Imorgon skall jag hålla ett moddaföredrag om en film. Som vanligt är jag inte i så där hemskt god tid med förberedelerna, så jag såg just klart Tim Burton's Edwars Scissorhands. Jag hade inte sett filmen förut, men ångrar definitivt inte att jag gjorde det nu. För er som inte sett den; här följer trailern.
Som ni kan se är det inte en så värst ny film (och det tydligaste tecknet på det är väl att den saknar Helena Bonham-Carter...). Den är gjord för ganska precis 20 år sedan, och i huvudrollen ser vi en ung Johnny Depp, som gör en utmärkt rollprestation som den väldigt annorlunda Edward. Burton lyckades göra en delvis underhållande men mestadels mycket sorglig film, som definitivt är sevärd. Det är synd att jag inte har sett den tidigare, men mitt skräckfilmsfobiska jag tyckte tidigare att redan namnet på filmen var avskräckande, så jag lät bli. Tack och lov insåg jag mitt misstag, och tog igen det nu. Förhoppningsvis hinner jag sammanfatta alla mina tolkningar i huvudet i morgon bitti, så att föredraget förmedlar det som jag känner efter att ha sett filmen istället för att bli en massa flummigt rappakalja.
Jag ska kommentera lite på en annan film ännu innan jag går och lägger mig. Jag har nämligen också hunnit med att se första halvan av Percy Jackson and the Lightning Thief idag. Den väckte dock inte lika starka känslor som killen med saxhänderna. Ärligt talat var det något av det sämsta jag sett på länge. Antingen är storyn bara väldigt dåligt och orealistiskt uppbyggd, eller så har de försökt klämma in allt för mycket bok på allt för få minuter. Pang bam boom bara så stod dyslektikern Percy i ett läger för halvgudar vetande att en minotaur just hade eliminerat hans mamma, efter att hans engelskavikarie flugit ut genom fönstret och han fått veta att hans kompis är en satyr. Allt detta, plus att han är Poseidons son, accepterar han utan vidare och drar iväg för att ta tillbaka sin morsa från Hades tillsammans med satyren och en snygg brud, utrustad med Hermes vingbeklädda Converse sneakers. Kom igen?! Jag vet inte om jag vill se slutet.
Sist men inte minst ska jag väl nämna något om dagens lunch. Det gick helt bra och maten smakade bra. Lite udda kändes det väl kanske att sitta där med stadsdirektören, men jag överlevde. Mötet med de ungerska slovakierna var kanske inte så hemskt givande, men som alltid var det trevligt att träffa nya och intressanta människor. Dock har jag lite brist på förståelse för vad dom skulle ha för nytta av att veta vad kommunen respektive staten finansierar och de exakta talen för det. Jag hade hört samma sak på svenska, men hade ändå problem att förstå den engelska versionen. En noggrannare övervägning angående vad som intresserar ungdomar som kommit på studieresa om språkliga minoriteter hade kanske varit på sin plats.
Nu skulle sömn vara på sin plats.
Arrivederci
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar