...

Ush. Dubbel-ush. Jag håller på bli sjuk. I morse vaknade jag med huvudet fullt av jag-vill-inte-veta-vad och har sen gått omkring och snorat hela dagen. Jag funderar på om jag borde kolla ifall jag håller på få öroninflammation, det känns som att jag har övertryck i mitt ena öra hela tiden.. Hur som helst, ni bryr er knappast om mina sjukdomssymptom så jag ska byta ämne.

..
..
...

Jag har inget annat att skriva om.
Precis som jag inte hade något annat att göra än att vara i skolan och slöa idag. Jag slutade i princip kvart över nio men var hemma halv två. Skulle det inte ha varit för att jag p.g.a. min huvudvärk kände mig tvungen att sova några timmar skulle jag knappast ha orkat släpa hem mig då heller. De där röda soffbitarna är allt för bekväma.

Men nu på riktigt, det här blir inte till nåt annat än grammatikaliskt yrt svammel.
Arrivederci

Tröttodag

Egentligen har jag absolut ingenting att skriva om just nu. Har trögat omkring i pyamas hela dagen och inte gjort något vettigare än att spela Mafia Wars (och det säger en del, eftersom MW inte är det minsta vettigt).
Nu försöker jag bara få den sista timmen att gå så att jag kan ta mig till vår älskade garnison sen när klockan slagit sex och soldathemmet slår upp sina dörrar. I själva verket öppnade de väl redan klockan 15 men det är ju nog sällskapet snarare än munkarna som lockar.

För några dagar damp lite information om Lviv-sessionen ner i inkorgen. Den närmar sig med stormsteg och det är nästan som man känner av lite resfeber. Men bara lite. Jag överväger att helt enkelt packa ner alltihop i min kära rinkka, eftersom jag annars kommer behöva en sjudundrande kappsäck för att få med alla officiella, ickeofficiella, vattentåliga och prydliga kläder. Jag överväger t.o.m. att följa rekommendationerna och släpa med mig en folkdräkt, ifall att en dylik skulle råka finnas i teatergarderoben. Det skulle kanske vara på tiden att jag på allvar tar mig en titt på hur en finsk folkdräkt ser ut, det kan kanske tänkas höra till den fosterländska allmänbildningen. Men jag får se hur det blir med den saken och hur pass mycket jag får in i väskan. Det ska ju nämligen släpas med en hel massa ruisleipä och fazers blå också så att delegaterna får smaka på lite äkta finsk sisu i livsmedelsform.

Nu ska jag dock ge datorn till min lika-Mafia-Wars-beroende-som-jag bror och försöka få någon fason på håret så man vågar visa sig bland med alla gurksalladsklädda killar.

Arrivederci

Träskmonsterfest

Jipp-hej. Jag har klarat av två dagar i rad, och jag väljer att skriva istället för att gå och lägga mej. Min comeback till bloggvärlden är hittills lyckad.
Jag skall dock försöka hålla mig kort.
Vi (d.v.s. jag, Milla, Jakob, Lalle, Mico, Annina, Nici och Chrisse) har just spenderat fredagkvällen med ett mini Shrek-maraton bestående av ettan och tvåan i serien om det gröna träskmonstret. Detta främst för att Mico inte kan traska omkring och inte ha sätt Shrek. Kom igen, det är ju en kultfilm, nästan! Hur som helst, nu har vi åtgärdat problemet och insett hur snuskig humor Dreamworks egentligen har. Kolla t.ex. in ... ansiktena i denna film. Observeras bör även Millas "...Vafö?" min som mycket vackert åskadliggörs av Shrek på polaroidbilden i slutet av klippet. Underbart.



Nu tror jag det får räcka. Tack och god natt.

Arrivederci

Yllesockan har återvänt!

På riktigt, så här kan det ju inte vara. Nu ska jag skärpa mig! (Jag menar, jag kan ju under inga omständigheter uppdatera mera sällan än Chrisse.) Jag ska åter igen låta mina fingrar dansa över tangentbordet och låta Millas dumheter sprida sig över internet. Jag ska återuppliva min blogg!

Det har väl hänt en hel del sen sist. Skolan har börjat, marknaden har varit, studentexamen är över. Eller tja, studentexamen är väl inte riktigt över förrän alla resultat har kommit och man kan kolla hur det bra eller dåligt det sist och slutligen gick. Jag vet inte om jag vill veta.
Att studentexamen är över medförde dock en hel drös med frihet för min del. Jag insåg att jag plötsligt kan göra (nästan) vad jag vill igen utan att behöva ha dåligt samvete för att jag inte sitter hemma med näsan i böckerna istället. Jag började stort med att sträckläsa en bok och nu är nästa projekt att få denna blogg att rulla igen. I och för sig så krävs det inspiration till det projektet också, så ni får se till att göra en massa dumma saker som jag kan skriva om sen, okej?

Nu ska jag ta itu med dammsugandet av huset samt diskmaskinsplockning. Efter det är det bokrecinsion som gäller.

Arrivederci

"Det kittlar sadar lustigt..." - Report 7

Det ar fredag, atta dagar kvar av var resa och jag och Pudel befinner oss i Birmingham. Var vistelse har har varit sadar trog som bara en dagen efter-dag kan vara, men whatever, man ar ung (och i Liverpool) ganska fa ganger i sitt liv.
Liverpools nattliv pa en torsdag var helt okej. Vi borjade det hela med beatles-touren jag berattade om tidigare. Den pretty much sog eftersom den egentliga dragaren var i USA och vi istalle fick lyssna pa en osaker fransyska som berattade lite om The Beatles och mycket om hur lite hon egentligen vet om The Beatles. Joy. Efter det borjade projektet att hitta en hyfsad nattklubb. Till skillnad fran nar man soker Tescon kan man inte kolla efter plastkassar precis, man hamnar snarare ga forbi alla man hittar (vilket ar manga), kolla in genom fonstret, lyssna pa musiken och sedan avgora om man vill ga in eller inte. (Eventuellt kan man ga in ocksa fast det inte ser sa bra ut (eller om inkastaren ar charmig), dricka sin gratis shot och sen smita ut i jakten pa ett battre stalle.) Efter att ha promenerat runt halva stan hamnade vi till sist pa ett stalle med namnet "The Office". Forutom att nagon borde ha stoppat mikrofonen i halsen pa DJ:en for att fa honom att halla kaften och inte prata fem minuter fore varje lat sa var det riktigt okej. Nar dom spelade "We no speak americano" for andra gangen och det bara var killen som dansade robotdansen pa dangolvet bestamde vi oss dock for att kolla in omgivningen lite. 50 meter bort traskade vi in pa Lloyd's bar och bestallde en pitcher (=saftkanna) med "Fuzzy navel". Pitchers serveras pa nastan alla barer har, och mojligheten att i praktiken fa tre-fyra cocktails for i detta fall fem pund ar ganska tilltalande. Observera att vi delade pa denna. The Fuzzy Navel var dessutom riktigt god, sa vi passde pa att shanghaja receptet. Here it comes:

• 2x25 ml Smirnoff Lime
• 2x25 ml Archers peach Schnapps
• Orange Juice
• Lemonade (d.v.s. Sprite el.dyl.)

Eftersom den krogen tyckte att 2 var en passlig tidpunkt for gasterna att ga hem traskade vi tillbaka till var van Kontoret. Dom spelade We no speak americano. (Inklusive Lloyd's var detta fjarde gangen vi horde den laten den kvallen. Den ar bra, men inte sa bra, people..!) Som de inbitna dansgolvsbesokare vi ar dansade vi snallt denna gang ocksa. Och nagra latar till.
Ratt vad det var kommer det en kille och rycker tag i Pudels halsband. Jag gor mig beredd att visa mina medfodda karatekunskaper at den tolpen, och kollar in var pa hans nasa det vore sannolikt att det tar mest ont. Jag fick tragiskt nog ingen anvandning for dessa skills. Han var snygg. Och han sa att Pudels halsband var "Awesome!". Och han hade backpackat i Finland. Look what we got there! (Daremot borde jag allvarligt ha anvant karatekunskaperna pa killen som da borjade dansa pa tok for nara min hoft, men Pudels euforiska min tog all min uppmarksamhet.)
Nar vi ca en halv timme senare traskade hem till hostelet pa de rosa moln som plotsligt hade lagt sig over hela Liverpool fick jag veta att den-sota-killen-som-tyckte-att-hennes-halsband-var-fint apparently hade skaggstubb. Men ingen panik, folks, ser ni - Det bara kittlar sa dar lustigt. Nu vet vi det.

Forstar ni nu varfor Birmingham har kants lite trogt? Eller ja - jag klarade mig utan en timmes somn nar vi kom till hostelet, men i alla fall. Nu ska vi sova lite till.

Cheers och gonatt.


PS. Pudel har lamnat in ett besvar mot meningen angaende hennes euforiska min (samt ungefar hela resten av inlagget) men jag lamnar det at er att tolka hela historien enligt eget onskemal.  DS.

Reggae pa Liverpools torg - Report 6

Apparently har jag och Pudel en formaga att vara pa ratt plats vid ratt tillfalle. Idag hade vi, som helt ovetande turister, besokt stadens museum och var nu pa vag in mot stan i jakt pa souvenirer. Ratt som det var horde vi en massa ljud fran en gata lite langre upp. Foljaktligen gick vi dit for att ta reda pa vad det var, och vad vi sag var en parad av manniskor ikladda diverse farggranna skapelser med fjadrar och annat rysh-pysh, en massa typer med trummor samt en kille ikladd en drakt jag totalt maste satta upp en bild pa nar vi kommer hem fran beatles-touren ikvall. (Okej, beroende pa hur sent det blir forstas, men jag ska i alla fall forsoka.)
Det visade sig att Brouhaha International har en karnival-aktig grej pa gang i stan och det kryllar av musiker och manniskor fran varldens alla horn. Lite senare rakade vi snubbla over en liten scen med upptradanden av diverse av dessa artister. Efter nagra senegaliska trummare med killen i den galna drakten var det dags for ett band med namnet Offshore, fran Holland, som spelade reggae och dylikt. Check them out:




Nu ar altsa fragan: vad gor man nar ett otroligt chill band spelar otroligt chill musik i otroligt chill vader pa ett ganska trakigt torg? Jo - man dansar! Eller ja, i alla fall om man ar fran Finland, Spanien eller Afrika. Vi forstod aldrig riktigt varfor alla engelsman stirrade lite konstigt pa oss, men den mest logiska forklaringen var val kanske att de tycker det ar konstigt att man slanger kassarna pa marken och borjar shakea mitt pa torget. Eller?

Nu kladbyte sa vi ar fit for Liverpools nattliv samt Beatles.
Cheers.

Report 5 - Liverpool

Nu ha vi tagit oss ner till England igen, efter nagra riktigt trevliga dagar i Skottland. Vart forsta stop pa denna sida av gransen var Blackpool. Jag maste saga att Blackpool var typ den konstigaste stad jag nagonsin har besokt... Staden kantas av en strandpromenad, approximately nagra kilometer lang. Hela denna promenad kantas av spelhallar, spelhallar och... spelhallar. Tank er sverigebat plus marknadens speltalt ganger 50 och lagg till hogtalare som konstant ropar red, twentyfive at alla bingospelande individer. Helt sjukt. Mellan dessa pangafallor finns det diverse korvkiosker, samt "The World Famous Louis Tussaud's Waxworks". Right. Vart bed&breakfast var doch helt trevligt och i morse serverades vi var forsta riktigt ordentliga English Breakfast. Nog var det gott minsann och matt blev man, men att borja alla dagar med bacon, bonor och korv tror jag inte skulle vara riktigt mig grej. Fast nagon gang da och da skulla man knappast do av.
Forrutom den massiva frukosten sa tenderar Britterna att ata valdigt onyttigt. (De helvita) rostbroden ar enorma, chips (som i franskisar) serveras till det mesta och gronsaker saljs for det mesta med styckepris. I Liverpools Tesco (typ K-market) stod gronsakerna under en skylt med texten "Superfood". Plus att de har pippi pa halvafabrikat. Vi sag till och med fardigportionerad "bantningsmat". (Vad det ar i spaghetti bolognese som gor att man gar ner i vikt vet jag inte riktigt, men i alla fall.)

Imorgon blir det museer samt en Beatles-tour runt stan som hostelet ordnar. Forhoppningsvis blir det riktigt kul.
Cheers!

Skotsk turism - Report 4 (?)

We've made our way upp till Skottland och befinner oss nu i Edinburgh. Har har vi hunnit turista en hel del, och skickat ivag forsta hogen vykort. Jag maste medge att det ar fullt sant det alla sager om vadret har. Det regnar och ar fullt solsken allt om vartannat men ar trots allt sa varmt att man bra klarar sig utan rock. Fascinerande.

Vi borjade dagen med att hanga med pa en guidad gangtur i staden som skulle ta tre timmar. Var guide hette Max och var en trevlig (och helt good-looking) teaterapa fran Manchester. Ungefar det forsta hen berattade var att Drottningen snart skulle kora forbi och att vi om vi ar i narheten stannar och vinkar och tar bilder. Ursakta? Drottningen? Som i THE QUEEN? Japp. Vi stod 50 meter fran kyrkan dar hon som bast var i full fard med att dubba duktiga skottar. Ser man pa. Tyvarr missade vi hennes hoghet med nagra minuter eftersom vi fick info om skottska pengar nar hon korde forbi, men atminstone sag vi hennes parad. Sa vi sag nastan drottningen av England. Daaaamn.
Nar turen var slut var det dags for mat smaningom, och guiden promotade den skottska nationalratten haggis. Val medveten om att man inte kan vara i Skottland utan att smaka pa denna gegga av inalvor var det bara att traska ivag till restaurangen med en tveksam vege-Pudel i slaptag. Nar jag anda var pa gang tankte jag att jag lika bra kan dricka ol till maten ocksa, sa att jag har annu en "Nar man nu anda ar har sa borde man ju.." avklarad. Haggis var faktiskt helt ok sa lange man koncentrerade sig pa att inte tanka pa vad det riktigt varr man at. Det paminner om kottfars, ungefar. Nu ar det bara whisky kvar pa min "borde prova" lista. Ikvall ska vi pa nan slags pubrunda (eller Pub Crawl som de kallar det har, man kan ju undra varfor....) sa kanske man tar det ocksa nu nar man ar pa gang. Vi far se hur det slutar.  

Jag tankte satta upp lite bilder ocksa, men det tar tusen ar att ladda sa jag tar det nat annat tag istallet.

Cheers!

Newcastle - report 3

Det ar den sjatte dagen av var resa och jag och Pudel befinner oss som bast i Newcastle. Vi bor pa ett hostel med namnet Backpackers Newcastle, som ar fint inuti men ligger ganska avsides jamfort med stadens centrum och saknar den charmiga familjara atmosfaren som fanns pa Igloo i Nottingham... Dagens program har framst bestatt av den tre timmar langa tagresan och lite saghtseeing har i Newcastle, men det var inte sa farligt det heller. I brist pa hemskt intressanta saker tankte vi darfor agna detta inlagg at diverse mycket intressanta iakttagelser vi har gjort under dessa sex dagar istallet.

• England ar fullt med roundabouts. Pa vagen fran Crawley till Godalming (se kartan) korde vi igenom 20 stycken pa lika manga minuter.
• Basta sattet att hitta en Tesco (d.v.s deras motsvarighet till K-market) ar att helt enkelt se varifran folk kommer med deras plastkassar.
• Cheers ar ett praktiskt ord; det fungerar till lite allt mojligt.
• Konduktorer pa engelska tag tycker faktiskt om sina jobb, verkar det som.
• Vagbelysningen ar non-existent, istallet finns det sma reflexer mellan alla vita streck pa vagen.
• Alkoholen i butiken ar massor billigare an hemma.
• Engelsmannen ater jatte onyttigt och rostbroden ar helt enorma.
• Engelska flickor kan inte dansa.
• Engelska pojkar tycker om finska flickor som kan dansa.
• De olika accenterna ar svarare att forsta an vad vi trodde.
• Det ar ingen bra idé att beratta at en Nya Zeelandare att du tanker donera ditt kvarvarande brod till ditt hostel, chansen ar stor att det har forsvunnit redan innan du aker.
• The London tube RULEZZ!
• Overfallsalarm kan faktiskt bli stulna (oh the irony).
• Nagon borde oppna ett hostel i Ekenas.
• Pudel kan inte lasa en bok utan att somna.
• Studerandekrogar ar inte att rekommendera om man ar utboling.

Sedan maste jag bara meddela att vi at varldens underbaraste glass idag. Tank er Subway, fast med glass. Forst valjer man smak(er) (och man far provsmaka!) och en topping. Glassmakerna var allt fran "Bubbelgum" till "birthdaycake" och till toppings fanns det allt fran gummybears till brownies. Sedan blandades allt ihop och sattes i en strut, och sen fick man annu sas! Helt totalt underbart sockerchockande, och man fick till och med studierabatt! Lovely.
Namnas kan kanske ocksa att jag kopte tva par nya skor. Jag har pa kann att dethar inte kommer sluta bra, men tills vidare kan jag rattfardiga det med att mina "gamla" haller pa saga upp kontraktet och jag inte hade nagra festskor med mig.

Planerna for imorgon ar en dagstrip till York, som ligger ungefar en timnmes tagresa harifran. Vad vi ska gora dar vet vi inte riktigt an, men nat lar vi ju ska hitta pa.

Egentligen tankte jag infoga en hitlat som savitt jag vet annu inte har hittat till Finland ocksa, men den verkar vara helt blockad av UMG pa Youtube. Ni med Spotify kan ju dock kolla in den i alla fall; Eminem feat. Rihanna - Love the Way You Lie.

Cheers.

PS En punktknullare ar en person (t.ex. Pudel) som envisas med att allt ska vara precis korrekt och darav rattar minsta lilla fel som denne hor sagas. DS

Report 2

Det ar den femte dagen pa var resa, och vi befinner oss fortfarande i Nottingham. Staden ar definitivt att rekommendera, lagom stor och riktigt mysig med allt man behover inom gangavstand. Hostelet vi bor pa heter Igloo Backpackers Hostel och ar ett riktigt mysigt stalle med massor av trappor. (Massor meaning 3 vaningar plus basement.) Och det ar misann inga snalla trappor, utan branta javlar...
Pa tal om alkohol sa kan jag ochsa rapportera att vi har testat pa Nottinghams nightlife nu. Vi vandrade runt halva stan innan vi hittade ett stalle som verkade bra, men det var definitivt vart det. Vad vi hittade var en nattklubb med ny musik lagom mycket varvat med gamla godingar och ett riktigt fullt dansgolv. Namnas kan kanske att de engelska brudarna var riktigt torra pa att dansa. Alla bara stod i klungor och bara vickade lite pa hofterna, for att ibland kolla lite pa sin mobil. Detta faktum ledde ju foljaktligen till att jag och Pudel, som shakeade loss ordentligt, fick plenty of attention av alla de pojkar som dansade pa efter basta formaga. Bast vad det var hade vi en hel ring killar som stod och kollade in vara finska dansmoves. (Milla - du sku sa ha borda va har!!) Josses vad dom stirrade.
Sjuk i ryggen och en aning yr av all attention (nej - inte alkohol - vi hann ju inte ens dricka som vi dansade) traskade vi sen hem mot hostelet, at kvallsmal och damp i sang.
I morse sov vi till tolv, vilket var helt forstaeligt. Sen gick vi pa Robin Hood-museum, yay. Nu vantar smaningom fotbollsmatchen pa TV (nagat man far dras med om man reser med Pudel) samt pasta till lunch. Imorgon aker vi vidare till Newcastle, forhoppningsvis hor vi av oss darifran ocksa. Ha det bra!

Arrivederci
PS. Om ni tror att California girls spelas mycket hemma sa har ni fel. Tydligen kan det vara varre...

Report 1

'Ello mates! How 'ya doin'?

Jag och Pudel har tagit oss till Nottingham, dar vi antligen fick tag pa en dator med Internet. O och A- prickarna fick vi tyvarr offra, men jag hoppas ni forstar mig anda. For att forankla saken kanske jag satsar pa lite Svengelska, men vi far se.


Onsdag 7.10


Vi lamnade vart beloved Osterby klockan 16 och headed for Helsingfors-Vanda med Pudels mamma vid ratten. Resan till flygfaltet visade sig bli betydligt mer dramatisk an vi hade vantat oss, sa pass dramatisk att vi till och med hamnade ringa polisen. Bilen framfor oss korde hela tiden ganska vingligt. Det for lite hit och lite dit och vi undrade om chaufforen rentav var full. Lite fore Inga korde bilen plotsligt ut pa motkommande fil, rakt emot en stor lastbil, som den snuddade i sapass mycket att det flog bitar, for att sedan tvinga efterkommande bil att kora over pa var sida for att inte krocka. Turligt nog overevde alla utan storre skador verkade det som.
Fortfarande chockade over att var resa kunde ha borjat med en frontalkrock klampade vi ett tag senare in pa flygfaltet, bara for att fa veta att vart flyg var tva timmar for sent. Joy. Storsta delen av den tiden spenderade vi i en restaurang dar vi hade bra utsikt over manniskorna som gick forbi samt roade oss med att prata rejal svengelska. Det absolut basta ordet hittils ar den engelska oversattningen pa punktknullare. Ni kan ju fundera sjalva. Na - vi overlevde och satt snart pa flyget till London.
Klockan 23.40 drog vi vara forsta andetag brittisk luft och kollade forundrat in the Ben&Jerry's wending machines. Mimmi var vanlig nog att plocka upp oss pa flygfaltet, sa vi baxade in vara klumpiga kassar i hennes blue Suzuki och borjade bilfarden mot Guildford. Denna lat var den forsta vi horde pa engelsk mark, riktigt okej, I must say.



