Sista dagen i mars

Imorgon gäller det att hålla huvudet på skaft för att undvika ramsan "April April din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill!" i så stor utsträckning som möjligt. Med min tur och med mina vänner kommer det antagligen sluta med att någon lurar mig big time, men det är väl inte så mycket att göra åt.
Grymt skönt är det i alla fall att det är sista dagen denna skolvecka, och ett fyra dagars lov hägrar. Underbart. Planerna för påsken är Anninas adertonårskalas i morgon kväll, nostalgikväll med Mary Poppins, Chrisse och Pudel på lördag och ett badbesök (plus shopping?) på Flamingo på söndag. Resten av tiden får jag se vad som faller mig in och vad resten av kompisarna hittar på - jag är öppen för förslag!

Påsken till ära har elevkåren placerat ut en hel låda små påskägg omkring i skolan och nu återstår att se om dom är hittade och uppätna redan innan första lektionen börjar eller om folk är så stressade och sömniga på morgonen att de kan undgå att se alla de små glansiga äggen som är utplacerade lite över allt. Jag hoppas på det senare alternativet så att en intensiv äggjakt kan starta efter morgonsamlingen.
Nu ska jag gå och lägga mig och fundera ut något bra aprilskämt att lura alla stackare i min närhet med imorgon. Beware!

Arrivederci

Promenad hem?

Jag är i skolan. Ljuset sänker sig och jag ser en värld framför mina ögon...
Okej, nä. Det där var Lalles verklighet. Min är att ännu en skoldag är förbi och jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Att gå hem vore ju det mest logiska alternativet, men jag känner inte riktigt för det heller. Hmm.
Å andra sidan är det ju ganska fint väder ute för en gångs skull, så lockar ju nästan att gå ut. Vid närmare eftertanke låter en promenad och lite D-vitamin-alstring som en riktigt bra idé.
Okej, efter ett telefonsamtal med min kära pojkvän blir det nog så att jag går hem, och sen när han fått sin potentellt söndriga käke kollad på hälsocentralen kommer han och plockar upp mig. Perfekt, dagens planer är räddade.
Följaktligen ska jag nu börja gå hemåt, men först följa Lalle till Matilda eftersom han ska överleva ytterligare några timmar i sällskap med sina kinakompendier.

Arrivederci

Håltimme, slickepinne, nyttigheter

Wohoo. Det ser ut som att pengaflödet denna sommar inte stannar helt trots allt. Går allting enligt planerna blir det städning som gäller, vilket kanske inte är det optimala sommarjobbet, men trots allt inte helt tokigt heller. I det här skedet tar jag tacksamt emot nästan vad som helst, jag vill absolut inte riskera att inte kunna åka till Storbritannien med Pudel i sommar.
Jag trodde inte att slickepinnar kunde vara så irriterande. Ni skulle bara veta hur störande det är att sitta och försöka skriva någonting när det sitter någon bredvid en som försöker tvinga en att äta en slickepinne. (Däremot visste jag redan att Chrisse är störande, så jag borde ju ha kunnat räkna ut det..)
Skämt åsido.
Jag har hål än en gång, men det känns ovanlingt tomt eftersom mitt trogna hålsällskap; Milla, är sjuk. Men tack och lov har jag ju Chrisse som sitter och stoppar slickepinnar i nacken på mig.

Jag har faktiskt fått ovanligt mycket nyttiga saker gjorda idag. Jag har både fört mitt skattekort till församlingshemmet (bara två veckor för sent, host) och ringt om sommarjobbet. Nu återstår bara att fara och ta ett passfoto, fara via apoteket och sen till polisstationen och förnya mitt pass. Kanske skulle det vara skäl att kolla om min försvunna kass från tidigare i vinter skulle råka vara där också. Väl hemma ska jag skriva en elevkårsgrej som jag egentligen tänkte göra nu, men inte kunde eftersom OpenOffice har identitetsstörningar. Hmpf.
Sen är det bara en nyttig sak kvar på min lista; de där dumma abbaklänningarna. Jag har alltså en låda med vita klänningar som vi använde under Does Your Mamma Know?-projektet hemma hos mig fortfarande. Nämnas kan att det var tre år sen vi hade premiären. Ups. Kanske skulle det vara dags att ta tag i saken och ringa till någon på Ungdomsringen så att jag kan föra tillbaka dom dit småningom. Kanske.

Nu börjar rasten snart, så jag ska gå och öppna elevkårscafét. Och Chrisse - jag tänker inte äta dendär slickepinnen.

Arrivederci

Fredagsparty

Godkväll. Jag är tillbaka igen efter efter några dagars frånvaro, jag har helt enkelt inte tagit mig tid att uppdatera. (Men ta det lugnt Anton; jag tänker inte be om ursäkt för det.) 

Till att börja med kan jag ju ta och berätta att jag har fått det preliminära resultatet från realen i hälsokunskap. Som det ser ut nu får jag 30 av 36 poäng, vilket med förra årets poänggränser skulle motsvara ett E. Det är jag nog nöjd med, men om jag har verkligt mycket tur skulle jag t.o.m. kunna få ett L. Det återstår att se.

Gårdagen var hektisk, men nog trots det veckans höjdpunkt. 

Milla stackarn hade helt tappat rösten och gick omkring och pep hela dagen. Mathias myntade senare på dagen smeknamnet "Myggan", som jag tycker att vi alla börjar använda från och med nu. Konstigt passade inte "Milla" in i engelskakorsordet där ledtråden var "Something too quiet to be heard". 

Efter skolan åt jog middag på Sippan med Nicos familj. Det var trevligt, men jag kom fram till att flygande jacob inte riktigt var min grej. Kycklinggryta med banan- och nötsmak blir bara lite för mycket.När jag kom hem satte jag sedan igång med att laga födelsedagskort åt de tre festarrangörerna; Jimmy, Denise och Jeannette. När det var klart, vilket tog sin lilla tid, var det dags att börja laga sig klar för kvällen. The Baseballs' CD i stereon, festkläder på och mascaran i högsta hugg. Nu dök även Milla och Nico upp, Milla för att rädda kvällen med min ena wonderbra samt för att hämta sin biljett, och Nico för att vara skjuts. Vid det här laget hade Milla återfått rösten så gott som helt. 

Diverse smink och hårspray senare var det dags att ta sig mot Österby brankkis. Eftersom där inte hände särskilt mycket då ännu bestämde vi oss för att överge våra vänner där ett tag och istället sticka iväg till Santtu. Där var alla i full gång med att lista ut vilken kändis namn de hade på en lapp i pannan. Genom det fick vi veta att Teme är bra på att gissa samt att Santtu lever i tron att Bush är mörkhyad. 

Två timmar och många skratt senare fick vi skjuts tillbaka till Österby (tack gulle!) där festen fortsatte. Folk hånglade lite här och var och någon satt och snyftade i ett hörn, festen var vill säga så som de flesta lokalfesterna brukar vara. Det var däremot inte något fel på, vi hade riktigt roligt. När lamporna tändes klockan ett började vi traska mot Ottos där resten av våra vänner uppehöll sig. Färden gick genom många vattenpölar och stannades upp en aning av ett långt brolyft, men vi tog oss till vårt slutmål. Dock uppehöll vi oss inte någon längre stund där; vi gick i äkta ekenäsanda en sväng via prisses, och sen fick vi (dvs jag och Nico) skjuts hem med farbror Curt.

Dagen (/gårdagen?) har varit lagom slö med inte så många andra vettiga göromål än ett besök hos min faster. Det var skönt att bara slappa. 

Nu ska jag äta en semla och gå och lägga mig.

Arrivederci

Edwars Scissorhands kontra grekisk mytologi

Imorgon skall jag hålla ett moddaföredrag om en film. Som vanligt är jag inte i så där hemskt god tid med förberedelerna, så jag såg just klart Tim Burton's Edwars Scissorhands. Jag hade inte sett filmen förut, men ångrar definitivt inte att jag gjorde det nu. För er som inte sett den; här följer trailern.


Som ni kan se är det inte en så värst ny film (och det tydligaste tecknet på det är väl att den saknar Helena Bonham-Carter...). Den är gjord för ganska precis 20 år sedan, och i huvudrollen ser vi en ung Johnny Depp, som gör en utmärkt rollprestation som den väldigt annorlunda Edward. Burton lyckades göra en delvis underhållande men mestadels mycket sorglig film, som definitivt är sevärd. Det är synd att jag inte har sett den tidigare, men mitt skräckfilmsfobiska jag tyckte tidigare att redan namnet på filmen var avskräckande, så jag lät bli. Tack och lov insåg jag mitt misstag, och tog igen det nu. Förhoppningsvis hinner jag sammanfatta alla mina tolkningar i huvudet i morgon bitti, så att föredraget förmedlar det som jag känner efter att ha sett filmen istället för att bli en massa flummigt rappakalja.

Jag ska kommentera lite på en annan film ännu innan jag går och lägger mig. Jag har nämligen också hunnit med att se första halvan av Percy Jackson and the Lightning Thief idag. Den väckte dock inte lika starka känslor som killen med saxhänderna. Ärligt talat var det något av det sämsta jag sett på länge. Antingen är storyn bara väldigt dåligt och orealistiskt uppbyggd, eller så har de försökt klämma in allt för mycket bok på allt för få minuter. Pang bam boom bara så stod dyslektikern Percy i ett läger för halvgudar vetande att en minotaur just hade eliminerat hans mamma, efter att hans engelskavikarie flugit ut genom fönstret och han fått veta att hans kompis är en satyr. Allt detta, plus att han är Poseidons son, accepterar han utan vidare och drar iväg för att ta tillbaka sin morsa från Hades tillsammans med satyren och en snygg brud, utrustad med Hermes vingbeklädda Converse sneakers. Kom igen?! Jag vet inte om jag vill se slutet.

Sist men inte minst ska jag väl nämna något om dagens lunch. Det gick helt bra och maten smakade bra. Lite udda kändes det väl kanske att sitta där med stadsdirektören, men jag överlevde. Mötet med de ungerska slovakierna var kanske inte så hemskt givande, men som alltid var det trevligt att träffa nya och intressanta människor. Dock har jag lite brist på förståelse för vad dom skulle ha för nytta av att veta vad kommunen respektive staten finansierar och de exakta talen för det. Jag hade hört samma sak på svenska, men hade ändå problem att förstå den engelska versionen. En noggrannare övervägning angående vad som intresserar ungdomar som kommit på studieresa om språkliga minoriteter hade kanske varit på sin plats.

Nu skulle sömn vara på sin plats.
Arrivederci

Huvudvärk och Zumba

Hur jävla arg blir man inte när ett plagg man tycker om krymper i tvätten? Nu är min blå/gröna kofta förstörd bara för att den blev tvättad trots att den inte hade någon lapp. Och den var inte ens smutsig.
Armarna klarade sig väl någorlunda,  men den trevliga lösheten och den för en gångs skull passande längden är som bortblåsta. Jag får väl se om den är användbar i fortsättningen, suck...

Nåja, nu ska jag försöka skriva ett inlägg som inte är allt för hatiskt trots mitt plötsligt väldigt dåliga humör. Jag ska fatta mig kort eftersom huvudvärken har återvänt för jag-vet-inte-hur-mångte gången  idag, och sängen verkligen lockar. Dock måste jag göra ett litet finskaföredrag på datorn, så lika bra kan jag svänga ihop något här också.
Dagen i sig var ganska jobbig, jag har varit trött och som sagt har mitt huvud inte riktigt varit i skick. Det blev dock bättre efter mat och mys hos en lika trött Nico, och betydligt piggare tog jag mig sedan iväg till min tidigare uppskjutna Zumbadebut.
Det är kul, det måste jag medge. Den fysiska träningen är det ingen brist på heller. Efter en timme av denna latinoaerobic var jag helt genomsvettig, och slut så där på ett bra sätt. Zumba är helt klart den trevligaste formen av sådan typ av träning som jag varit med om. Den enda nackdelen med det är att mina tår är sjuka efter allt snurrande på höfterna, men vi får hoppas att det går över tills imorgon. Annars vet du orsaken till att jag går konstigt.

