Chosk?

Hur skönt är det inte med fyra dagars helg? Det är torsdag, och man kan göra vad man vill utan att behöva ha ångest över att man inte ha gjort sina läxor eller över att man kommer vara dötrött dagen efter. Till exempel kan man göra saker som att sitta på kioskens terrass med Pudel i över en timme. Det var ganska intressant. Vi hade en djup diskussion om huruvida de heter "tschosk" eller "kiosskk". Jag kommer för all framtid hålla på det förstnämnda förslaget. Och nej, jag är inte inspirerad av dem i vårt västra grannland, de säger "chosk". Punkt slut. 
På tal om tchosken så ser det förresten ut som om mitt sommarjobbsproblem har löst sig, eftersom de behöver folk där. Det innebär dessutom att jag antagligen kan jobba där också på hösten, och med tanke på att det är en kilometer från mitt hem så kunde det inte vara mera ypperligt. Wonderful.


Nu ser det dock ut att åska ordentligt, så jag måste dra ut sladdarna. 
Arrivederci

Inget sommarjobb

Först skrev jag ett dåligt engelska prov. Sen ringde Västis' Frida-ansvarige och meddelade att min kolumn som jag satt uppe en halv natt och svor över aldrig kom fram. Sen fick jag veta att jag inte har ett sommarjobb, vilket jag har gått och trott i en månad. Sen fick jag vänta ute i kylan i en halv timme eftersom pappa glömde bort mig.
När jag kom hem var jag på underbart gott humör. Det är jag fortfarande.
Men nu ska vi se på det positivt!
Att engelska provet gick dåligt gör bara att jag är ännu mer motiverad att läsa på nästa prov. Dessutom så fick jag ju 9½ i det förra provet, så det borde inte vara nån panik. När hon sen ringde om kolumnen så var det ju egentligen ingen panik med det heller med tanke på att den ska publiceras först på onsdag. Sen gav det ju mig orsak att prata med Nico också, vilket ju aldrig är fel. Sommarjobbet var visserligen synd, men jag kan förhoppningsvis hitta ett annat. Dessutom var ju inte städning drömjobbet, så jag kanske dessutom får ett som passar mig bättre. Angående att vänta utomhus var väl inte heller så hemskt, jag fick ju en massa frisk luft och så är jag glad att jag inte hamnade gå hem.

Jag hatar måndagar.
Arrivederci

Mors Dag

Idag har vi då firat alla mammors dag. Här hemma gick det lite halvtraditionellt till, med det typiska kaffet (eller ja, teet) på sängen och en morsdagsblomma. Årets "blomma" var dock av den lite större slaget, närmare bestämt av modellen körsbärsträd. Och nej, jag gjorde det inte för att få chansen att bära in ett träd i mammas och pappas sovrum, utan för att hon önskade sig ett. (Dessutom får ju jag äta av de kommande körsbären också, så jag klagar inte.) Efter lite mysas var det dock slut på morsdagsfirandet i vårt hus och mamma stack på jobb. Det var i och för sig helt bra det också, så kunde man spendera dagen med något annat än att sitta och vara trevlig och äta lunch och ge presenter och så vidare. Tolka mig inte fel nu, jag har inget emot att fira min mamma, men det här med mors dag börjar (precis som fars dag och alla hjärtans dag) kännas lite överkommersialiserat. Vår morgonversion kändes som en bra kompromiss.
Efter att mamma for gick jag och lade mig igen, för att en timme senare bli väckt av min moster som tyckte jag skulle komma med till simhallen. Som den hurtiga tjej jag är kravlade jag mig upp från sängen, åt frukost och packade min simkass.
Väl i simhallen härjade jag på ett tag med mina kära kusiner, och hoppade sen i stora bassängen och simmade lite mer ordentligt. Jag hade som mål att orka 500 meter, vilket nog gick helt bra, men visst var jag spaghetti efteråt. Jag konstaterade att jag inte har simmat på ett halvår, och att mina armar nog kommer hämnas på mig imorgon.
Nu ska jag pröva igenom lite av Nicos gamla kläder och se om jag hittar något intressant...
Arrivederci

Rundtur i Ekenäs

"Det där stora gula huset där borta är villa snäcksund, där olika konstnärer får bo och jobba en viss tid, och går man över den vita bron kommer man till Ramsholmen". 

Jag spenderade idag halva min skoldag på att guida runt salobor i Ekenäs. De var här eftersom vi har ett utbyte med deras skola, och nu skulle de se sig omkring i staden. Jag och Pudel fick med oss en grupp på åtta stycken tjejer som vi skulle visa runt. Rutten var skolan-campingen-hagen-villa Snäcksund-villa Schildt-Bio Forum-Torget (vilket för övrigt var en aning dumt eftersom biten från campingen genom hagen till villa Snäcksund tog ungefär ett år). Under promenaden berättade vi om alla de olika ställena vi gick förbi, samt försökte småprata lite med dem. Dock gav vi ganska snabbt upp småpratet, eftersom dom helt enkelt inte svarade. Jag har på känn att svenskan (trots att allihop läste det på A-nivå) inte riktigt var deras starkaste sida. Det var bara en av dem som emellanåt utstötte ett hummande som tecken på att hon faktiskt förstod. 

Mina misstankar om deras svenskakunskapers nivå bekräftades då vi senare på dagen skulle diskutera med dem. Alla hade förberett sig med frågor som man hade utprintade på papper. Det var meningen att vi skulle svara på deras frågor på svenska, men efter att en av brudarna viskade "tajuutsä mitä se sanoo?" nä ja hade svarat på första frågan som hennes kompis inte ens kunde uttala så gav jag upp och bytte till det andra inhemska. Visserligen fick jag öva på det istället, så kanske det inte var hela världen. 

Nu ska jag kolla igenom matematikteorin en sista gång och hoppas på att provet går bra imorgon. Det känns bättre en vanligt i alla fall.

Arrivederci

Daggmaskar med dålig engelska

Idag har jag varit internationell. Det har nämligen anlänt en grupp italienare till Ekenäs, som alla är med i vår skolas utbytesprojekt och nu bor hemma hos diverse av mina vänner. På kvällen träffades de i skolan och jag bestämde mig för att (på Millas inrådan) hänga med. Jag kunde konstatera att de pratade dålig engelska och höll sig ganska mycket för sig själv, men visst var där också flera av det socialare slaget. Det var intressant med tanke på att de bor i samma stad som mina italienska kompisar och jag själv också varit två gånger i deras hemstad. Istället för att diskutera sprang dom dock mest omkring och kallade varandra för daggmask, men det är helt okej det också.

Jag börjar förresten bli lite rädd för Lalle när han är hungrig. På samhälsläralektionen förra veckan utbrast han spontant "Nu äter jag upp din telefon" och idag sade han att han äter upp mig. Som ni ser så undkom jag trots allt detta grymma öde men jag tänkte passa på att varna er andra innan det är för sent.

Arrivederci

Hellre kylarvätska i spolaren än spolarvätska i kylaren

Då var det måndag igen, och en ny vecka har börjat. Jag tänkte dock ägna detta blogginlägg till att (förhoppningsvis) kort berätta om lördagen. Förklaringen till att jag inte gjorde detta igår är att vi hos mig har datafria söndagar, vilket nog ibland kan behövas.
Hur som helst, kring sjutiden hoppade jag som jag skrev i förra inlägget i Antons bil, för att åka till Chrisse. Vi åkte via stan för att plocka upp Milla, Rasse och Mico. Vi var visserligen en för mycket i bilen men det hela skylldes på Lalle eftersom det enligt Anton var han som hade överbokat bilen. I stan konstaterade Anton att bilen av någon anledning är överhettad, så hos Rasses passade bröderna West på att leka bilmontörer och kika in i motorhuven på fiaten. Det konstaterades att det var slut på kylarvätska, så de slog fast motorhuven för att åka till ABC för att köpa mera sådan. Sagt och gjort, Anton inhandlade det och hällde det i bilans behållare. På vägen till Österby märkte vi dock att det inte ändrade något, bilen var fortfarande överhettad. Motorhuven åkte upp igen, och en närmare inspektion av systemet gjordes. Det var nu Anton konstaterade att kylarvätska nog fanns, problemet var bara att den var i spolarsystemets behållare. Oj. Det utbröt en fight angående vems av brödernas fel det hela var (jag håller mig opartisk) men efter ett samtal till pappa Curt blev lösningen att helt enkelt fylla i mera kylarvätska i kylarsystemet och sedan helt enkelt spola ut kylarvätskan ut spolarsystemet. En full men vänlig granne lånade oss en vattenkanna, och snart var vi igen på vägen till Tenala. En bra bit av vägen såg vi ut ungefär som en regnsimulator på hjul, men rutan blev i alla fall ren.

Vi kom till Tenala utan fler missöden och började sen grillningen hos Chrisse tillsammans med Laura och Kaisa, som kommit dit redan tidigare. Rasses potatismos korades praktiskt taget till dagens maträtt, och när allt var slut förflyttade vi oss snabbt in i värmen för att spela singstar.
Många vackra och mindre vackra toner senare var vi alla hesa och belåtna, och satte oss (denna gång med lagligt antal) i bilen hemåt.

På söndag morgon sov jag till ett, vilket var helt skönt efter ett tungt men roligt veckoslut. Dessutom var det kanske lika bra också, med tanke på att jag satt uppe till ett för att få klart min textkompetens. Men det är en annan historia, nu iväg till Nico

Arrivederci

Tillbaka efter vappen

Anna är tillbaka igen efter en liten paus i bloggandet. Jag tänker inte förklara mig mer än genom att berätta att jag har haft riktigt äckligt stressigt och helt enkelt inte hunnit sätta mig ner och plita ner något i den här redigeringsrutan.
Vad har jag gjort under veckan då?
Jag har suttit X antal timmar i Tryckeriteatern i Karis på dansföreställningar jag inte riktigt kände för att vara på. Jag har varit på Antons riktigt trevliga nittonårsfest i Pojos urskogar. Jag har suttit på en lång och lite konstig teater i Billnäs svinkalla bruk. Jag har firat vappen på Rasses lande.
Vappen.
Det var mycket intressant. Till att börja med kan jag berätta att det var trevligt också, med de flesta kompisarna på plats och riktigt bra feelis. Vädret var ju kanske inte det bästa, men det var bara att dra på sig vinterrocken och trotsa kylan. För det mesta höll ju sig regnet borta i alla fall, så man kunde åtminstone vara ute en del. Förutom det vanliga festandet så stod det även bastu på programmet, och jag, Pudel och Ida var de enda hugade flickorna. Vi hade dock riktigt djupa och intressanta diskussioner där i ångan.
Nu tänker jag satsa på det som hände hos Rasse stannar hos Rasse och lämna det vid det här. Jag ska istället byta kläder och sen hoppa på Antons skjuts till Tenala, där vi ska grilla och sjunga singstar hos Chrisse. Det kommer förhoppningsvis bli kul.

Arrivederci.