Bilfarden blev en hel del langre an beraknat eftersom TomTom svek oss, vilket resulterade i en nattlig sightseeing i Windsdor, men dat var val riktigt kul det ocksa. Till sist hittade vi trots allt hem till Mimmi och kunde utmattade slanga oss pa sangen. (well, efter nagra timmars smaprat och lite engelsk TV, men i alla fall)

Dethar verkar ju bli ganska langt, sa ja postar detta som ett eget inlagg sa nan annan kan anvanda datorn. Far se om det kommer mera updatering annu ikvall.

So long sa lange

Vänta lite nu..

Kan någon nypa mig i armen? Jag och Pudel ska till Storbritannien - imorgon! Jag har inte insett det ännu. Antagligen kommer jag inte göra det heller förrän jag står där på London Heathrow och andas brittisk luft för första gången i mitt liv. Det kommer bli underbart. Nu är det bara sista-minuten förberedelser och en övernattning hos pojkvännen som gäller, imorgon klockan 16 bär det sen iväg. Jösses x 3000.

Under resan kommer vi uppdatera med både bilder och text då vi har tillfälle, så att den finska allmänheten vet att vi är vid liv. Ha det bäst här, vi hörs och ses i augusti!

1 dag till avfärd!!!!!

Farewell

Fågelholksallergi

Jag är tillbaka i civilisationen igen efter tre dagar barnläger på gamla kära Ramsdal. Låt mig presentera mitt...

...Lägerrecept:

1 lägergård

2 hus

7 ungdomsledare

7 hjälpledare

40 barn

5 scouttält

mycket mat

Till glasyr:

40 bräder

4 dåliga sågar

1. Förbered absolut ingenting

2. Lägg samtliga ingredienser på lägergården

3. Sortera barnen enligt kön samt fördela dem i lagom stora grupper

4. Bred ut tälten

5. Lägg barnen i tälten och låt dem jäsa. När de nästan spräcker tälten, fördela ungdomsledarna jämnt så barnen lägger sig

6. Placera en hjälpledare i varje tält och lägg de överblivna tillsammans med ungdomsledarna i husen.

7. Låt lägret stå över natten

8. När det blir morgon, ta upp barnen och ledarna samt tillsätt mat

 Glasyr:

 9. ta en ungdomsledare, 3-4 hjälpledare och 10 barn och lägg fram bräderna och sågarna.

10. Hoppas på att barnen legat tillräckligt under natten så att en kemisk reaktion kan ske mellan dem och bräderna m.h.a. sågarna. (Om inte, tillsätt ytterligare en hjälpledare.)

11. Upprepa glasyrdelen tre gånger. Var uppmärksam på att hjälpledarna och sågarna blir trubbiga efter hand. 

Nu kan vi fråga oss varför jag skriver blogginlägg istället för att sova igen mina två nätter i tält, men jag blev helt enkelt allt för inspirerad. Dock ska jag inte säga så mycket annat om själva lägre, än att jag inte vill se, eller allra minst spika, en endaste en fågelholk de närmaste månaderna. Man blir trött på de där sex bitarna som är 26 och 24 centimeter långa snabbare än man tror. Jag får nippor (som visserligen matchar mina myggbett, men i alla fal). Förutom den detaljen hade jag sist och slutligen ganska roligt, men det är nog skönt att få sova i en säng i ett rum som inte är fullt med fnissande tjejer som klagar på allt från myggor till liggunderlag.

Förutom lägret så händer det mycket annat just nu också. Vår resa närmar sig med stormsteg, och det som för två år sedan bara var en idé lir verklighet om en vecka. Jag har lite problem med att inse att vi på riktigt  ska åka 25 dagar till Storbritannien om en vecka! Kan nån nypa mig i armen?

tekniskt sett 6 dagar till avfärd. Gaaaaah!

Arrivederci och godnatt

När grillen har svalnat

Klockan är ett och jag, Milla, Mico å Lalle sitter i mitt mörka rum och lyssnar på Every rose has it's thorn. Ack så mysigt. Dock har vi nog hunnit med annat än mys också, den egentliga etiketten på det hela har varit grillkväll.
Förutom ovanstående har även Chrisse och Pudfel gästat min föräldralösa hus, och vi har haft riktigt trevligt. Eftersom jag har ett kylskåp fullt med mat som jag borde få slut på före lördag så kunde vi duka upp en riktig festmiddag med lite allt möjligt på bordet. Förutom att vår ergrill gjorde snygga brända ränder i alla korvar så gick allt riktigt bra. Efter utomhusmiddagen bänkade sig sportnördarna framför TV:n för att kolla in om Danmark eller Japan var duktigare på att sparka boll medan vi andra åt efterrätt. (Men ta det lugnt, vi var inte så elaka att vi inte bjöd till dem också.)
Efter att Mico och Chrisse hade utkämpat en såväl fysisk som psykisk kamp med Milla som hade gömt Chrisses nyckel i sin BH och killarna hade tröttnat på att anklaga mig för att vara hennes medhjälpare tyckte Pudel att vi borde vara lite mer sofistikerade, så vi spelade ett parti Alias. Lagen bestod av mig och Pudel mot Lalster och Mico och matchen slutade till oss flickors fördel. Killarna är nog trots allt värda en eloge, dom var inte helt dåliga. De blev bara 23 rutor efter.
Under Aliasspelet hade Milla bestämt sig för att gå och lägga sig i min säng och försöka sova, men som det ser ut nu tror jag inte det går så bra. Lalle och Mico är lite i vägen. (Nån kommer så hata mig för att jag skrev sådär. Jag kanske borde hjälpa henne istället för att sitta här och skriva om det. Och nej de våldtar henne inte.)

Dagens citat: Jag tar inte flickor på brösten mot min vilja! - Chrisse

Arrivederci

Körkort på väg?

Jippijei, besiktningskontoren ha slutat strejka och alla körkortskåta ungdomar kan äntligen börja skriva teoriprov och köra upp igen. Igår morse klockan halv 9 skickade min bilskolelärare ett sms till mig med infon att strejken är slut och att jag bör ringa upp hon som bokar provtider. Eftersom jag, Pudel och Andreas tisdagen till ära var ute på stan för att söka sponsorer till vår EYP-resa blev det av att ringa först kring halv elva-tiden. När jag väl ringde fick jag en smärre chock - jag var inbokad att skriva teoriprovet samma dag klockan kalv fyra. Nåja, det var bara att rusa hem och sätta sig framför övningsprogrammet på internet så fort vår runda på stan var slut och sedan stressplugga några timmar och sen i tid ta sig iväg till Horsbäck. Sagt och gjort, några timmar senare satt jag där i det mörka rummet med en dator full med frågor som enda kompis.
Trots nervositeten gick allting riktigt bra, och jag kom igenom med två fel av sammanlagt 11 tillåtna; ett helt bra saldo om ni frågar mig. Nu har jag uppkörning bokad på måndag morgon lite före nio. Förhoppningsvis är jag tillräckligt vaken för att komma ihåg att stanna för felparkerade bilar, och förhoppningsvis får jag efter det köra bil precis när och var som helst.

Nu måste jag rusa iväg till min sista körlektion. Beklagar om det blev ett ganska flummigt inlägg.
Arrivederci

Sås och Kopp och Ostsmörgås

Då var det över, det omtalade Popkalaset. Oturligt nog så var vädergudarna inte riktigt på gästernas sida, så det regnade från och till hela dagen. Mina skor var genomsura mer eller mindre konstant efter klockan 2, och jag såg ut som en sköldpadda iklädd min grönspräckliga regncape, men vad gör man inte för lite festvalkänsla?
Summa sumarum vet jag inte riktigt vad jag ska tycka. På något sätt kändes det som att det var för mycket musik man inte kunde. De flesta artisterna var sådana att de hade en känd låt som de spelade i slutet av sitt framträdande, men resten skulle lika bra ha kunnat vara polsk schottis, man kunde inte sjunga med alls. Därför blev det på något sätt lite platt att stå där i regnet och lyssna på för mig helt nya låtar medan man väntade på den där ena man kan melodin till.
Regnet gjorde i och för sitt. The Capital Beat, till exempel, skulle ha varit unerbart chill att sitta på gräsmattan och lyssna på i goda vänners sällskap. Nu försökte man bara hålla sig undan regnet i väntan på nästa band. Det var synd. Dock måste jag säga att ReDrama nog var ett undantag, man kände åtmisntone igen nästan alla låtar, och fiilisen i publiken var riktigt bra. Dem kan jag gärna kolla på någon gång igen!

För att vara riktigt ärlig så måste jag säga att jag hade absolut bäst fiilis riktigt i början. Då menar jag alltså under Sås & Kopp och Arne Alligators framträdande. Seriöst. Först och främst så regnade det ju inte, och sen är faktiskt Chili con Carne betydligt mer dansvänligt än Takidas tunga toner. Plus att alla, inklusive jag, kunde texten och sjöng med för full hals och man såg hur nostalgin bara lyste ur ögonen. Hur underbart som helst. (Ja, och så fick jag ju en Arne Alligator-stämpel.)



Ungefär mitt i Erik Grönwalls framträdande bestämde jag, Pudel och Milla oss för att det var dags att fara hem och byta om från de fuktiga långbyxorna och regnrockarna till något lite mer festligt. Många klädbyten senare traskade vi iväg mot ettan medan man fortfarande hörde Patrik Isakssons toner eka över stan.
Det är kul när man har såpass lika klädstorlek som sina kompisar att man kan låna kläder av varandra. Jag hade tänkt festa i en av mina tunikor, men gick ut genom dörren iklädd Millas topp, kofta och bälte samt Anninas tights, medan Milla i sin tur satsade på min väst och mina byxor.
Tyvärr fick vi dock aldrig visa upp våra utstyrslar på krogen, eftersom kön än en gång var femton mil lång. Saken gjordes inte bättre av att fler kilade in sig framme i kön än det kom ut folk från den fulla krogen. Efter kanske tio minuter gav vi upp och styrde kosan mot en hemmafest istället. Där hängde vi en stund, men bestämde oss sen för att vi ändå inte får ut så mycket av att vara där att vi lika bra kan fara hem. Sagt och gjort, Pudel plockades upp av sin mor och jag och Milla knallade hem till henne. Där började sen festen. Sällan har ostsmörgås, juice och Tuc-kex smakat så gott och varit så roligt! Efter att ha försökt låta bli att blåsa smulor på mig i en stund somnade Milla mer eller mindre pladask, och inte kan jag säga att jag var så mycket bättre...
Vår planerade festkväll blev väl kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss, men åtminstone fick våra magmuskler en ordentlig workout under skrattattackerna. Det kommer flera helger.

Nu börjar det vara dags för sån där sömn igen då..

16 dagar till avfärd!!! (om man räknar med att det är måndag nu...)
icredevirrA

Man ryms bra fem personer i musen!

Jag tror att jag aldrig i mitt liv ha hört så många dåliga skämt på en enda dag.
Vår båt heter musen, okej? Förståeligt nog gav detta, kombinerat med Mico, Anton, Lalle, Rasse, Tom och Chrisse, upphov till dåliga skämt av alla de slag. Ni kan säkert tänka er.

Hej, du spillde öl i musen!
Du kan ju int ha flottiga händer i musen heller!
Vi sitter i musen, kom hit!
Varför läcker musen olja?


Jag ska förklara bakgrunden till detta fenomen lite. Det var fredag, och vi bestämde oss för att hitta på något relativt lugnt för att spara krafterna till morgondagens popkalas. Vi (ovannämnda plus jag och Kaisa) hamnade till sist i min familjs putput-båt fullt utrustade med picnic-tillbehör. Från stunden jag ringde till mamma och frågade om vi fick picnica i Musen till stunden då vi lämnade kajen haglade det dåliga skämt. Och det var inte en särskilt kort stund, må jag säga. Jösses.
Men nu ska jag sluta vara kritisk, faktum är att vår åttapersoners gungande träff var riktigt trevlig. Man märkte att det gått ett tag sen man fick sommarlov och man missat en del av vad som hänt när alla sommarjobbar på olika håll (samt hunnit glömma hur knäpp Antons humor egentligen är). Nu fick man en liten uppdatering, och oj så vi skrattade.
Förhoppningsvis blir det en andra gång, men då med fungerande motor så man kanske till och med kommer en bit ut från bryggan. Då skulle man också förhindra att alla förbipasserande tittar väldigt konstigt på snipan döpt Musen, med aktern allt för högt upp i luften och full med åtta skrattande ungdomar som slänger sexuellt betingade skämt omkring sig allt vad de hinner (som om det skulle vara nåt konstigt med det?).

Men nu siktar jag på sängen, så jag orkar se på Sås och Kopp och Arne Alligator imorgon klockan halv ett.

19 dagar till avfärd! (eller well, 18, eftersom klockan är över 12)
Arrivederci

En hymn till lopptorgen

Nu börjar det vara sommar på riktigt. Och vad kommer med sommaren?
Loppisar.
Kan det bli underbarare än att man köper en halternecktopp, en tunika, en festtopp, en huppari, två bälten och två par shorts (varav ett par var mammas) för 9€?
Som en inbiten lopptorgsbesökare av tredje generationen tänker jag påstå att intresset kommer i blodet. Det krävs nog något speciellt för att man ska finna nöje i att rota runt bland andras gamla saker och hoppas på att kanske hitta något billigt som man någon gång kan tänkas behöva. (Det medför dock också avigsidan att skåpen tenderar fyllas med de där sakerna man potentiellt kan tänkas behöva, men det är en smäll man får ta. Efter tillräckligt länge kan man ju ordna ett eget gårdsloppis och sälja bort allt!) I allmänhet finns det inga negativa sidor med det hela. Man får nya grejer för en struntsumma, någon annan får nytt rum i sina skåp och dessutom är det ju en form av återvinning. Plus att själva sökandet i sig ju är halva det roliga. Jag blir alldeles euforisk.

Medan jag nu är inne på loppis-temat tänkte jag dela med mig av lite tips...

• Kom till gårdsloppisar i tid. De bästa sakerna far först.
• Våga rota omkring. Vem vet vad som finns i bottnen på den där konstiga lådan?
• Om du vill prova ett plagg, fråga. Oftast går det att fixa ett utrymme för det.
• Plocka flera saker på en gång, klump-priser blir oftast mycket lägre än om man betalar en sak i gången.
• Kom ihåg att man kan pruta. Om du bara har 4,20 medan försäljaren ska ha 5, så brukar det inte vara några problem.
• Metoden "får jag den här ljusstaken på köpet då om jag betalar 5€?" brukar också vara ganska effektiv
• Betala inte för mycket om du inte verkligen vill ha något. Tänk på vad saker på riktigt är värda.
• Besök ställen som Missionsboden eller Emmaus med jämna mellanrum. Deras sortiment fylls på efter hand och man vet aldrig vad man hittar. Dessutom är de billiga
• Tänk på möjligheten att göra om föremål (särskilt kläder). Att sy upp en kjol 15 cm kan göra underverk. 

Det var allt jag kommer på nu. Lycka till med potentiella framtida fynd.

20 dagar till avfärd

Arrivederci

Sur på supersura kineser?

På senare tid har det varit massor med diskussion om olika produkter som anklagats för att vara rasistiska. Som exempel har vi ju "laku-flickan" och glassen "88" som inte fick heta 88 eftersom H är den åttonde bokstaven i alfabetet och det därav skulle vara någon form av förkortning av Heil Hitler. "Negerkyssar" är ytterligare ett. Med allt detta i bakhuvudet blev jag en aning road när jag idag på jobbet skulle sätta fram godissorten "Supersura Kineser". Var ligger etiken i det? Enligt mig är det precis lika fel att göra en massa godisar formade som karikerade sura kineser (kompletta med både solhatt och mustasch) som att ha en "afroamerikansk" flicka på ett lakritspaket. Men det är kanske bara jag. 

Jag funderade nästan allvarligt ett tag på att döpa om hela bloggen till "En kiosktants betraktelser". Det finns helt enkelt ganska mycket att berätta om de få jobbturer jag faktiskt har. Jag kom dock fram till att det skulle vara lite att ta i. Hur som helst så blev jag idag räddad från att för första gången på riktigt bli kallad "tant". Av någon anledning blir man ju nämligen av rutin kallad "tant" då man står i kassan, och mycket riktigt var det idag en pojke som frågade sin mamma om han skulle säga till tanten vad han ska ha för glass. Tack och lov påpekade mamman att jag nog är en flicka. I och för sig vet jag inte heller om jag är bekväm med att vara flicka, men åtminstone kan jag gott vänta 50 år till innan jag blir tant. 

Dagens fel uttal skulle egentligen ha varit Millas sätt att säga "maskinbenat" som hon läste på en påse broilerbullar, men tyvärr har jag redan glömt bort exakt hur det var, och eftersom det ändå inte kommer vara lika roligt i text så tror jag att jag nu helt enkelt ska ge upp den här extremt onödiga och väldigt långa meningen och gå i duschen istället.

21 dagar till avfärd

Arrivederci

10 bed female dorm?

Min plan på att återigen bli en aktiv bloggare som uppdaterar så gott som dagligen sket sig lite i och med att vår laptops tangentbord bestämde sig för att inte fungera igår. Gissa om man blir förbryllad när man startar datorn (som man senast använde för 12 timmar sedan) och upptäcker att inga tangenter fungerar. För första gången i mitt liv fick jag använda mig av skärmtangentbordet, och kom fram till att det inte går särskilt snabbt att behöva klicka en bokstav i taget. När jag prövat allt från att starta om till att lite försiktigt banka på hela apparaten konstaterade jag att hoppet var ute och det bara var att föra den på service. Sagt och gjort, dit hamnade den.
Det intressanta med hela historien var ju dock felet. Killen från butiken ringde idag till mamma och berättade att felet var... ingenting. Hur typiskt är inte det att den fungerade helt felfritt när dom öppnade den där? Typiskt.

Idag hade jag ännu en jobbtur i den berömda tcschosken. Alltid händer där någonting man kan berätta om. Dagens intressantaste var väl nog mannen som betalade en Jaffa och fyra Tripar med en 500-lapp. Lite showoff? Sen förväntar de sig att man ska ha växel också.

Dagens stora happening var väl dock varken ett fungerande tangentbord eller jobbet, utan snarare hostel-bokningen med Pudel. Vår resa närmar sig med stormsteg och vi konstaterade att det börjar vara dags att boka lite här och där om vi vill ha billigt tak över huvudet. Billigt kan vi också konstatera att det blir, som bäst ligger vi på 6 nätter i 4 städer för lite på hundra euro, d.v.s. mindre än 20 euro per natt. Jag tror inte man kommer så värst mycket billigare undan. Visserligen får man då tåla att dela rum med diverse helt främmande personer men å andra sidan träffar man mycket fler människor på det sättet också. Det kommer bli kul!
Medan vi surfade efter sovplatser kom vi på ett ganska fascinerande fenomen. Samma hostel finns representerade på diverse sidor (i vårt fall bara två, men i alla fall) och på de olika sidorna finns det helt olika uppgifter om lediga rum. På ena sidan var det tyvärr fullt under datumen vi sökte efter medan det på den andra inte var något som helst problem att boka fast 8 platser den natten. Intressant. Dessutom var priserna olika beroende på "service fees" vilket ju var helt förståeligt men ganska frustrerande då man tvingades kolla tusen gånger på samma sak för att hitta ett bra pris. Förhoppningsvis lyckades det dock ganska bra.

Dagens felstavning under planeringen: Edingurg.
Och sen funderade jag varför det inte kom några sökresultat...

22 dagar till avfärd.
Arrivederci

Lottoyra

Awhoppidoolah. Anna är tillbaka med ny inspiration. Vi skippar förklaringarna och går direkt på inlägget.
Vi börjar med att konstatera fakta.

• Det är sommarlov.
• Om 25 dagar (!!!) åker jag och Pudel till London.
• Jag behöver pengar.
• Det är sommarlov. 
• En adertonåring har enligt finsk lag betydligt mer rättigheter än någon yngre än det.

Voilà - nu vet ni ungefär vad som snurrar och har snurrat i mitt huvud den senaste tiden. Samtliga dessa faktorer tillsammans innebär en hel massa grejer. Äsh. 

Jag skippar resumén, låtsas att jag inte alls har ignorerat min blogg hur länge som helst och berättar om dagen istället, okey?

Klockan tio var det dags att dra sig upp ur sängen eftersom arbetsturen i kiosken började elva. Väl där låste jag upp, klev in och förväntade mig en lugn dag p.g.a. det dåliga vädret. Men se nej, jag hade förbisett en detalj; 7,1 miljoner i lottopotten. Plötsligt var det fjong på lottotrollen i österbyborna. I princip alla lyckades klämma in en kupong i sina dagliga mjölk- glass eller godisinköp. Eller så skulle de bara kolla de gamla kupogerna... och ta en lotto. Jag är glad att jag är kompis med Veikkaus-maskinen nu, annars skulle det ha varit en jobbig dag. Lite inspirerad av miljonyran blev jag ju nog trots allt själv också, så för första gången i mitt liv satsade jag en femma på lotto (dock har jag inte riktigt fattat hur vinstsystemet fungerar, men det blev i alla fall inga miljoner av den femman).

Sju timmar och många "Du vet väl att en full kupong nuförtiden är 20 och inte 12 rader" senare traskade jag hemåt. Vädret var just passligt för film, och jag ställde in mig på att skippa den småtråkiga hemmafesten med några gäster till förmån för lillebror och soffan. Precis innan bastun ringer pojkvännen och ber mig komma med till ettan. Helt i enighet med mina planer svarar jag "nej, jag ska ta det lugnt i kväll" trots att det nog egentligen skulle locka lite. När man efter bastun kollar telefonen har den kära Milla skickat ett meddelande med ungefär samma andemening som det tidigare erbjudandet, som dessutom krossar mitt "där e ändå dött"-argument genom att berätta att alla är där. Hipp hurra. När Anna har bestämt sig för hemmakväll bestämmer resten av stan sig för att ha skitkul på stan. Det lockar fortfarande att fara. Filmen är ju slut.

Nej Anna, nej. 

Jag ska spara pengar.

Jag tror jag ska dränka mina samvetskval genom att göra en lyssnarens egen lista på x3m. 

Arrivederci

Tror ni de släpper in folk iklädda pyamas på no1?

Chosk?

Hur skönt är det inte med fyra dagars helg? Det är torsdag, och man kan göra vad man vill utan att behöva ha ångest över att man inte ha gjort sina läxor eller över att man kommer vara dötrött dagen efter. Till exempel kan man göra saker som att sitta på kioskens terrass med Pudel i över en timme. Det var ganska intressant. Vi hade en djup diskussion om huruvida de heter "tschosk" eller "kiosskk". Jag kommer för all framtid hålla på det förstnämnda förslaget. Och nej, jag är inte inspirerad av dem i vårt västra grannland, de säger "chosk". Punkt slut. 
På tal om tchosken så ser det förresten ut som om mitt sommarjobbsproblem har löst sig, eftersom de behöver folk där. Det innebär dessutom att jag antagligen kan jobba där också på hösten, och med tanke på att det är en kilometer från mitt hem så kunde det inte vara mera ypperligt. Wonderful.


Nu ser det dock ut att åska ordentligt, så jag måste dra ut sladdarna. 
Arrivederci

Inget sommarjobb

Först skrev jag ett dåligt engelska prov. Sen ringde Västis' Frida-ansvarige och meddelade att min kolumn som jag satt uppe en halv natt och svor över aldrig kom fram. Sen fick jag veta att jag inte har ett sommarjobb, vilket jag har gått och trott i en månad. Sen fick jag vänta ute i kylan i en halv timme eftersom pappa glömde bort mig.
När jag kom hem var jag på underbart gott humör. Det är jag fortfarande.
Men nu ska vi se på det positivt!
Att engelska provet gick dåligt gör bara att jag är ännu mer motiverad att läsa på nästa prov. Dessutom så fick jag ju 9½ i det förra provet, så det borde inte vara nån panik. När hon sen ringde om kolumnen så var det ju egentligen ingen panik med det heller med tanke på att den ska publiceras först på onsdag. Sen gav det ju mig orsak att prata med Nico också, vilket ju aldrig är fel. Sommarjobbet var visserligen synd, men jag kan förhoppningsvis hitta ett annat. Dessutom var ju inte städning drömjobbet, så jag kanske dessutom får ett som passar mig bättre. Angående att vänta utomhus var väl inte heller så hemskt, jag fick ju en massa frisk luft och så är jag glad att jag inte hamnade gå hem.

Jag hatar måndagar.
Arrivederci

Mors Dag

Idag har vi då firat alla mammors dag. Här hemma gick det lite halvtraditionellt till, med det typiska kaffet (eller ja, teet) på sängen och en morsdagsblomma. Årets "blomma" var dock av den lite större slaget, närmare bestämt av modellen körsbärsträd. Och nej, jag gjorde det inte för att få chansen att bära in ett träd i mammas och pappas sovrum, utan för att hon önskade sig ett. (Dessutom får ju jag äta av de kommande körsbären också, så jag klagar inte.) Efter lite mysas var det dock slut på morsdagsfirandet i vårt hus och mamma stack på jobb. Det var i och för sig helt bra det också, så kunde man spendera dagen med något annat än att sitta och vara trevlig och äta lunch och ge presenter och så vidare. Tolka mig inte fel nu, jag har inget emot att fira min mamma, men det här med mors dag börjar (precis som fars dag och alla hjärtans dag) kännas lite överkommersialiserat. Vår morgonversion kändes som en bra kompromiss.
Efter att mamma for gick jag och lade mig igen, för att en timme senare bli väckt av min moster som tyckte jag skulle komma med till simhallen. Som den hurtiga tjej jag är kravlade jag mig upp från sängen, åt frukost och packade min simkass.
Väl i simhallen härjade jag på ett tag med mina kära kusiner, och hoppade sen i stora bassängen och simmade lite mer ordentligt. Jag hade som mål att orka 500 meter, vilket nog gick helt bra, men visst var jag spaghetti efteråt. Jag konstaterade att jag inte har simmat på ett halvår, och att mina armar nog kommer hämnas på mig imorgon.
Nu ska jag pröva igenom lite av Nicos gamla kläder och se om jag hittar något intressant...
Arrivederci

Rundtur i Ekenäs

"Det där stora gula huset där borta är villa snäcksund, där olika konstnärer får bo och jobba en viss tid, och går man över den vita bron kommer man till Ramsholmen". 

Jag spenderade idag halva min skoldag på att guida runt salobor i Ekenäs. De var här eftersom vi har ett utbyte med deras skola, och nu skulle de se sig omkring i staden. Jag och Pudel fick med oss en grupp på åtta stycken tjejer som vi skulle visa runt. Rutten var skolan-campingen-hagen-villa Snäcksund-villa Schildt-Bio Forum-Torget (vilket för övrigt var en aning dumt eftersom biten från campingen genom hagen till villa Snäcksund tog ungefär ett år). Under promenaden berättade vi om alla de olika ställena vi gick förbi, samt försökte småprata lite med dem. Dock gav vi ganska snabbt upp småpratet, eftersom dom helt enkelt inte svarade. Jag har på känn att svenskan (trots att allihop läste det på A-nivå) inte riktigt var deras starkaste sida. Det var bara en av dem som emellanåt utstötte ett hummande som tecken på att hon faktiskt förstod. 

Mina misstankar om deras svenskakunskapers nivå bekräftades då vi senare på dagen skulle diskutera med dem. Alla hade förberett sig med frågor som man hade utprintade på papper. Det var meningen att vi skulle svara på deras frågor på svenska, men efter att en av brudarna viskade "tajuutsä mitä se sanoo?" nä ja hade svarat på första frågan som hennes kompis inte ens kunde uttala så gav jag upp och bytte till det andra inhemska. Visserligen fick jag öva på det istället, så kanske det inte var hela världen. 

Nu ska jag kolla igenom matematikteorin en sista gång och hoppas på att provet går bra imorgon. Det känns bättre en vanligt i alla fall.

Arrivederci

Daggmaskar med dålig engelska

Idag har jag varit internationell. Det har nämligen anlänt en grupp italienare till Ekenäs, som alla är med i vår skolas utbytesprojekt och nu bor hemma hos diverse av mina vänner. På kvällen träffades de i skolan och jag bestämde mig för att (på Millas inrådan) hänga med. Jag kunde konstatera att de pratade dålig engelska och höll sig ganska mycket för sig själv, men visst var där också flera av det socialare slaget. Det var intressant med tanke på att de bor i samma stad som mina italienska kompisar och jag själv också varit två gånger i deras hemstad. Istället för att diskutera sprang dom dock mest omkring och kallade varandra för daggmask, men det är helt okej det också.

Jag börjar förresten bli lite rädd för Lalle när han är hungrig. På samhälsläralektionen förra veckan utbrast han spontant "Nu äter jag upp din telefon" och idag sade han att han äter upp mig. Som ni ser så undkom jag trots allt detta grymma öde men jag tänkte passa på att varna er andra innan det är för sent.

Arrivederci

Hellre kylarvätska i spolaren än spolarvätska i kylaren

Då var det måndag igen, och en ny vecka har börjat. Jag tänkte dock ägna detta blogginlägg till att (förhoppningsvis) kort berätta om lördagen. Förklaringen till att jag inte gjorde detta igår är att vi hos mig har datafria söndagar, vilket nog ibland kan behövas.
Hur som helst, kring sjutiden hoppade jag som jag skrev i förra inlägget i Antons bil, för att åka till Chrisse. Vi åkte via stan för att plocka upp Milla, Rasse och Mico. Vi var visserligen en för mycket i bilen men det hela skylldes på Lalle eftersom det enligt Anton var han som hade överbokat bilen. I stan konstaterade Anton att bilen av någon anledning är överhettad, så hos Rasses passade bröderna West på att leka bilmontörer och kika in i motorhuven på fiaten. Det konstaterades att det var slut på kylarvätska, så de slog fast motorhuven för att åka till ABC för att köpa mera sådan. Sagt och gjort, Anton inhandlade det och hällde det i bilans behållare. På vägen till Österby märkte vi dock att det inte ändrade något, bilen var fortfarande överhettad. Motorhuven åkte upp igen, och en närmare inspektion av systemet gjordes. Det var nu Anton konstaterade att kylarvätska nog fanns, problemet var bara att den var i spolarsystemets behållare. Oj. Det utbröt en fight angående vems av brödernas fel det hela var (jag håller mig opartisk) men efter ett samtal till pappa Curt blev lösningen att helt enkelt fylla i mera kylarvätska i kylarsystemet och sedan helt enkelt spola ut kylarvätskan ut spolarsystemet. En full men vänlig granne lånade oss en vattenkanna, och snart var vi igen på vägen till Tenala. En bra bit av vägen såg vi ut ungefär som en regnsimulator på hjul, men rutan blev i alla fall ren.

Vi kom till Tenala utan fler missöden och började sen grillningen hos Chrisse tillsammans med Laura och Kaisa, som kommit dit redan tidigare. Rasses potatismos korades praktiskt taget till dagens maträtt, och när allt var slut förflyttade vi oss snabbt in i värmen för att spela singstar.
Många vackra och mindre vackra toner senare var vi alla hesa och belåtna, och satte oss (denna gång med lagligt antal) i bilen hemåt.

På söndag morgon sov jag till ett, vilket var helt skönt efter ett tungt men roligt veckoslut. Dessutom var det kanske lika bra också, med tanke på att jag satt uppe till ett för att få klart min textkompetens. Men det är en annan historia, nu iväg till Nico

Arrivederci

Tillbaka efter vappen

Anna är tillbaka igen efter en liten paus i bloggandet. Jag tänker inte förklara mig mer än genom att berätta att jag har haft riktigt äckligt stressigt och helt enkelt inte hunnit sätta mig ner och plita ner något i den här redigeringsrutan.
Vad har jag gjort under veckan då?
Jag har suttit X antal timmar i Tryckeriteatern i Karis på dansföreställningar jag inte riktigt kände för att vara på. Jag har varit på Antons riktigt trevliga nittonårsfest i Pojos urskogar. Jag har suttit på en lång och lite konstig teater i Billnäs svinkalla bruk. Jag har firat vappen på Rasses lande.
Vappen.
Det var mycket intressant. Till att börja med kan jag berätta att det var trevligt också, med de flesta kompisarna på plats och riktigt bra feelis. Vädret var ju kanske inte det bästa, men det var bara att dra på sig vinterrocken och trotsa kylan. För det mesta höll ju sig regnet borta i alla fall, så man kunde åtminstone vara ute en del. Förutom det vanliga festandet så stod det även bastu på programmet, och jag, Pudel och Ida var de enda hugade flickorna. Vi hade dock riktigt djupa och intressanta diskussioner där i ångan.
Nu tänker jag satsa på det som hände hos Rasse stannar hos Rasse och lämna det vid det här. Jag ska istället byta kläder och sen hoppa på Antons skjuts till Tenala, där vi ska grilla och sjunga singstar hos Chrisse. Det kommer förhoppningsvis bli kul.

Arrivederci.

Jag lovar, jag ska uppdatera ordentligt så fort jag har tid..

