Grönländska mardrömmar

Jag hade en mycket filosofisk diskussion med en av mina kära bröder igår. Han hade ockuperat halva min säng när det var dags att gå och lägga sig och efter diverse diskussioner om kärnvapen och EU utmynnade det hela sedan i frågan "Var sitter Grönland fast?".
Av någon anledning var det svårt att förstå att Grönland faktiskt är en ö, så när jag svarade att den ju sitter fast i jorden blev följdfrågan "Kan man simma under den då?". Jag försökte låta bli att fnissa och svarade nu att det skulle gå precis lika bra som att simma under Bastholmen (där vi har vår sommarstuga).

"Men då simmar man ju bara ner och ner och sen en bit rakt och sen kommer man till en annan ö. Så om man ska dyka under Grönland måst man ju dyka under hela världen. Eller ut i universum."

Mycket korrekt tänkt. Eller något. Men med tanke på att klockan var lite över elva kom jag fram till att det inte var lönt att bryta denna filosofiska stämning och istället bara acceptera det där som det mest logiska svaret på frågan. Man måste dyka under världen.
Tyvärr blev inte resten av natten lika fascinerande. Jag tror jag aldrig somnade riktigt ordentligt, utan låg istället och vred mig hela natten. Min filosofiska lillebror som sov bredvid mig gjorde varken madrassen eller situationen bekvämare.
Jag måste medge att det inte finns någon härligare känsla än att aldrig ha somnat ordentligt, ligga och vrida sig, och sen höra hur väckarklockan ringer och det är dags att stiga upp. Eller sen inte.
Följden av denna natt blev en huisigt slö engelskatimme i sällskap med en ännu slöare Chrisse (ingen bra kombination, tro mig). Antagligen kommer det även leda till att mitt humör kommer dala drastiskt under dagens lopp, så jag ber om ursäkt till alla er jag kommer gå på nerverna. (Denna ursäkt gäller dock inte Pudel (men det var ditt eget fel när du störde mitt bloggskrivande med dina rätterrrrrrrser (sug på den du)))

Arrivederci