I morgon har jag då planerat att skippa Smakis och istället satsa på lunch på Sippan. Dessutom i fint sällskap, självaste herr stadsdirektör ska närvara. Brukar inte vi alla luncha med stadsdirektören lite då och då?
Okej, kanske inte. Situationen är nämligen den att EG:s EYP-delegation (d.v.s. jag, Pudel, Andreas och Mathias) blev inbjudna att delta i ett möte med några utbytesstudenter samt representanter för ungdomsfullmäktige. Detta möte föregås av denna omtalade lunch. Förhoppningsvis kommer det bli riktigt angenämt, mitt problem är bara vad jag ska sätta på mig. Jag hatar att vara bjuden på tillställningar där jag inte vet vad resten av de närvarande har på sig.. Dock tror jag att det blir kavaj och jeans, men får se hur det känns imorgon.

Nu kan vi ju då ta och konstatera att jag suger på att skriva korta inlägg. Nåväl, nu ska jag ta itu med finskaläxan, så jag sen äntligen får gå och lägga mig..

Arrivederci

I skolan efter fyra

Det är måndag och början på en ny, förhoppningsvis underbar vecka. Denna första dag har, precis som allt för många förra veckan, varit ganska slö. I skolan hände inget annat än det vanliga, om man bortser från en håltimme med Chrisse och Riku, vilket redan i sig är en upplevelse.

Efter skolan var det dags för det nuförtiden mer eller mindre obligatoriska slöandet i sofforna, denna gång med Milla, Mico, Chrisse och Pudel (samt Annina och Laura som tog sig därifrån lite tidigare än vi andra). 

Lärdomen av denna gång är att det inte lönar sig att luta sig mot/ligga på någon som är grymt kittlig, ifall det finns någon som gärna kittlas i närheten. Det resulterar nämligen i att man under någon av kittelattackerna antingen blir under, får en armbåge eller dylikt i pannan/magen eller ramlar i golvet. Kul. 

Jag måste nog medge att det ger stora fördelar att inte vara kittlig. Att folk retar sig på det gör det hela ännu roligare. Det finns nämligen inget som slår minen hos någon som försöker skrämma en genom att kittla en bakifrån, och sedan efter att ha försökt kittla sitt allra bästa plötsligt kommer ihåg att man inte är kittlig. (Om den där meningen blev oredig, så säg till.)

Klockan lite över fyra kom rektorn och jagade ut oss. Jag tror hon fortfarande är lite konfunderad över att hitta oss i skolan efter klockan fyra i medeltal tre gånger i veckan. Hon får väl bara ta det som att vi trivs i skolan. 

Efter kvällens dansträning var Milla vänlig nog att sitta i seminarienskolans omklädningsrum och hålla mig sällskap när jag väntade på att mammas dans skulle sluta så jag fick skjuts hem. Om vi var slöa efter skolan så var det ingenting jämfört med vad vi var nu.
Jag lärde mig två saker om Milla under den timmen:

• Milla är en vän man kan lita på. Medan min danstimme pågick hade hon nämligen lånat lite av mina skolgrejer från min väska, men konstaterade när jag dök upp att "Jag läste inte dina viktiga papper - jag bara tittade på dem" Det är minsann inte alla som skulle vara så respektfulla.
• Milla har antingen hemliga fantasier som jag inte vet om eller personlighetsklyvning. Jag bad henne skriva i "vänboksdelen" i min kalender och första frågan där är såklart "Namn". Vad skriver Milla då? Jo - Mamma?! Jag vågar mig inte ens på att försöka förstå varför.

Slutligen vill jag dela detta underbara musikstycke som spelades i någon stereo här hemma hos oss just. Enjoy!(?)

Arrivederci

Ofrivillig business

Nu är jag tillbaka efter mina strapatser i storstan. Gårdagen gick åt till möten, och vi fick en hel del gjort, bl.a. är affish- och programledarvalet till Höstdagarna nu gjort. Kvällen avslutades med tacos och samvaro på Röda Stugan, och det var riktigt trevligt.
Efter frukosten fick jag skjuts till Sello, där jag planerade att spontanshoppa lite och kolla efter nya vårskor. Men tji fick jag, alla butiker var mörka som graven, tydligen öppnade hela härligheten först klockan 12. Det var inget annat att göra än att ta Y-tåget in till stan och hoppas på bättre lycka där. Stora H&M öppnade först 12 det också. Halonen har inte söndagsöppet över huvud taget. Stockmann - 12. Akademen - 12. Jag gick till forum, där dom hade stora skyltar om helgens priscirkus. Dörrarna var öppna - yes! Men nej. Butikerna där var lika döda som alla andra, och samma sak gällde i Kamppen. Det var bara att acceptera att allting öppnar först 12. Mina val var att vänta nästan en och en halv timme eller helt enkelt skippa shoppingen och hoppa på tåget med en gång. P.g.a. att min stora övernattningsväska var ganska otymplig att bära omkring  på valde jag det senare alternativet. Ja hade ca 12 minuter på mig om jag ville hinna med 11-tåget, så jag småsprang till tågstationen och köpte snabbt en biljett från en biljettautomat. Först höll jag på hoppa på fel tåg, men en konduktör upplös mig om att det startar först om en timme. Lyckligtvis var det rätta tåget bara en liten bit därifrån, så jag hann utan problem.
När jag skulle sätta mig på min plats blev jag lite förvirrad eftersom den verkade ligga i business-avdelningen. Jag kollade min biljett. Mycket riktigt - där stod business. Fråga mig inte hur i hela friden jag hade lyckats med det. Visst funderade jag lite när biljettmaskinen frågade om jag vill äta frukost eller inte, med jag hade så bråttom att jag inte hann tänka nåt mer på det.
Hur som helst måste jag säga att jag inte förstår hur business kan vara dyrare än vanliga platser. Bänkarna där var ungefär dubbelt snuskigare än dom vanliga och dessutom visade det sig att konduktörerna använder vagnen som personalrum. Jag kände mig så dum där jag satt nästan ensam i vagnen att jag övervägde att flytta ner till dom vanliga dödliga.