Gamyl på Kulan

Idag hade vi Yin Yoga på gymnastiktimmen. Det var första gången jag prövade på det och det var riktigt skönt, måste jag säga. De sista 15 minuterna gick huvudsakligen ut på att man skulle ligga på rygg och slappna av,  och vi blev uppmanade att släppa alla tankar och bara tänka på att inte spänna musklerna... Helt klart hade jag inga problem med det, det tog kanske någon minut så sov jag så sött så. Jag vaknade när alla började stiga upp och röra sig och kom fram till att jag helt klart blivit avslöjad eftersom vi tydligen hade fått instruktioner att lyfta upp knäna på magen i något skede. Men jag slappnade ju av i alla fall.

När jag sedan cyklat hem var mitt huvud så otroligt tungt att jag skulle ha kunnat somna stående där och då. Jag slevade i mig lite mat och gick och slängde mig på sängen efter det. Inte heller denna gång tog det särskilt länge innan jag somnade. En timme senare var det dags att pallra sig upp och iväg till Kulan tillsammans med Pudel.

Jag måste nog säga att jag känner mig äldre och äldre för varje gång jag är där. Nu har unccan i Ekenäs dessutom stängt, så där är mera konstigt folk än tidigare också. Tacka vet jag den gamla goda tiden. Dock är det samtidigt ganska skönt att kunna känna sig lite gammal och mogen ibland, det ger också en form av självförtroendeboost. Dessutom behöver det ju definitivt inte betyda att man har tråkigt, det tror jag att Pudel, jag och Mico är ett levande bevis på. Jag älskar att inte vara kittlig. 

Arrivederci

Skolchill och bilskola

Jag låter bilderna tala för sig själv om vad som hände efter skolan idag. Milla fastnade tyvärr inte på någon bild, så hon får ett alldeles speciellt omnämnande så här istället.
Jag gjorde absolut ingenting alldeles för länge, och snart hade klockan blivit halv fyra. Jag skulle ännu hinna köpa en mattabok (så jag ens kan försöka göra mattaläxan idag) och både köpa och laga mat till familjen innan jag skulle infinna mig på bilskolan klockan fem. Jag skotrade till K-supermarket med en väldig fart, och försökte på vägen komma på vad det stod på inköpslistan jag hade glömt hemma. Jag slängde ingredienser för kyklingstrimlor i tomatsås i korgen och åkte sedan hem och satte allt på spisen. Jag lyckades otroligt nog bara glömma korv och vaniljyoghurt, så maten färdigställdes utan problem. Med tanke på mina köks-skills blev det t.o.m. ganska gott.
Sen var det bara att skotra iväg till stan för ännu en bilskoleteorilektion. Jag slumrade till ett varv, igen! Jag tänker skylla på luften nu, för inatt sov jag riktigt ordentligt. Dock piggnade jag till efter bilskolan och gick på WeeklyWalk med Milla. Det blev en ytterst trög sådan, men det var helt skönt det också.
Nu är jag hemma och försöker förstå mig på logaritmer. Det känns inte bra, kan jag säga.
Ber om ursäkt för ett stressigt och ganska svamligt inlägg, förhoppningsvis överlever ni.

Arrivederci

Bilisten Anna

Tryck ner kopplingen. Sätt i ettan. Släpp sakta upp kopplingen. Håll ratten rak. Släpp kopplingen helt och gasa försiktigt. Titta till vänster...
Idag har jag kört bil för första gången i mitt liv. Om jag får säga det själv så gick det riktigt bra. Jag körde inte över någon, och det kärringstoppade bara en gång. För första gången är det väl inte så illa? Dessutom fick jag beröm för mina växlingar.
Jag måste nog medge att jag var lite nervös. Bara en aning. Sen när man väl fick alltihop att rulla släppte dock nervositeten och koncentrationen tog över. Det är trots allt ganska många saker att hålla reda på, allt från reglage till medtrafikanter, och så ska man ju ha fotkoreografin under kontroll också. Korsningarna gick väl kanske sämst av allt, mest för att jag inte riktigt fattade hur mycket man behövde vrida på ratten. Men, som sagt, det var första gången, så det finns ännu gott om tid att lära sig.
Nästa körtid har jag bokat in på fredag, så kör försiktigt i Ekenäs från halv tolv till ett, är ni snälla.
Efter körningen var det nog på något sätt ganska avslappnande att sätta sig på sin automatväxlade skoter, måste jag medge. Upprymdheten avtog relativt fort när jag satt på teorilektion och övergick sedan i trötthet. Återigen hade jag en natt med för lite (men dock jättebra!) sömn bakom mig, och det kom till känna nu. Jag bara hatar när man känner hur ögonlocken blir tunga och man inte kan göra något åt det annat än låta dem falla, fast man faktiskt försöker. Turligt nog blev det paus strax efter det, och resten av lektionen höll Laura mig vaken.
Innan jag går och lägger mig måste jag bara kommentera på en enkät vi fick göra på grupphandledningen idag. Den handlande om tvåspråkighet och media och gjordes av en universitetsstuderande. De flesta frågorna var helt relevanta, som t.ex. vilket språk man helst tittade på TV på och hur mycket man lyssnar på radio. Den sista, däremot, var enligt mig riktigt dum. Den var sådan att man skulle svara "Är av samma åsikt/ är delvis av samma åsikt o.s.v och den sista frågan löd ungefär Internetutbudet i Västnyland är större på svenska än på finska. Ursäkta? Sist jag kollade var internetutbudet precis det samma i Västnyland som i resten av världen, men det kan ju vara att jag misstog mig.

Arrivederci

En dag i Lojos urskogar

Klockan halv 8 steg jag upp för att göra mig i ordning för dagens hjälpledarfortbildning i Lojo. Efter att i misstag ha ringt och väckt Nico ( - jag är hemskt ledsen) fick jag tag på Pudel och fick skjuts på köpet. På busstationen hade fyra ensamma själar utav elva (eller hur många vi nu egentligen skulle vara) infunnit sig. Dessa var förutom mig själv Mico, Pudel och Osku. Vi hoppade på bussen som körde via Karis och sen mot Lojo.
Bussresan dit tog lite över en timme, och jag har starka misstankar att vi var borttappade i något skede. Ifall så var fallet så störde det i alla fall inte mig eftersom jag sov en bra bit av vägen, tills Pudel passade på att plötsligt väcka mig för att börja diskutera is på sjöarna. Några sandvägar senare var vi framme på lägergården där fortbildningen skulle äga rum.
Till Micos lycka inleddes det hela med kaffe och morgonmål, sedan började den första "föreläsningen". Jag ska inte tvinga er att läsa vad den handlade om, men däremot ta dagens citat därifrån.

"När det går åt fanders, då ska du stretcha!" - Hangös ungdomsarbetsledare Ebba

Jag är inte helt säker på att jag förstår vad hon menade, men det var fina ord. Jag hamnade i en grupp bestående av Pudel, mig, en trotsig pojobo och en blyg sjundeåtjej. Båda, och särskilt tjejen, visade sig slutligen vara riktigt trevliga typer, men mitt och Pudels samarbete tog ganska lätt över hand. Visserligen blev både vår vandring/spårning och vår dramatisering riktigt bra, men det var ändå mest jag och Pudel som planerade.
Vi kom till konklusionen att det inte var ett så lyckat koncept att blanda både blivande och mer rutinerade ledare på samma skolning, eftersom såväl den mentala som den hjälpledarmässiga nivån varierade massor. Detta resulterade i att nästan all info som gavs inte var särskilt ny för oss, det kändes som om det var samma sak som man hört på samtliga skolningar man sprungit på genom åren. (Gosh, det där får mig att låta så gammal, men jag antar att det bara är ett faktum att två år har enorm betydelse i det här fallet.)
På bussresan hem blev Pudels principer ifrågasatta ytterligare en gång, nu av Osku. Hon ställdes inför följande scenario: Om du ser en hund med en flaggstång över dig, vad gör du då? Vi kom fram till att oddsen för att en dylik händelse skulle inträffa är ganska dåliga, men det kan ju vara bra att reflektera över saken, så man vet ifall man skulle bli utsatt för det.
Sist men inte minst vill jag lära er ett bra ord, bonan. Ifall du mot all förmodan skulle vara obekant med detta ord, så betyder det en wannabe banan. Så det så.

Arrivederci
P.S: Pudel skulle ha räddat hunden

 

Solnäbbar och glaskross

Idag hade vi spel-/chillkväll hos mig. Jag, Lalle, Chrisse, Mico och Laura hade precis börjat vräka i oss morotskaka när den första olyckan inträffade. Den öppnade cokisflaskan var närmare min armbåge än jag väntade mig, och splash bara så var den omkull och det var cokis såväl på golvet som på kökssoffan och väggen. Vi plockade fram trasor och papper med en väldig fart och snart var det upptorkat. Jag gjorde ett nytt försök att ta ett glas och fick till mitt förtret två stycken som satt fast i varandra. Jag skruvade lite på dem, och klirr bara så hade jag ett glas splittrat i tusen delar i famnen. Det var bara att plocka fram dammsugaren. Intressant att man kan få ett glas krossat i händerna utan att få så mycket som en skråma. Nåväl, vi städade lite till och snart var det rent och fint igen. Det var ju lite komiskt att båda dessa händelser skedde inom fem minuter.
Det var inte nog med det.
Vi hade precis hunnit äta klart morotskakan när Chrisse och Mico fick för sig att kolla in våra likörkarameller. Chrisse konstaterade att de var oväntat hårda, och dom klämde lite på dom för att kolla. Plitsh, och köksbordet var fullt med likör från två karameller som spruckit precis samtidigt. En del av likören passade på att sätta sig på marodörernas kläder, och Mico lyckades få lite på fönstret också. Det var bara att ta fram trasorna igen då...
Lyckligtvis förflöt kvällen efter detta utan vidare missöden och efter morotskakan tog vi oss an Singstar. För sakens skull började vi med lite Disney, och gick sen över till rockballader. När vi kom till Roxette's "It must have been love" bevisade Mico att han hade helt okända falsett-skills! Det var väl sisådär fem oktaver högre än vad jag sjunger, och mycket vackert. Eller nånting.. Men han fick poäng för det, så helt uselt kan det inte ha varit.
Hesa och belåtna gick vi sedan tillbaka till köket för att ta oss an lite hederliga brädspel. Vi tänkte spela Pictionary egentligen, men Lalle och Chrisse var så grymt dåliga på att förstå sig på Lauras ritade skallerorm att vi gav upp och böt till Alias. Att ha Mico som lagkamrat visade sig vara ett bra val eftersom vi vann ganska överlägset. Dock fanns det diverse kommunikationsproblem..

Mico förklarar: Sol plus en sån som fåglar har.
Anna: Solnäbb?!


Man kan ju tänka sig att solfjäder skulle ha varit det logiska svaret, men nej.
Vad som också kan konstateras är att regeln att gester är förbjudna inte riktigt följdes. Om Lalle någon gång försöker förklara något åt dig förstår du varför.

Lalle in action

Öööh, vad menar Chrisse??

Jag måste säga att jag hade en jätte trevlig kväll, man borde definitivt göra sånt här oftare. I och för sig finns det väl inte precis några hinder för det heller, det är ju mer eller mindre bara att bestämma tid och plats. Jag bestämmer här och nu att jag ska göra mer sånt här i fortsättningen.

Imorgon ska jag, Pudel och mister falsett på hjälpledarfortbildning till Lojo. Vad vi ska göra där vet vi inte riktigt, men det blir säkert kul. Lite överraskningar skadar aldrig.

Med tanke på att jag ska infinna mig vid busstationen imorgon klockan halv 9 skulle det kanske vara skäl att så och lägga sig nu då.

Arrivederci

Grillkorv och flygbiljetter

Jag har sakta mak börjat inse att jag och Pudel riktigt på allvar är på väg till Storbritannien i sommar. Som i att vi faktiskt ska sätta oss på flyget för att tillbringa lite på tre veckor där. Faktumet att jag fick mitt sommarjobb bekräftat gjorde att vi nu kunde ta steget att boka biljetter. Det blev sist och slutligen Blue1, som är både pålitligt och billigt. Lite under 200€ tur-och-retur är enligt mig ett riktigt bra pris som jag gärna lägger ut på något sånt här. Nu har jag en bokningsbekräftelse - ett dokument som bevisar att vi ska åka - underbart!
Dock förstår jag mig inte riktigt på deras biljettpris-system. Vi valde vilka flyg vi skulle åka med och kom småningom till betalningsskedet. Dock tog det ett tag att fundera ut hur kortbetalningen fungerar, så vi hamnade börja om från början igen. Nu var samma flight mitt i allt 40€ dyrare! Hur är det möjligt? Turligt nog gick det ett till plan samma dag, så det var ingen panik, men nog ack så störande..
Efter att ha bokat kollade vi in priser på tågbiljetter och funderade lite på vilka städer vi vill besöka under tiden vår interrailbiljett är i kraft, vilket är 22 dagar. Listan blev på tok för lång så det krävs lite research för att ta reda på vad vi verkligen vill spendera lite tid på. Men nu när vi har biljetterna bokade så är det ingen panik med det. Dessutom slipper jag Pudels nervösa påminnelser om att vi faktiskt måste boka dom. Helt obefogat var hennes stressande ju dock inte, nog hade ju priserna stigit med några tior jämfört med för någon månad sen.
Efter denna planeringssession och några varma smörgåsar bar det av till bilskolan än en gång. Nu börjar vi komma till saker man kanske inte visste på förhand, så det är nästan lite intressant.
En och en halv rastlös (jag skyller på för lite sömn) timme senare hoppade jag på skotern och styrde kosan mot lankkastranden, där Nico, Max, Benji, Emmi och Jocke hade inlett grillsäsongen och nu stod med grillspetten i högsta hugg kring brasan. Det är helt enkelt ett faktum att korv smakar så mycket bättre utomhus när man grillat den själv. Vi hade riktigt trevligt och skönt på berget i kvällssolen, och för min del får det gärna bli fler grilläventyr i fortsättningen. Dock blev det grymt kallt att köra hem, och mina två isbitar till fötter fick tinas upp fem minuter under duschen innan dom var normala igen. Men det var det värt.
Nu ska jag försöka avhjälpa min sömnbrist en aning.

Arrivederci och Gonatt

En robot i lärarnas välde

God morgon! Jag tänkte bara avlägga rapport efter första natten i min nya säng. Först och främst så var det udda att se hela rummet ur den där vinkeln. För det andra så luktade det så där konstigt träigt och nytt. Men vi får anta att det går över med tiden.
Jag hade världens underligaste dröm inatt. Jag drömde att jag och en massa andra var på någon sorts militärbas. Sen kom dit en massa folk och sköt nånting på oss, så att alla typ svimmade och blkev robotar. Det visade sig att det var skolans lärare som va the bad guys, och dom kommenderade på robotarna allt vad dom hann. Jag hade dock inte blivit träffad av gasen, så jag låtsades bara hela tiden. Sen blev jag på något sätt utvald, så jag fick äta lunch med Marianne. Sen vaknade jag. Konstigt - näädå.

Innan jag går och borstar tänderna och gör mig i ordning för skolan tänkte jag ännu delge er lite vårkänslor som jag fångade under promenaden igår. Voilá

Arrivederci och ha en bra dag!

Ny säng, känsla av nytt rum

Woppikayeeah, min nya säng har landat i mitt rum. Jag måste nog säga att det ser helt annorlunda ut nu än vad det gjorde tidigare. Min högsäng i metall kombinerat med den mörkgråa skrivbordsskivan gjorde rummet mörkare än man skulle tro. Nu har jag då i och för sig en massa tomt väggutrymme att fylla, men med lite foton i alla glasramar jag har bortgömda i mitt rum ska det väl inte vara något problem.
Otroligt nog var det faktiskt inget större problem att få alltihop hopskruvat. Det kan antingen ha och göra med att det fanns fem delar plus skruvar, eller att jag fick hjälp av min underbara handyman Milla. Hur som helst så  fick vi ganska fort ihop allting, med undantag för ett ben som trilskades lite. M.h.a. en hammare fixade sig det dock också, och om det håller får vi väl se om ett år eller två när man har hunnit hoppa lite i sängen.
Efter att ha skruvat klart åt vi tortellinis (eller, tja, Milla åt ketchup) och sen styrde vi kosan mot singstarmikrofonerna. Vi skrattade oss igenom hela Dinsey-skivan och kom fram till att den innehåller en hel den du-ba-dubi-du-zi-du-ande (seriöst - försök sjunga kung Luis sång från djungelboken utan att börja fnissa åt det hela). När vi tröttnat på det gick vi över till the 80s där Milla konstaterade att hon är dålig på svenska låtar. Hur kan hon ha missat Vem ska jag tro på av Thomas Di Leva? I och för sig tror jag att jag skulle vara en lyckligare människa utan den musikupplevelsen, men i alla fall.

Nu ska jag ut och traska i vårvädret, innan mamma blir ännu mer otålig.
Arrivederci

På tok för mycket saker

Jag gjorde idag en grym upptäckt. Jag har alltid tyckt att Hotel California har varit en fin och trevlig låt som man alltid nynnat med när den kommit på radio. Idag tog jag mig tid att lyssna på texten.


Last thing I remember, I was
Running for the door
I had to find the passage back
To the place I was before
relax, said the night man,
We are programmed to receive.
You can checkout any time you like,
But you can never leave! 

Jag bara kände hur min barnatro smulades sönder bit för bit när jag insåg att den i själva verket inte alls handlar om en man som tar in på ett trevligt hotell. Skrämmande. 

Hur som helst så har jag lite roligare nyheter också. Jag har nämligen fått en riktig säng! Eller närmare bestämt har vi köpt en som jag ska få på måndag. Nu är det slut på sovandet på madrassen på golvet, och jag får äntligen bort åbäket till högsäng som tar upp stora delar av mitt rum. Kan ni tänka er, jag ska få en säng som man på riktigt kan sitta i, eller fast hoppa i om man känner för det. Hur underbart är inte det?! Dessutom får jag ju nu en orsak att möblera om i mitt rum. Lite variation efter typ sju år ska inte sitta så illa. 

Nu föreligger bara ett problem. 

Vad tusingen ska jag göra med alla saker jag har på skrivbordet? 

Saken är ju nämligen den att mitt skrivbord sitter fast under min säng och det det senaste åren främst fungerat som förvaringsutrymme. Nu åker det ut tillsammans med högsängen, så följaktligen måste jag ju sätta sakerna någonstans. Men dom ligger ju där främst för att dom inte ryms någon annanstans. Hjälp!

Okej. Jag antar att det är bara att ta mig i kragen och börja städa rejält. Kanske t.o.m. i värsta fall kasta bort någon av mina tusentals grejer. Omöjligt kan jag ju behöva allt, men hur vet jag då vad jag inte kommer att behöva? Att bara slänga allt i en hög eller dylikt är ju otänkbart med tanke på att jag ska ha rum att montera ner hela alltihop för att flytta det till Tobbes rum om bara några dagar också. Jag har på känn att det här kommer ta ett tag. Nå, med det sagt tror jag det är dags att ta tag i den där omtalade kragen och faktiskt sätta igång nu. 

Djupa andetag, Anna.

Arrivederci

Värnplikt och snabbt kaffe

Hurra, det har blivit fredag och ännu en skolvecka har flugit förbi nästan omärkbart. Nu har man tid att pusta ut och förbereda sig inför sista slutspurten på provveckan, som för min del består av ett engelskaprov. Som vanligt har jag inte tänkt spendera allt för mycket tid på det heller och eftersom jag redan kan contemporary, cinematic och art dealer så räknar jag med att jag är på det torra. Dock borde jag skriva en essä som jag totalt har glömt bort om jag över huvud taget vill ha ett vitsord i kursen. Jag tror det är första gången under mina gymnasiestudier jag lämnar in något lika sent som en viss mister Fagerström. Det bådar inte gott, det här.

Efter att ha suttit på en ytterst förvirrande och kaotisk engelska förberedande lektion drog vi (d.v.s. jag, Pudel, Milla, Mico, Lalle, Chrisse och Annina) iväg till stan. Denna gång kom jag faktiskt ihåg att jag kommit till skolan med skoter, så jag slapp springa in efter hjälmen när jag hunnit några hundra meter. Jag körde i förväg, parkerade halvolagligt på Matildas parkering och gick för att möta de andra.Nånstans på vägen hade dom tappat bort Chrisse, vilket förvirrade oss lite. Dock löstes mysteriet när han dök upp i bokhandeln i sällskap med Molly.
När vi alla igen var samlade gick vi (som vanligt) till Carl de Mumma. För att nu lite variera oss emellanåt valde vi att denna gång sitta utomhus i det relativt fina vårvädret. Som det nu alltid går med detta gäng så blev diskussionen efter ett tag ganska lustig, och idag var det värnplikt och en atombomb över Danmark genom Sverige i samarbete med Nordkorea som diskuterades. Det hela var relativt roande tills Milla viskar ungefär följande i mitt öra: "Han där som sitter bakom Annina, om jag inte har helt fel så har han varit FN-soldat, och jag har på känn att det är oss dom skrattar åt." Ojdå. Ni skulle bara veta hur svårt det är att byta samtalsämne när man faktiskt skulle behöva göra det. Småningom fick jag det dock svängt till Lalles studier istället.
Helt klart slog vi vårt snabbhets-rekord angående att sitta på café i alla fall. Jag tror inte ens det tog en timme, wau! Efter kaffet började folk i tur och ordning söka sig hemåt och till sist var det bara jag, Mico, Chrisse och Molly kvar. Först gick vi till Lindex där vi diskuterade strumpbyxor och BH:er (och jag köpte nya solglasögon -yey) och sen bar det av till Matilda i brist på annat att göra. Där ownade jag Chrisse genom att bevisa att det är LU som har gjort Pirkkas jaffakex också när han påstod att om var skit. Hah!
Eftersom vi redan besökt typ alla butiker på Kungsgatan fanns det nu på riktigt inte något att göra, så vi satte oss i äkta fjortisanda i Matildas trappa. Det enda som fattades var att någon skulle ha rökt, men den delen klarar jag mig bra utan. Det var emellertid helt trevligt det också.

Innan jag går och lägger mig ska jag ännu delge er dagens citat:
Andreas: Tänk om nån Greenpeaceaktivist skulle jobba på polisen?!
Mathias: Eller Johanna...  


Arrivederci

Cafésittande

Nu är det två prov kvar, och sen är ännu en period över. Vitsordsskörden hittills har väl kanske inte varit så häv med tanke på att jag fick 7+ i mitt finskaprov. Jag skäms lite. Däremot stör mig sjuan i matta inte ett dugg, så länge det är godkänt är jag nöjd.
Nu har jag invigt våren på allvar. Jag har tagit i bruk mina nya skor och igår blev det premiärtur med min gröna pärla. Det är ganska skönt att man igen kan starta till skolan 10 före utan att behöva oroa sig över att komma för sent. Länge leve skotrarna.
Idag spenderades ytterligare en gång många timmar på Carl de Mumma med Mico, Lalle, Milla, Laura, Annina och Johanna. Jag har börjat misstänka att dom suckar varje gång dom ser oss komma eftersom vi alltid sitter där så länge. Till vårt försvar måste jag säga att det inte finns något annat ställe man kan hänga på som ung i Ekenäs, så vi har inte så många val såvida vi inte vill knalla omkring på stan.
Från en sak till en annan konstaterade jag att datumen för EYP-sessionen i Ukraina nu är fastslagna; 22-31.10.2010. Å ena sidan är datumet bra med tanke på att man hinner få undan studentexamen i god tid, men å andra sidan helt uselt då det innebär att en av våra delegater måste välja mellan Ukraina och skolans två veckor långa kinaresa. Svårt val, må jag säga. Jag är verkligt glad att jag inte hamnar välja.
Nu ska jag först ut på en promenad med Nico, sen kommer jag förhoppningsvis igång med att läsa på samhällsläran. I alla fall försöker jag intala mig själv det.
Arrivederci

När snön töar bort

Nu börjar det bli vår på riktigt. Lite gräsmatta tittar fram här och där, och man kan gå på vägarna utan att riskera att halka och bryta benen av sig.
Det som göms i snö kommer fram i tö, har man hört folk säga. Sannerligen, på min väg hem upptäckte jag både ett och annat som hade legat nedfruset över vintern.

Annas 5-i-botten över saker som tinar fram på våren

1. Hundskit

2. Gamla nyårsraketer

3. Tobaksfimpar och -paket

4. Godis- och glasspapper

5. Annat plast

Det var nästan som man blev lite äcklad av allt skräp nu när man hunnit vänja sig vid att allt bara var vitt och fint (med undantag för diverse gula områden). Nu skriker godispappren där de ligger längs vägarna, och man får passa sig noga för att inte stiga i något obehagligt. Ush. Däremot kan jag ju säga till folks försvar att det inte direkt kryllar av roskisar, åtminstone om man rör sig i Österby. Men det är inte så svårt att sätta sitt godispapper i fickan tills man kommer till en. Hundägarna vill visserligen kanske inte ha sitt avfall i fickorna, med det är enligt mig deras skyldighet att plocka upp efter sina bepälsade vänner. Åtminstone om det är mitt på en gångbana. 

Nåja, det ovanstående är kanske det enda negativa med att vädret äntligen har börjat likna vårväder. Hur skönt är det inte att kunna städa undan vinterkängorna och ta fram vårrocken... Jag väntar på att få ta mina nya sneakers i användning, mhah. 

Nu ska jag småningom trampa iväg till min första bilskoleteorilektion. Vi får se hur det går.. Men med Chrisse i släptåg lär det åtminstone inte finnas någon chans att jag blir uttråkad (men däremot nog kvävd..) 

Skämt åsido. Önska mig lycka till.

Arrivederci

Älska trigonometri

Ännu en gång har jag konstaterat att vår lilla värld är ännu mindre än man skulle tro. Jag bläddrade i en gammal Kalle Anka tidning och började på skoj läsa igenom en sida full med namn på personer som vunnit i diverse tävlingar. Tror du inte att jag hittade en ekenäsbo som jag till och med vet vem är bland vinnarna? Han hade vunnit en midjeväska, ifall det intresserar.

Nog om midjeväskor; nu ska jag av tradition klaga lite över det stundande matematikprovet. Jag är helt övertygad om att bokens facit har konspirerat sig mot mig. sinxcosx=1/2 kan omöjligt bli det den säger. Hmpf.
Dock måste jag nog säga att det inte känns fullt så hopplöst som inför provet om logaritmer förra perioden, så godkänt borde jag nog klara av mer eller mindre utan problem. Kanske jag t.o.m. klarar av att lösa någon uppgift den här gången?! Man kan ju alltid hoppas.

Imorgon ska jag ta ett steg närmare vuxenlivet; jag ska börja i bilskolan. Jag har, mest på grund av tidsbrist, skjutit upp det hela några månader längre än beräknat. Men bättre sent än aldrig sägs det ju, och dom flesta jag har talat med säger att jag borde hinna bli klar ändå. Så det fixar sig nog. Ifall det av någon orsak skulle ta längre än till slutet på maj så är det väl inte nån panik då heller, det är inte precis som att jag suktar efter att få köra bil. Jag är så nöjd så med min knallgröna skoter och har hur som helst planerat att köra med den hela sommaren. Dock kan det ju vara ganska opraktiskt att ta sig fram med den om man t.ex. ska ha något/några med sig, så ett bilkörkort skulle på så sätt vara helt behagligt. Men det är väl bara att vänta och se hur det går.
Nu ska jag ge tangens en ny chans.
Arrivederci

Supercalifragelisticexphialidocious?

Det är söndag, och ganska tråkigt väder ute. Ändå är jag glad att jag lever, att jag får se ännu en dag av mitt liv. Igår höll det nämligen på gå riktigt, riktigt illa.
Okej, nu ska jag sluta vara dramatisk och istället berätta vad som egentligen hände.
Jag och Pudel var hos Chrisse för att äntligen genomföra vår länge planerade nostalgikväll. På programmet stod Mary Poppins (eftersom Pudel konstigt nog hade missat denna essentiella del av sin barndom). Chrisse hade försett oss med limsa och lite snacks, och vi satte igång filmen. Någonstans lite på en timme in i filmen skulle jag, helt oskyldigt, ta en klunk Sprite Zero. Det var där allt började.
Chrisse passade på att säga något tämligen roligt just då och de flesta av er vet säkert hur det kan gå om man skrattar och dricker samtidigt; man börjar hosta. Eftersom det inte var första gången detta hände mig försökte jag undvika större skador genom att signalera till C att han skulle hålla tyst, men nej. Hans försök att få mig att skratta lyckades mycket väl (främst för att de var så fåniga) och jag fick därav en massa limsa i halsen. Problemet var bara att jag inte ens började hosta, jag fick helt enkelt ingen luft. För er som inte upplevt det kan jag berätta att den känslan inte är sådär hemskt behaglig. Turligt nog tog Chrisse denna gång mina signaler på lite större allvar, och några ordentliga dunk i ryggen senare kunde jag andas igen.
Förstå mig inte fel nu, jag försöker inte anklaga Chrisse för att försöka ta livet av mig. Dock var det ju mer eller mindre hans fel, så jag hämnades genom att spotta ut en del av Spriten (läs: [spraitten]) i hans soffa.
Vad som hände sen var kanske lite udda. När de värsta hostattackerna gått över började jag nämligen skratta. När jag säger skratta menar jag nu inte bara le och föra ett skrattande ljud en liten stund - utan skratta hysteriskt och länge. Länge innebär i det här fallet åtminstone en kvart. Hysteriskt innebär ett konstigt high-pitch skratt som inte lät riktigt som jag, som började explosivt igen några sekunder efter att jag äntligen lyckats lugna ner mig. Jag medger; det är inte första gången jag får en dylik skrattattack, men den här tar nog i priset i de flesta av mina kategorier. Kanske t.o.m. i alla.
Nåväl, åtminstone fick vi alla tre vår dagliga (eller kanske månatliga?) dos av magmuskelträning, eftersom det bevisligen inte är så lätt att hålla minen när ens kompis skrattar hysteriskt oavbrutet i en kvart. De försökte nog, tro mig, men Pudels dämpade fnissanden utlöste en ny attack snarare än fick mig lugnare.

Nåja, det viktigaste är väl att alla överlevde, och jag kan ju knappast påstå att jag inte hade roligt.

På något sätt kändes följande bit av filmen väldigt träffande när vi väl kom så långt. Det är knappast så svårt att förstå varför.

Angående filmen kunde jag konstatera att den var lika bra som när jag såg den senast, vilket var för X antal år sedan. Om nån annan än Pudel mot förmodan har missat Disney's mästerverk från 1964 så rekommenderar jag starkt att ni ser den. Ni kan få låna den av mig nu när jag har den på DVD. Det tog mig flera timmar att rota igenom alla Jumbos butikers filmhyllor, men det var det värt.

Supercalifragelisticexphialidocious och Arrivederci

Att fylla aderton

Det känns en aning overkligt att ens kompisar en efter en fyller aderton. Snart är vi alla över den gränsen som innebär att man får tillgång till vuxenlivets privilegier och vi får göra en massa onyttigheter precis hur mycket och ofta vi vill. Just nu känns det som att en dörr till helt nya möjligheter kommer öppnas den dagen jag fyller aderton. Dock är jag inte lika säker på att något så hemskt speciellt kommer uppenbara sig efter tolvslaget den 26.5, men hoppas kan man ju alltid.
Igår var alltså Annina i turen att per definition bli vuxen. Vi inledde firandet med tjejmiddag på Santa Fé. Jag måste säga att det var sjukt trevligt att träffa alla igen och få lite uppdateringar om vad dom gör nu för tiden och vad planerna är för sommaren; det blir lite dåligt med sådana tillfällen annars. När oxpastan var uppäten for jag en sväng via Milla, som hade beslutsångest angående vad hon skulle sätta på sig. Efter några klädbyten kom vi till sist iväg till Annina, där partyt redan var i gång eftersom kombinationen Jag och Milla oftast innebär att vi blir lite sena. Nåväl, fiilisen var riktigt bra, och folk mådde fortfarande helt hyfsat. I princip pågick det två fester samtidigt, eftersom också det äldsta av Takala-syskonen hade lite folk hos sig. Det lustiga var ju att hälften av gästerna var gemensamma bekanta, så småningom mer eller mindre flöt de båda gängen samman. Vid tidpunkten för det mådde alla dock inte längre lika bra, men what happens at Takala's stays at Takala's.
Summa sumarum var det en lyckad kväll och när jag och Nico kom hem kring tvåtiden somnade jag pladask.
Nu väntar fyra dagar av lov och förhoppningsvis kommer jag orka ta mig för att läsa lite på mattaprovet också eftersom det kommer vara det första som väntar mig i skolan på tisdag. Att sätta provveckan direkt efter påsklovet var inte den mest lysande idé skolans ledning har haft.

Dagens program är att hälsa på Fammo och försöka ta mig ut i det fina vädret en sväng. Sen får jag se vad jag hittar på.
Arrivederci och Glad Påsk!