Hellre kylarvätska i spolaren än spolarvätska i kylaren

Då var det måndag igen, och en ny vecka har börjat. Jag tänkte dock ägna detta blogginlägg till att (förhoppningsvis) kort berätta om lördagen. Förklaringen till att jag inte gjorde detta igår är att vi hos mig har datafria söndagar, vilket nog ibland kan behövas.
Hur som helst, kring sjutiden hoppade jag som jag skrev i förra inlägget i Antons bil, för att åka till Chrisse. Vi åkte via stan för att plocka upp Milla, Rasse och Mico. Vi var visserligen en för mycket i bilen men det hela skylldes på Lalle eftersom det enligt Anton var han som hade överbokat bilen. I stan konstaterade Anton att bilen av någon anledning är överhettad, så hos Rasses passade bröderna West på att leka bilmontörer och kika in i motorhuven på fiaten. Det konstaterades att det var slut på kylarvätska, så de slog fast motorhuven för att åka till ABC för att köpa mera sådan. Sagt och gjort, Anton inhandlade det och hällde det i bilans behållare. På vägen till Österby märkte vi dock att det inte ändrade något, bilen var fortfarande överhettad. Motorhuven åkte upp igen, och en närmare inspektion av systemet gjordes. Det var nu Anton konstaterade att kylarvätska nog fanns, problemet var bara att den var i spolarsystemets behållare. Oj. Det utbröt en fight angående vems av brödernas fel det hela var (jag håller mig opartisk) men efter ett samtal till pappa Curt blev lösningen att helt enkelt fylla i mera kylarvätska i kylarsystemet och sedan helt enkelt spola ut kylarvätskan ut spolarsystemet. En full men vänlig granne lånade oss en vattenkanna, och snart var vi igen på vägen till Tenala. En bra bit av vägen såg vi ut ungefär som en regnsimulator på hjul, men rutan blev i alla fall ren.

Vi kom till Tenala utan fler missöden och började sen grillningen hos Chrisse tillsammans med Laura och Kaisa, som kommit dit redan tidigare. Rasses potatismos korades praktiskt taget till dagens maträtt, och när allt var slut förflyttade vi oss snabbt in i värmen för att spela singstar.
Många vackra och mindre vackra toner senare var vi alla hesa och belåtna, och satte oss (denna gång med lagligt antal) i bilen hemåt.

På söndag morgon sov jag till ett, vilket var helt skönt efter ett tungt men roligt veckoslut. Dessutom var det kanske lika bra också, med tanke på att jag satt uppe till ett för att få klart min textkompetens. Men det är en annan historia, nu iväg till Nico

Arrivederci