Nu är jag hemma i ett tomt hus och funderar på om jag skulle försöka reda upp lite i mitt rum. Jag får nu se hur det blir med den saken.
Senare idag ska jag bli av med min Zumba-oskuld. Egentligen är det konstigt att det inte blivit av tidigare, men bättre sent än aldrig, eller hur? Jag hoppas att det faktiskt är lika roligt som alla säger, och en ordentlig workout kommer sitta riktigt bra efter en riktig potatissäcks-vecka tillsammans med hälsokunskapsboken. Nu gäller det bara att hålla sig från att skriva "Zumba snart" som status på facebook. Jag ska försöka låta bli.

Arrivederci

Äntligen över

Nu var det över, det där provet jag har gått å grävt mig åt i veckor.
Jag lyckades komma dit i tid utan att att ha glömt något hemma, redan det konststycket är värt en applåd. Minuterna innan vi skulle ropas in var det sista minuten-check på alla möjliga fakta som gällde, sen började allvaret. Vi ropades i tur och ordning efter hur vi satt. Jag fick en plats ungefär i mitten, och satte mig vid bordet utrustat med papper, pennor, linjal och gummi. Rektorn drog igenom en sista påminnelse om hur och i vilken ordning allt ska skrivas och lämnas upp, och sedan delades proven ut. Framför mig fick jag ett papper med 10 frågor angående hälsa, och det första intrycket var relativt gott - jag tror jag kan det här.
Det var nu jag insåg att mina stiftpennor blev i min väska. Vid det här laget var det inte så mycket jag kunde göra åt det, så det var bara att ta blyertspennan i vacker hand och börja skriva ner svaren med den.
Efter en ganska lätt definitionsuppgift tog jag mig an en form av reklamanalys (det är sjukt hur dåliga reklamer det finns föresten - jag skulle kunna göra en snyggare i paint). Ungefär vid detta skede hade jag redan vässt pennan en gång och det var återigen trubbig. Turligt nog var WC:n precis bredvid stället där våra grejer hängde, så jag fick lov att ta med stiftpennorna då jag gick tillbaka in i salen.
Efter detta tog jag mig an de båda jokeruppgifterna - en om etik och abort och en om hur jag skulle lägga upp en forskning om välmående i ett gymnasium. Får jag säga det själv gick dessa två helt okej, månne jag nu inte kan skrapa ihop en ordentlig poängsumma bara på dem.
Sen skrev jag klart reklamanalysen som jag lämnat på hälft och skrev sedan den sista uppgiften om spelberoende. Jag hade precis tio minuter kvar att läsa igenom alla mina sex... VÄNTA NU LITE! Uppgift 1,8,9,10,5..? Jag hade tio minuter kvar av tiden och hade en uppgift kvar att skriva. Panik var väl det bästa ordet för att beskriva min känsla. Jag insåg nu att jag typ lyckats förtränga mina planer på att fundera ut ett svar medan jag skrev rent ett annat. Nå, det fanns inte något annat att göra än att rusa efter mera papper och sedan snabbt som attan skriva ner allt jag kunde komma på om fotbollsskador.

Knäligament - akillessenor - benbrott - en minut kvar av tiden - blåmärken och mindre skador - fan jag hinner inte - sudda -pappren i ordning - kors över klottpappren - allt i mappen - klart. 

Otroligt nog tror jag att jag hann få med det mest essentiella. Så klart lider mitt svar stor brist på biologisk detaljkunskap om t.ex. ligamentens funktion, men det får jag leva med. Förhoppningsvis kan eventuella extrapoäng från jokeruppgifterna kompensera mitt klumpiga misstag. Nu är det bara att vänta tills proven är rättade och poängen kommer upp.
Jag var ganska fascinerad av min egen reaktion när jag väl kom ut ur salen. Jag var totalt hög på typ adrenalin och bara hoppade omkring utan att kunna sitta stilla. Snacka om att ha varit fullt fokuserad.
När jag väl lugnat ner mig spenderade jag en stund på klassiskt efter skolan-chill med dom gamla vanliga, och tog mig sedan till Milla. Sedan jag kom hem har jag inte gjort något vettigt alls, vilket är helt skönt efter en psykiskt stressig vecka.
Imorgon bär det av till storstaden på fks-möte, och förutom att jag inte har packat över huvud taget ska det bli riktigt roligt. Ha det bra tills jag är tillbaka.

Arrivederci (ur ett psykiskt, fysiskt och socialt perspektiv)

Ett huvud fullt med hälsokunskap

Har jag läst tillräckligt på ätstörningar? Hur många minuter basmotion bör man få om dan? Vad är talidomid? Kommer dom fråga om sömn igen? Vad innebär kohortsundersökningar? 

Jösses, det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Jag tror inte jag har tänkt på så mycket annat än studentexamen idag. Å ena sidan är jag ganska säker på att jag kan det mesta, å andra sidan känns det som att risken är ganska stor att jag kommer glömma någon av alla de tusen perspektiven man ska ta i beaktande. I och för sig är det vid det här laget hårt inpräntat i min skalle att man ska tänka på fysisk, psykisk och social hälsa samt att man ska se det både ur individens och samhällets perspektiv (bla bla bla..), men av misstag kan man ju råka förtränga den stackars arbetsgivaren som även han blir utsatt för passiv rökning. Det är så mycket man ska tänka på på en och samma gång.

Okej, nu nog med klagomål och fram med de positiva tankarna, Anna! Det kommer nog att gå bra. Poänggränsen för E var 26 poäng i höstas, så det är mitt mål att klara åtminstone det (vilket inte borde vara någon omöjlighet).

Det är väl bara att gå dit imorgon och se hur det går. Som sagt; i värsta fall skriver jag om i höst.

Sen till rapporten av dagens händelser. För jag-vet-inte-hur-mångte dagen den här veckan spenderade jag några timmar i skolan med Milla, Mico, Lalle och Pudel. Borde jag börja oroa mig eller är denna extrema mängd övertid i skolan helt normal? Vare sig det är något fel på mig eller inte så måste jag medge att dessa eftermiddagssessioner nog är ganska trevliga. Det är helt skönt att bara slänga sig på sofforna och snacka strunt ett tag efter en lång skoldag. 

Vissa saker är ju roligare än andra och dagens höjdpunkt var helt klart Lalles och Pudels diskussion om one-night-stands:

Pudel: Vad - förväntade du dig att jag skulle hata personer som har one-night-stands?!

Lalle efter en stunds betänketid: Nåå.. Du e ju vege?

Detta orsakade en stund av magmuskelövning i form av skratt för alla närvarande (förutom för Milla som vid tillfället tog sig en liten tupplur). Jag tror att det är dags för Pudel att börja fundera på hurudant intryck hon egentligen förmedlar av sig själv. 

Skämt åsido. Nu sista-minuten koll av diverse fakta angående hälsa. Önska mig lycka till imorgon!

Arrivederci

Studentexamen - here I come?

Nu närmar det sig på riktigt; i övermorgon är det studentexamen. Jag är fortfarande inte nervös, men har fortfarande ingen koll på hur det hela kommer gå till. Jag kommer säkert lyckas lämna in pappren på fel sätt, missa när jag får gå och vässa pennan och glömma min matsäck hemma. Det skulle vara så typiskt mig. Å andra sidan kanske jag kan överleva att allt det där går fel, så länge jag faktiskt är i tid på plats.
Till min lycka insåg jag just att jag endast har en lektion i morgon bitti, vilket ger mig rejält med tid att läsa klart bok 1-2 och börja på bok 3. Sedan kan jag förhoppningsvis väl förberedd och med ett leende på läpparna ta mig an slutförhöret.
Om det nu mot alla odds skulle skita sig totalt kan jag ju trösta mig med att jag kan skriva om det senare och mera ta det här som en uppvärmning för att skriva studentexamen. Men förhoppnings blir det ju inte så.

Nu ska jag avbryta mitt ack så effektiva läsande (host - inte sov jag alls nästan en och en halv timme) för att fara till Nico och småskaligt fira vår 1½-års dag. Nu var kanske rätt tillfälle att konstatera att tiden går fort när man har roligt. Jag är lycklig ♥


Arrivederci

SMS-problem av stora mått

Jag har spenderat min tisdagskväll vid köksbordet tillsammans med datorn och hälsokunskapsboken. Jag har otroligt nog fått hela 100 sidor både lästa och understrukna, så jag är riktigt stolt. Kanske det blir något av fredagens studentexamen trots allt. Jag kan inte precis påstå att jag är nervös utan mera en aning villrådig angående vad det hela kommer gå ut på. Förhoppningsvis kommer ju dock detta redas ut under det muntliga förhöret på torsdag.
Denna dag spenderades än en gång i sällskap med Milla, Lalle och Mico. Denna gång bänkade vi oss i Dekan några timmar, och fick också sällskap av Micha. Som alltid med detta gäng resulterade det i en hel del skratt, men jag ids inte ens försöka förklara åt vad vi skrattade, det skulle bara bli fånigt.
Idag kom jag fram till att min telefon nog har spunk. Den har nämligen under dagens lopp levererat ca 15 meddelanden (vissa i dubletter) som egentligen borde ha kommit fram redan igår eller på söndag. Hur störande är det inte att en dag för sent få ett meddelande där det står "Ta med din kamera sen imorgon!"? Jag har härmed insett nackdelen med SMS den hårda vägen.
Ursäkta den dramatiska framställningen.
Nu dags att gå och lägga sig..
Gonattiderci

Förlåt Milla!

I morse vaknade jag av att mamma sa Anna, vi far om 10 minuter. Kul. Nå, jag hann både äta frukost, borsta tänderna, planera en outfit (ta det lugnt - jag tänker inte berätta om den) och packa väskan, så det var egentligen ingen panik. När jag packade väskan insåg jag dock att jag begått ett brott. Jag har nämligen lyckats fara iväg med Millas mattabok. Eheh.. Inte att undra på att hon inte hittade den någonstans när hon skulle läsa igår. Tur nog så fick hon ju låna en annan, men det fula var det att jag tydligen hade den i min väska också när hon satt och räknade i sin lånade bok igår kväll.
Hoppas hon inte dödar mig nu.
Nu talföljder med Ove.
Arrrivederci

Burton och melodifestivalen

Nu är det ett tag sen jag uppdaterade. Jag tänker för allt i världen inte be om ursäkt, men i alla fall förklara mig. Det är nämligen så att min grymma pojkvän tyckte att det fanns mycket bättre saker att göra hos honom än skriva blogginlägg (don't get me wrong!) och hemma var det söndag, vilket innebär datafri dag i vårt hus. Där hade jag gått och planerat bra saker att skriva hela dagen, och så får jag inte vara på datorn. Livet är hårt ibland. Nåja, här kommer det jag inte har glömt:

Som ni redan vet spenderade jag lördagen med Chrisse istället för att läsa på studentexamen. Som det nu alltid går när man umgås med Chrisse så skrattades det en hel del. (Förutom om man är Milla)
Hur som helst, här kommer ett citat från dagen: "Jag tänker inte äta något som redan finns i min mun". Tolka det hur ni vill.
På kvällsidan bar det av till Rasses, där hälften söp sig fulla med ölspelet och andra hälfen tittade på melodifestivalen. Jag hörde då till den sistnämnda delen. Tänker inte kommentera vidare om detta program, men däremot delge er min favoritlåt och ytterligare ett Chrissecitat.



Hur Chill låt som helst. Nu till citatet. Före någon av låtarna presenterades låtskrivaren, som var en lite rundare, skallig gubbe med skägg. Bäst som det är säger jag och Chrisse, precis tillika "Han ser ut som en biker!". (Haaa haa... tänker du säkert nu, men då var det så roligt att vi typ missa halva låten för vi skratta. Eller nåt sånt.)

Igår var jag, Nico, Pudel, Chrisse, Jimmy och Tobias på Alice in Wonderland. Och vad tyckte jag?

Filmen var ganska typisk Burton, och kostymerna och dylikt var helt underbara. Jag menar, hur kan man låta bli att tycka om Johnny Depp i dendär utstyrseln? Storyn var dock inte så bra som den kanske kunnat vara, så filmmässigt var det lite av ett platt fall.
Man kan ju kanske också påpeka att Burton tagit sig ganska stora friheter att avvika från storyn, men det störde inte mig ett dugg, utan gjorde det bara roligare.
Att se filmen i 3D var helt roligt, men nog mest för att jag aldrig sett en långfilm iklädd sådär snygga glasögon förr. Åtminstone om bioduken är den storleken den är i Ekenäs ger det inte så mycket. (Fotnot: Pudel såg ganska rolig ut då hon duckade för kaffekoppen som den galna haren kastade ut i publiken)

Nu har jag spenderat hela håltimmen i musikklassen med Milla och Chrisse, och försökt skriva klart mitt blogginlägg medan Milla kritiserade mina låtval och Chrisse bombarderade mig med den torra tavelsvampen. Nu har jag några minuter på mig att ta mig till samhällsläran. Förhör om äktenskap och parförhållanden väntar.

Arrivederci

Mankini på Skåldö

Det kommer scouter springande mot min bil. Dom ska säkert orientera. Jag bromsar. Va? Dom fortsätter springa? Dom kan ju int springa rakt mot bilen! Vänta nu lite.. Anna, Pudel? WHAT?!

Såhär gick det till när Andreas anlände till sin överraskningsfest igår. Apparently hade han inte misstänkt ett dugg, så han blev rejält överraskad. Han utrustades med mankini försedd med "paukkuliivi" och kondomer (jag är imponerad av Stenis handarbetsskills) och festen kunde börja. Vi befann oss i Brunis kök på Skåldö, och övriga gäster förutom de ovannämnda var Anders, Mårten, DR, Broman, Mia, Hanna och Mathias. Jag och Pudel hade bakat marängkaka, Mia skaffade snacks och Stenis tog med sig 20 liter limsa. 20 liter limsa orsakar snabbt ordentlig sockerfylla, så även utan egentlig alkohol var alla helt på G. Summa sumarum var festen riktigt lyckad, och jag fick veta en hel del intressanta saker (och även en hel del saker jag inte ville veta..) under partyklassikern jag har aldrig. Bland annat fick vi reda på vem som har varit kåt på en lärare och huruvida det är rumpa eller bröst som gäller. Jösses. Jag hoppas att Brunis marsvin inte förstår människospråk, i annat fall tycker jag synd om dem. Men what happens at Skåldö stays at Skåldö, så mer tänker jag inte berätta.

Jag lärde mig också ett nytt ord, nämligen att fluffa. Jag deklarerar härmed att det är mitt nya favoritord. Vad det betyder? Att ta typ ett fluffigt täcke, en skön dyna och bara fluffa ner sig i alltihop. Hur bra som helst! (Creds to McBrun för det)

Skulle gärna sätta upp några bilder, men eftersom det är Andreas i mankini (obs: på kläderna) som är motivet så kräver det lite övertalningsarbete. Men förhoppningsvis kommer det senare.

Nu är det dags att byta om till festkläder igen och småningom ta sig iväg till nästa fest. Jag har på känn att det inte blir så mycket av studentexamensläsningsplanerna den här helgen, mhah.

Arrivederci

I väntan på debatt

Om en halvtimme ska jag och Louise hålla en mini-debatt om huruvida flickor och pojkar är jämlika i skolan. Det kan bli ganska intressant att se hur det fungarar. Resultetet får du se på Västis Fridasidor nästa veckas onsdag. Problemet är bara att min kameras batteri är ca en minut från att dö och Louise glömde sin hemma. Nå, vi får väl ta bilderna imorgon istället, då hinner Pudel dessutom piffa upp sig lite, vilket hon glömde till idag. (För jag menar, man kan ju inte vara på bild när man ser ut sådär, kom igen (observera ironin))

Milla kom med dagens påstående här för en liten stund sedan. Hon påstod att Österby och Västerby är förorter. Dessa byer i all ära, men att kalla dem förorter är väl att ta i aningen.

Nu kommer jag faktiskt inte på nåt mer att skriva.
Arrivederci

A long way home

Idag har jag för första gången varit i tingsrätten. Tack ock lov inte som åtalad, utan endast som utomstående publik. Det var faktiskt mycket intressantare än jag räknat med. Det första målet gällde ett fall av misshandel där ex-mannen hade misshandlat sin ex-fru i fyllan. Inget speciellt där, domen blev böter och skadestånd. Det andra målet, däremot, var betydligt intressantare. Det var tre unga män som för något år sedan (-det är grymt att rättsprocesser tillåts ta så länge!) hade blivit misshandlade av två andra unga män. Det stod ord mot ord angående "vapnet" och man visste att ena parten ljög domaren rätt upp i ansiktet. Antingen försökte kärande få till stånd en strängare dom, eller så ville svarande förmildra domen. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se slutet på målet eftersom jag hade andra lektioner, men det visade sig sedan att svaranden var den som ljög, vilket avslöjades då hans (ex-?) flickvän vittnade mot honom.
Action action. Dock trodde jag att cyniska och dryga domare var en myt som bara existerar i amerikanska TV-serier, men tydligen är det en realitet även här i Västra Nylands tingsrätt. Hade jag varit den misshandlade frun i det första målet hade jag tagit illa upp, han var så elak.

Efter att jag slutat skolan klockan 4 gick jag via Tiimari, och sen hemåt. Jag tror att min väg hem har förlängts utan att någon har berättat det åt mig. Jag bara gick och gick och gick, och det gick långsammare än någonsin. Slasket gjorde inte saken bättre; man halkade 5 cm bakåt varje steg man tog och tvingades hoppa mellan diverse vattenpölar för att inte få blöta skor. Mitt hoppas någon jag känner kommer förbi och plockar upp mig- mantra fungerade inte den här gången, så det var bara att tvinga mina spaghettiben att ta ännu några steg. Jag måste har sett helt bedrövlig ut där jag släpade mig fram längs med vägen. Nåväl, jag klarade de 25 kilometrarna hem utan att kollapsa i en slaskig snödriva, och efter grönsakspaj och en varm dusch var jag mitt gamla jag igen.

Jag har haft konstigt mycket inspiration här i dagarna. Jag har fått alla Polen-bilder från dag två inlimmade i albumet (längre kan jag inte göra nu eftersom jag glömde att beställa bilder från dag tre, suck...) och nu har jag helt fiilis för att baka. Med tanke på att klockan snart är nio och jag har en moddaessä att skriva klart tror jag dock jag får stå över baket denna gång.

Trots det har jag ju så klart inte inspiration att laga klart mitt teckaarbete som jag borde gjort redan under sportlovet.. Snart måste jag börja ta mig i kragen, seriöst. Nå, nog fixar jag det sen nån gång. Senare.

Arrivederci

Kort i nacken

Jag har förlorat ytterligare lite tro på mänskligheten idag. Det orsakades av Hong Kongs reklamblad som nämligen innehöll något så fånigt som en batteridriven pepparkvarn. Seriöst - det måste ju vara någon måtta på latheten?! Det grymma är ju att orginalpriset på denna kreation är 24,90. Vem köper något sånt för det priset? I alla fall inte jag. Det vackra i kråksången är väl kanske att den var på rea för 9,90, vilket ju ofta brukar ske om en produkt inte gått åt.

Nu till min nya frisyr, som jag tjatat om ett bra tag. (Ursäkta det fjortisaktiga stuket.)

Äntligen var det dags att ta sig till frissan, sätta sig ner i stolen och lämna sitt hårs öde i någon annans händer. Denna upplevelse kan ju ge mycket varierande resultat, men den här gången var det enbart positivt. Frisyren blev, som planerat, lite page-aktig och relativt kort. Der som inte synns på bilden är att håret än ännu mer uppklippt i nacken.

Det var skönt att bli av med den obestämbara och ganska stripiga kalufs som tidigare prydde mitt huvud, och se den ersättas med något som faktiskt kan kallas frisyr.

Eftersom jag gärna hade haft kvar överraskningmomentet var jag lite tveksam till att sätta upp bilden ännu, men jag är allt för exalterad för att låta bli. Dessutom kom jag fram till att det trots allt inte år så många som läser det här, så jag kanske överlever. Om du ser mig imorgon får du dock ändå gärna se överraskad ut fast du redan vet att jag klipppt håret, okej?

Nu lockar fotoalbumet och dubbelsidigt tape.
Arrivederci

Organismer

Jag är mätt. Tänkte bara att jag skulle berätta, men eftersom det knappast intresserar någon någon nåt desto mer ska jag övergå till annat att berätta.

Åter igen ska jag delge er ett monstercitat. Denna gång hade de lyssnat på Sex&Sånt på radio x3m, och eftersom jag själv inte lyssnade frågade jag vad programmet handlade om. Ena morstret svarade "Dom pratade om organismer, och en sextonårig flicka och..." Jag antar att du själv kan lista ut att det egentligen inte var biologi på agendan.

Men ser man på, nu dök dans-skjuts upp mitt i allt. Gotta go.

Arrivederci

Slöhetsfaktor: hög

Jag och Milla har hittat på en ny förkortning, jfssrrotfl.

På något sätt är det en ganska beskrivande term för denhär kvällen. Det hela började när någon vid kvällsmålsbordet fick den brillianta idén att stoppa upp vindrovur under överläppen. Millas läpp visade sig vara på tok för otöjbar för detta konststycke, vilket resuterade i diverse omkringrullande vidruvor och hysteriskt gapskratt. Med det vara bara början. Under kvällens gång har vi bl.a. fått se Milla Bin Laden och piprensar-armar á la Anna, samt fått det deliciösa erbjudandet sug min hatt - nej tack.

Och förkortningen, ja. Den står för just for some strange reason rolling on the floor laughing.

I skrivande stund har Milla lyckats få mitt kameraminneskort att fastna i hennes laptop. Jösses, jag undrar hur denhär kvällen ska sluta.

Det är ändå helt skönt med ett lite mer fartfyllt slut på dagen, eftersom början var ganska trög. Jag flydde hemifrån kring ettiden, hoppade på mitt fordon (sparkkälken) och styrde kosan mot min fasters hus. Det visade sig att dom inte var hemma, men eftersom det var så fint väder satte jag mig helt sonika på deras terass en liten stund (1,5h) och läste min bok. När solen gått så mycket i moln att det började bli för kallt sparkade jag till mommo (som vid det här laget inte heller var hemma) för att värma makaronilådan jag hade med mig i en gammal smörburk. Med sällskap av Lordi (en katt som gör skäl för sitt namn) läste jag lite till, och begav mig sedan mot Milla, den här gången utan sparkkälke. Promenaden till henne tog lite längre än beräknat eftersom det precis då var solnedgång och alldeles perfekt för fotografering.

Väl framme hos Milla tog det inte länge innan slöheten tog vid, och den storyn har jag ju ren berättat. Nu tror jag vi ska försöka oss på att titta på film, Bee Movie närmare bestämt.

Arrivederci

Minesweper-drottning

Kalla mig nörd eller vad ni vill, men jag bara måste åskådliggöra detta högst episka parti minesweeper som jag spelade mot Mico för en stund sedan. Medge att det är fascinerande. Aldrig förr har jag spelat ett så ojämnt spel mot någon som faktiskt förstår hur minesweeper fungerar. (För att nu inte helt bespotta Micos skills tänkte jag ändå påpeka att han nog vann mig en runda senare.)

Imorgon bär det av till ÅA/Novia för att bekanta sig med diverse utbildningar. Jag ser fram emot det med tanke på att jag nu förhoppningsvis får en överblick av logopediutbildningen, som för tillfället är det jag siktar på efter gymnasiet.

Det största orosmolnet för min del är den potentiella chansen att jag missar bussen, men det är väl bara att försöka skärpa sig i morgon bitti och för en gångs skull laga mig klar i tid. Det skulle ju nämligen kännas lite klumpigt att tvingas ta tåget till Åbo.

Äntligen har jag fått händerna på Camilla Läcbergs nyaste bok - "fyrvaktaren". Har väntat ungefär en evighet på att den ska komma ut i pocket, men min moster räddade mig från min vånda genom att låna mig sitt inbundna exemplar. Därför tänker jag nu, efter X antal partier Minesweeper och allt för mycket tid framför datorn slänga mig på soffan och läsa.

Arrivederci

Kort om facebook, mattor och hår

Jag sitter som bäst hos Milla och fördriver tiden tills jag ska vara Facebook-doktor hos kära morbror min. Milla äter för tillfället, så Millas syster passar på att underhålla mig. Eftersom Milla är mitt i sitt städtalko är hennes mattor puffade åt sidan, vilket förvirrade min fyraåriga underhållare en aning. Hon såg omkring sig, och hittade till sin förvåning fler en en matta. Kommentaren var följande:

Hur kan en så här liten flicka ha två mattor?

På vägen hit passade jag på att äntligen beställa en frissatid, så på tisdag efter skolan får jag äntligen bort lite av mitt allt för långa hår. Högst antagligen kommer jag också ut därifrån med en helt ny frisyr, så det kan ju bli lite spännande..

Nej nu prova Millas shorts, sen iväg och visa upp mina facebook-skills.

Arrivederci

Korsningssheman och jumppatossor

God kväll. Det här blir ett ytterst kort blogginlägg, jag är precis på väg i säng efter att ha läst på morgondagens biologiprov en stund. Som vanligt blev läsningen lämnad till sista stund. Det på grund av att jag istället för att plugga uppehöll mig på stan med Milla, Lalle och Mico betydligt längre än jag hade planerat. Men ingen panik, dels hade vi skitkul i stan och dels tror jag i alla fall att ja kan jag kan biologin ganska bra redan från tidigare. Det är bara ett delprov med huvudsakligen korsningssheman, vilket inte är så svårt. Att det dessutom är intressant gör det bara lättare att lära sig.

Idag konstaterade jag att jag hittills inte sett en enda film på modda filmkursen utan att somna. Jag som aldrig hade somnat på en lektion förrän gymnasiet gör det numera minst en gång i veckan. Vart är min värld på väg? I och för sig är det ganska förståeligt, lite trötthet, ett mörklagt rum och svartvit film som synnerligen inte är gripande (exempel: King Kong från 1933) är ett perfekt sömnrecept, för mig i alla fall. Tur nog så har kursen hittills inte krävt några djupare analyser av filmerna.

Skolan i morgon kommer bli lite lagom slö har jag på känn, då jag först ska skriva prov, sen har håltimme och skolans temadag om media börjar efter maten. Jumppan bestående av innebandy kan dock bli ett problem eftersom mina innetossor befann (och förhoppningsvis fortfarande befinner sig) i kassen jag tappade bort före sportlovet. Jag måste utreda möjligheterna att låna mammas tossor. Dessutom borde jag helt klart också ta mig till polisstationen för att kolla ifall någon vänlig själ skulle ha råkat hitta min kass och fört dit den...

Men nu gonatt

Arrivederci

Grönländska mardrömmar

Jag hade en mycket filosofisk diskussion med en av mina kära bröder igår. Han hade ockuperat halva min säng när det var dags att gå och lägga sig och efter diverse diskussioner om kärnvapen och EU utmynnade det hela sedan i frågan "Var sitter Grönland fast?".
Av någon anledning var det svårt att förstå att Grönland faktiskt är en ö, så när jag svarade att den ju sitter fast i jorden blev följdfrågan "Kan man simma under den då?". Jag försökte låta bli att fnissa och svarade nu att det skulle gå precis lika bra som att simma under Bastholmen (där vi har vår sommarstuga).

"Men då simmar man ju bara ner och ner och sen en bit rakt och sen kommer man till en annan ö. Så om man ska dyka under Grönland måst man ju dyka under hela världen. Eller ut i universum."

Mycket korrekt tänkt. Eller något. Men med tanke på att klockan var lite över elva kom jag fram till att det inte var lönt att bryta denna filosofiska stämning och istället bara acceptera det där som det mest logiska svaret på frågan. Man måste dyka under världen.
Tyvärr blev inte resten av natten lika fascinerande. Jag tror jag aldrig somnade riktigt ordentligt, utan låg istället och vred mig hela natten. Min filosofiska lillebror som sov bredvid mig gjorde varken madrassen eller situationen bekvämare.
Jag måste medge att det inte finns någon härligare känsla än att aldrig ha somnat ordentligt, ligga och vrida sig, och sen höra hur väckarklockan ringer och det är dags att stiga upp. Eller sen inte.
Följden av denna natt blev en huisigt slö engelskatimme i sällskap med en ännu slöare Chrisse (ingen bra kombination, tro mig). Antagligen kommer det även leda till att mitt humör kommer dala drastiskt under dagens lopp, så jag ber om ursäkt till alla er jag kommer gå på nerverna. (Denna ursäkt gäller dock inte Pudel (men det var ditt eget fel när du störde mitt bloggskrivande med dina rätterrrrrrrser (sug på den du)))

Arrivederci