gratis shot och sen smita ut i jakten pa ett battre stalle.) Efter att ha promenerat runt halva stan hamnade vi till sist pa ett stalle med namnet "The Office". Forutom att nagon borde ha stoppat mikrofonen i halsen pa DJ:en for att fa honom att halla kaften och inte prata fem minuter fore varje lat sa var det riktigt okej. Nar dom spelade "We no speak americano" for andra gangen och det bara var killen som dansade robotdansen pa dangolvet bestamde vi oss dock for att kolla in omgivningen lite. 50 meter bort traskade vi in pa Lloyd's bar och bestallde en pitcher (=saftkanna) med "Fuzzy navel". Pitchers serveras pa nastan alla barer har, och mojligheten att i praktiken fa tre-fyra cocktails for i detta fall fem pund ar ganska tilltalande. Observera att vi delade pa denna. The Fuzzy Navel var dessutom riktigt god, sa vi passde pa att shanghaja receptet. Here it comes:

• 2x25 ml Smirnoff Lime
• 2x25 ml Archers peach Schnapps
• Orange Juice
• Lemonade (d.v.s. Sprite el.dyl.)

Eftersom den krogen tyckte att 2 var en passlig tidpunkt for gasterna att ga hem traskade vi tillbaka till var van Kontoret. Dom spelade We no speak americano. (Inklusive Lloyd's var detta fjarde gangen vi horde den laten den kvallen. Den ar bra, men inte sa bra, people..!) Som de inbitna dansgolvsbesokare vi ar dansade vi snallt denna gang ocksa. Och nagra latar till.
Ratt vad det var kommer det en kille och rycker tag i Pudels halsband. Jag gor mig beredd att visa mina medfodda karatekunskaper at den tolpen, och kollar in var pa hans nasa det vore sannolikt att det tar mest ont. Jag fick tragiskt nog ingen anvandning for dessa skills. Han var snygg. Och han sa att Pudels halsband var "Awesome!". Och han hade backpackat i Finland. Look what we got there! (Daremot borde jag allvarligt ha anvant karatekunskaperna pa killen som da borjade dansa pa tok for nara min hoft, men Pudels euforiska min tog all min uppmarksamhet.)
Nar vi ca en halv timme senare traskade hem till hostelet pa de rosa moln som plotsligt hade lagt sig over hela Liverpool fick jag veta att den-sota-killen-som-tyckte-att-hennes-halsband-var-fint apparently hade skaggstubb. Men ingen panik, folks, ser ni - Det bara kittlar sa dar lustigt. Nu vet vi det.

Forstar ni nu varfor Birmingham har kants lite trogt? Eller ja - jag klarade mig utan en timmes somn nar vi kom till hostelet, men i alla fall. Nu ska vi sova lite till.

Cheers och gonatt.


PS. Pudel har lamnat in ett besvar mot meningen angaende hennes euforiska min (samt ungefar hela resten av inlagget) men jag lamnar det at er att tolka hela historien enligt eget onskemal.  DS.

Reggae pa Liverpools torg - Report 6

Apparently har jag och Pudel en formaga att vara pa ratt plats vid ratt tillfalle. Idag hade vi, som helt ovetande turister, besokt stadens museum och var nu pa vag in mot stan i jakt pa souvenirer. Ratt som det var horde vi en massa ljud fran en gata lite langre upp. Foljaktligen gick vi dit for att ta reda pa vad det var, och vad vi sag var en parad av manniskor ikladda diverse farggranna skapelser med fjadrar och annat rysh-pysh, en massa typer med trummor samt en kille ikladd en drakt jag totalt maste satta upp en bild pa nar vi kommer hem fran beatles-touren ikvall. (Okej, beroende pa hur sent det blir forstas, men jag ska i alla fall forsoka.)
Det visade sig att Brouhaha International har en karnival-aktig grej pa gang i stan och det kryllar av musiker och manniskor fran varldens alla horn. Lite senare rakade vi snubbla over en liten scen med upptradanden av diverse av dessa artister. Efter nagra senegaliska trummare med killen i den galna drakten var det dags for ett band med namnet Offshore, fran Holland, som spelade reggae och dylikt. Check them out:




Nu ar altsa fragan: vad gor man nar ett otroligt chill band spelar otroligt chill musik i otroligt chill vader pa ett ganska trakigt torg? Jo - man dansar! Eller ja, i alla fall om man ar fran Finland, Spanien eller Afrika. Vi forstod aldrig riktigt varfor alla engelsman stirrade lite konstigt pa oss, men den mest logiska forklaringen var val kanske att de tycker det ar konstigt att man slanger kassarna pa marken och borjar shakea mitt pa torget. Eller?

Nu kladbyte sa vi ar fit for Liverpools nattliv samt Beatles.
Cheers.

Report 5 - Liverpool

Nu ha vi tagit oss ner till England igen, efter nagra riktigt trevliga dagar i Skottland. Vart forsta stop pa denna sida av gransen var Blackpool. Jag maste saga att Blackpool var typ den konstigaste stad jag nagonsin har besokt... Staden kantas av en strandpromenad, approximately nagra kilometer lang. Hela denna promenad kantas av spelhallar, spelhallar och... spelhallar. Tank er sverigebat plus marknadens speltalt ganger 50 och lagg till hogtalare som konstant ropar red, twentyfive at alla bingospelande individer. Helt sjukt. Mellan dessa pangafallor finns det diverse korvkiosker, samt "The World Famous Louis Tussaud's Waxworks". Right. Vart bed&breakfast var doch helt trevligt och i morse serverades vi var forsta riktigt ordentliga English Breakfast. Nog var det gott minsann och matt blev man, men att borja alla dagar med bacon, bonor och korv tror jag inte skulle vara riktigt mig grej. Fast nagon gang da och da skulla man knappast do av.
Forrutom den massiva frukosten sa tenderar Britterna att ata valdigt onyttigt. (De helvita) rostbroden ar enorma, chips (som i franskisar) serveras till det mesta och gronsaker saljs for det mesta med styckepris. I Liverpools Tesco (typ K-market) stod gronsakerna under en skylt med texten "Superfood". Plus att de har pippi pa halvafabrikat. Vi sag till och med fardigportionerad "bantningsmat". (Vad det ar i spaghetti bolognese som gor att man gar ner i vikt vet jag inte riktigt, men i alla fall.)

Imorgon blir det museer samt en Beatles-tour runt stan som hostelet ordnar. Forhoppningsvis blir det riktigt kul.
Cheers!

Skotsk turism - Report 4 (?)

We've made our way upp till Skottland och befinner oss nu i Edinburgh. Har har vi hunnit turista en hel del, och skickat ivag forsta hogen vykort. Jag maste medge att det ar fullt sant det alla sager om vadret har. Det regnar och ar fullt solsken allt om vartannat men ar trots allt sa varmt att man bra klarar sig utan rock. Fascinerande.

Vi borjade dagen med att hanga med pa en guidad gangtur i staden som skulle ta tre timmar. Var guide hette Max och var en trevlig (och helt good-looking) teaterapa fran Manchester. Ungefar det forsta hen berattade var att Drottningen snart skulle kora forbi och att vi om vi ar i narheten stannar och vinkar och tar bilder. Ursakta? Drottningen? Som i THE QUEEN? Japp. Vi stod 50 meter fran kyrkan dar hon som bast var i full fard med att dubba duktiga skottar. Ser man pa. Tyvarr missade vi hennes hoghet med nagra minuter eftersom vi fick info om skottska pengar nar hon korde forbi, men atminstone sag vi hennes parad. Sa vi sag nastan drottningen av England. Daaaamn.
Nar turen var slut var det dags for mat smaningom, och guiden promotade den skottska nationalratten haggis. Val medveten om att man inte kan vara i Skottland utan att smaka pa denna gegga av inalvor var det bara att traska ivag till restaurangen med en tveksam vege-Pudel i slaptag. Nar jag anda var pa gang tankte jag att jag lika bra kan dricka ol till maten ocksa, sa att jag har annu en "Nar man nu anda ar har sa borde man ju.." avklarad. Haggis var faktiskt helt ok sa lange man koncentrerade sig pa att inte tanka pa vad det riktigt varr man at. Det paminner om kottfars, ungefar. Nu ar det bara whisky kvar pa min "borde prova" lista. Ikvall ska vi pa nan slags pubrunda (eller Pub Crawl som de kallar det har, man kan ju undra varfor....) sa kanske man tar det ocksa nu nar man ar pa gang. Vi far se hur det slutar.  

Jag tankte satta upp lite bilder ocksa, men det tar tusen ar att ladda sa jag tar det nat annat tag istallet.

Cheers!

Newcastle - report 3

Det ar den sjatte dagen av var resa och jag och Pudel befinner oss som bast i Newcastle. Vi bor pa ett hostel med namnet Backpackers Newcastle, som ar fint inuti men ligger ganska avsides jamfort med stadens centrum och saknar den charmiga familjara atmosfaren som fanns pa Igloo i Nottingham... Dagens program har framst bestatt av den tre timmar langa tagresan och lite saghtseeing har i Newcastle, men det var inte sa farligt det heller. I brist pa hemskt intressanta saker tankte vi darfor agna detta inlagg at diverse mycket intressanta iakttagelser vi har gjort under dessa sex dagar istallet.

• England ar fullt med roundabouts. Pa vagen fran Crawley till Godalming (se kartan) korde vi igenom 20 stycken pa lika manga minuter.
• Basta sattet att hitta en Tesco (d.v.s deras motsvarighet till K-market) ar att helt enkelt se varifran folk kommer med deras plastkassar.
• Cheers ar ett praktiskt ord; det fungerar till lite allt mojligt.
• Konduktorer pa engelska tag tycker faktiskt om sina jobb, verkar det som.
• Vagbelysningen ar non-existent, istallet finns det sma reflexer mellan alla vita streck pa vagen.
• Alkoholen i butiken ar massor billigare an hemma.
• Engelsmannen ater jatte onyttigt och rostbroden ar helt enorma.
• Engelska flickor kan inte dansa.
• Engelska pojkar tycker om finska flickor som kan dansa.
• De olika accenterna ar svarare att forsta an vad vi trodde.
• Det ar ingen bra idé att beratta at en Nya Zeelandare att du tanker donera ditt kvarvarande brod till ditt hostel, chansen ar stor att det har forsvunnit redan innan du aker.
• The London tube RULEZZ!
• Overfallsalarm kan faktiskt bli stulna (oh the irony).
• Nagon borde oppna ett hostel i Ekenas.
• Pudel kan inte lasa en bok utan att somna.
• Studerandekrogar ar inte att rekommendera om man ar utboling.

Sedan maste jag bara meddela att vi at varldens underbaraste glass idag. Tank er Subway, fast med glass. Forst valjer man smak(er) (och man far provsmaka!) och en topping. Glassmakerna var allt fran "Bubbelgum" till "birthdaycake" och till toppings fanns det allt fran gummybears till brownies. Sedan blandades allt ihop och sattes i en strut, och sen fick man annu sas! Helt totalt underbart sockerchockande, och man fick till och med studierabatt! Lovely.
Namnas kan kanske ocksa att jag kopte tva par nya skor. Jag har pa kann att dethar inte kommer sluta bra, men tills vidare kan jag rattfardiga det med att mina "gamla" haller pa saga upp kontraktet och jag inte hade nagra festskor med mig.

Planerna for imorgon ar en dagstrip till York, som ligger ungefar en timnmes tagresa harifran. Vad vi ska gora dar vet vi inte riktigt an, men nat lar vi ju ska hitta pa.

Egentligen tankte jag infoga en hitlat som savitt jag vet annu inte har hittat till Finland ocksa, men den verkar vara helt blockad av UMG pa Youtube. Ni med Spotify kan ju dock kolla in den i alla fall; Eminem feat. Rihanna - Love the Way You Lie.

Cheers.

PS En punktknullare ar en person (t.ex. Pudel) som envisas med att allt ska vara precis korrekt och darav rattar minsta lilla fel som denne hor sagas. DS

Report 2

Det ar den femte dagen pa var resa, och vi befinner oss fortfarande i Nottingham. Staden ar definitivt att rekommendera, lagom stor och riktigt mysig med allt man behover inom gangavstand. Hostelet vi bor pa heter Igloo Backpackers Hostel och ar ett riktigt mysigt stalle med massor av trappor. (Massor meaning 3 vaningar plus basement.) Och det ar misann inga snalla trappor, utan branta javlar...
Pa tal om alkohol sa kan jag ochsa rapportera att vi har testat pa Nottinghams nightlife nu. Vi vandrade runt halva stan innan vi hittade ett stalle som verkade bra, men det var definitivt vart det. Vad vi hittade var en nattklubb med ny musik lagom mycket varvat med gamla godingar och ett riktigt fullt dansgolv. Namnas kan kanske att de engelska brudarna var riktigt torra pa att dansa. Alla bara stod i klungor och bara vickade lite pa hofterna, for att ibland kolla lite pa sin mobil. Detta faktum ledde ju foljaktligen till att jag och Pudel, som shakeade loss ordentligt, fick plenty of attention av alla de pojkar som dansade pa efter basta formaga. Bast vad det var hade vi en hel ring killar som stod och kollade in vara finska dansmoves. (Milla - du sku sa ha borda va har!!) Josses vad dom stirrade.
Sjuk i ryggen och en aning yr av all attention (nej - inte alkohol - vi hann ju inte ens dricka som vi dansade) traskade vi sen hem mot hostelet, at kvallsmal och damp i sang.
I morse sov vi till tolv, vilket var helt forstaeligt. Sen gick vi pa Robin Hood-museum, yay. Nu vantar smaningom fotbollsmatchen pa TV (nagat man far dras med om man reser med Pudel) samt pasta till lunch. Imorgon aker vi vidare till Newcastle, forhoppningsvis hor vi av oss darifran ocksa. Ha det bra!

Arrivederci
PS. Om ni tror att California girls spelas mycket hemma sa har ni fel. Tydligen kan det vara varre...

Report 1

'Ello mates! How 'ya doin'?

Jag och Pudel har tagit oss till Nottingham, dar vi antligen fick tag pa en dator med Internet. O och A- prickarna fick vi tyvarr offra, men jag hoppas ni forstar mig anda. For att forankla saken kanske jag satsar pa lite Svengelska, men vi far se.


Onsdag 7.10


Vi lamnade vart beloved Osterby klockan 16 och headed for Helsingfors-Vanda med Pudels mamma vid ratten. Resan till flygfaltet visade sig bli betydligt mer dramatisk an vi hade vantat oss, sa pass dramatisk att vi till och med hamnade ringa polisen. Bilen framfor oss korde hela tiden ganska vingligt. Det for lite hit och lite dit och vi undrade om chaufforen rentav var full. Lite fore Inga korde bilen plotsligt ut pa motkommande fil, rakt emot en stor lastbil, som den snuddade i sapass mycket att det flog bitar, for att sedan tvinga efterkommande bil att kora over pa var sida for att inte krocka. Turligt nog overevde alla utan storre skador verkade det som.
Fortfarande chockade over att var resa kunde ha borjat med en frontalkrock klampade vi ett tag senare in pa flygfaltet, bara for att fa veta att vart flyg var tva timmar for sent. Joy. Storsta delen av den tiden spenderade vi i en restaurang dar vi hade bra utsikt over manniskorna som gick forbi samt roade oss med att prata rejal svengelska. Det absolut basta ordet hittils ar den engelska oversattningen pa punktknullare. Ni kan ju fundera sjalva. Na - vi overlevde och satt snart pa flyget till London.
Klockan 23.40 drog vi vara forsta andetag brittisk luft och kollade forundrat in the Ben&Jerry's wending machines. Mimmi var vanlig nog att plocka upp oss pa flygfaltet, sa vi baxade in vara klumpiga kassar i hennes blue Suzuki och borjade bilfarden mot Guildford. Denna lat var den forsta vi horde pa engelsk mark, riktigt okej, I must say.



Bilfarden blev en hel del langre an beraknat eftersom TomTom svek oss, vilket resulterade i en nattlig sightseeing i Windsdor, men dat var val riktigt kul det ocksa. Till sist hittade vi trots allt hem till Mimmi och kunde utmattade slanga oss pa sangen. (well, efter nagra timmars smaprat och lite engelsk TV, men i alla fall)

Dethar verkar ju bli ganska langt, sa ja postar detta som ett eget inlagg sa nan annan kan anvanda datorn. Far se om det kommer mera updatering annu ikvall.

So long sa lange

Vänta lite nu..

Kan någon nypa mig i armen? Jag och Pudel ska till Storbritannien - imorgon! Jag har inte insett det ännu. Antagligen kommer jag inte göra det heller förrän jag står där på London Heathrow och andas brittisk luft för första gången i mitt liv. Det kommer bli underbart. Nu är det bara sista-minuten förberedelser och en övernattning hos pojkvännen som gäller, imorgon klockan 16 bär det sen iväg. Jösses x 3000.

Under resan kommer vi uppdatera med både bilder och text då vi har tillfälle, så att den finska allmänheten vet att vi är vid liv. Ha det bäst här, vi hörs och ses i augusti!

1 dag till avfärd!!!!!

Farewell

Fågelholksallergi

Jag är tillbaka i civilisationen igen efter tre dagar barnläger på gamla kära Ramsdal. Låt mig presentera mitt...

...Lägerrecept:

1 lägergård

2 hus

7 ungdomsledare

7 hjälpledare

40 barn

5 scouttält

mycket mat

Till glasyr:

40 bräder

4 dåliga sågar

1. Förbered absolut ingenting

2. Lägg samtliga ingredienser på lägergården

3. Sortera barnen enligt kön samt fördela dem i lagom stora grupper

4. Bred ut tälten

5. Lägg barnen i tälten och låt dem jäsa. När de nästan spräcker tälten, fördela ungdomsledarna jämnt så barnen lägger sig

6. Placera en hjälpledare i varje tält och lägg de överblivna tillsammans med ungdomsledarna i husen.

7. Låt lägret stå över natten

8. När det blir morgon, ta upp barnen och ledarna samt tillsätt mat

 Glasyr:

 9. ta en ungdomsledare, 3-4 hjälpledare och 10 barn och lägg fram bräderna och sågarna.

10. Hoppas på att barnen legat tillräckligt under natten så att en kemisk reaktion kan ske mellan dem och bräderna m.h.a. sågarna. (Om inte, tillsätt ytterligare en hjälpledare.)

11. Upprepa glasyrdelen tre gånger. Var uppmärksam på att hjälpledarna och sågarna blir trubbiga efter hand. 

Nu kan vi fråga oss varför jag skriver blogginlägg istället för att sova igen mina två nätter i tält, men jag blev helt enkelt allt för inspirerad. Dock ska jag inte säga så mycket annat om själva lägre, än att jag inte vill se, eller allra minst spika, en endaste en fågelholk de närmaste månaderna. Man blir trött på de där sex bitarna som är 26 och 24 centimeter långa snabbare än man tror. Jag får nippor (som visserligen matchar mina myggbett, men i alla fal). Förutom den detaljen hade jag sist och slutligen ganska roligt, men det är nog skönt att få sova i en säng i ett rum som inte är fullt med fnissande tjejer som klagar på allt från myggor till liggunderlag.

Förutom lägret så händer det mycket annat just nu också. Vår resa närmar sig med stormsteg, och det som för två år sedan bara var en idé lir verklighet om en vecka. Jag har lite problem med att inse att vi på riktigt  ska åka 25 dagar till Storbritannien om en vecka! Kan nån nypa mig i armen?

tekniskt sett 6 dagar till avfärd. Gaaaaah!

Arrivederci och godnatt