Lottoyra

Awhoppidoolah. Anna är tillbaka med ny inspiration. Vi skippar förklaringarna och går direkt på inlägget.
Vi börjar med att konstatera fakta.

• Det är sommarlov.
• Om 25 dagar (!!!) åker jag och Pudel till London.
• Jag behöver pengar.
• Det är sommarlov. 
• En adertonåring har enligt finsk lag betydligt mer rättigheter än någon yngre än det.

Voilà - nu vet ni ungefär vad som snurrar och har snurrat i mitt huvud den senaste tiden. Samtliga dessa faktorer tillsammans innebär en hel massa grejer. Äsh. 

Jag skippar resumén, låtsas att jag inte alls har ignorerat min blogg hur länge som helst och berättar om dagen istället, okey?

Klockan tio var det dags att dra sig upp ur sängen eftersom arbetsturen i kiosken började elva. Väl där låste jag upp, klev in och förväntade mig en lugn dag p.g.a. det dåliga vädret. Men se nej, jag hade förbisett en detalj; 7,1 miljoner i lottopotten. Plötsligt var det fjong på lottotrollen i österbyborna. I princip alla lyckades klämma in en kupong i sina dagliga mjölk- glass eller godisinköp. Eller så skulle de bara kolla de gamla kupogerna... och ta en lotto. Jag är glad att jag är kompis med Veikkaus-maskinen nu, annars skulle det ha varit en jobbig dag. Lite inspirerad av miljonyran blev jag ju nog trots allt själv också, så för första gången i mitt liv satsade jag en femma på lotto (dock har jag inte riktigt fattat hur vinstsystemet fungerar, men det blev i alla fall inga miljoner av den femman).

Sju timmar och många "Du vet väl att en full kupong nuförtiden är 20 och inte 12 rader" senare traskade jag hemåt. Vädret var just passligt för film, och jag ställde in mig på att skippa den småtråkiga hemmafesten med några gäster till förmån för lillebror och soffan. Precis innan bastun ringer pojkvännen och ber mig komma med till ettan. Helt i enighet med mina planer svarar jag "nej, jag ska ta det lugnt i kväll" trots att det nog egentligen skulle locka lite. När man efter bastun kollar telefonen har den kära Milla skickat ett meddelande med ungefär samma andemening som det tidigare erbjudandet, som dessutom krossar mitt "där e ändå dött"-argument genom att berätta att alla är där. Hipp hurra. När Anna har bestämt sig för hemmakväll bestämmer resten av stan sig för att ha skitkul på stan. Det lockar fortfarande att fara. Filmen är ju slut.

Nej Anna, nej. 

Jag ska spara pengar.

Jag tror jag ska dränka mina samvetskval genom att göra en lyssnarens egen lista på x3m. 

Arrivederci

Tror ni de släpper in folk iklädda pyamas på no1?