lördag 10 april 2010

På tok för mycket saker

Jag gjorde idag en grym upptäckt. Jag har alltid tyckt att Hotel California har varit en fin och trevlig låt som man alltid nynnat med när den kommit på radio. Idag tog jag mig tid att lyssna på texten.


Last thing I remember, I was
Running for the door
I had to find the passage back
To the place I was before
relax, said the night man,
We are programmed to receive.
You can checkout any time you like,
But you can never leave! 

Jag bara kände hur min barnatro smulades sönder bit för bit när jag insåg att den i själva verket inte alls handlar om en man som tar in på ett trevligt hotell. Skrämmande. 

Hur som helst så har jag lite roligare nyheter också. Jag har nämligen fått en riktig säng! Eller närmare bestämt har vi köpt en som jag ska få på måndag. Nu är det slut på sovandet på madrassen på golvet, och jag får äntligen bort åbäket till högsäng som tar upp stora delar av mitt rum. Kan ni tänka er, jag ska få en säng som man på riktigt kan sitta i, eller fast hoppa i om man känner för det. Hur underbart är inte det?! Dessutom får jag ju nu en orsak att möblera om i mitt rum. Lite variation efter typ sju år ska inte sitta så illa. 
Nu föreligger bara ett problem. 
Vad tusingen ska jag göra med alla saker jag har på skrivbordet? 
Saken är ju nämligen den att mitt skrivbord sitter fast under min säng och det det senaste åren främst fungerat som förvaringsutrymme. Nu åker det ut tillsammans med högsängen, så följaktligen måste jag ju sätta sakerna någonstans. Men dom ligger ju där främst för att dom inte ryms någon annanstans. Hjälp!
Okej. Jag antar att det är bara att ta mig i kragen och börja städa rejält. Kanske t.o.m. i värsta fall kasta bort någon av mina tusentals grejer. Omöjligt kan jag ju behöva allt, men hur vet jag då vad jag inte kommer att behöva? Att bara slänga allt i en hög eller dylikt är ju otänkbart med tanke på att jag ska ha rum att montera ner hela alltihop för att flytta det till Tobbes rum om bara några dagar också. Jag har på känn att det här kommer ta ett tag. Nå, med det sagt tror jag det är dags att ta tag i den där omtalade kragen och faktiskt sätta igång nu. 
Djupa andetag, Anna.

Arrivederci



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar