A long way home

Idag har jag för första gången varit i tingsrätten. Tack ock lov inte som åtalad, utan endast som utomstående publik. Det var faktiskt mycket intressantare än jag räknat med. Det första målet gällde ett fall av misshandel där ex-mannen hade misshandlat sin ex-fru i fyllan. Inget speciellt där, domen blev böter och skadestånd. Det andra målet, däremot, var betydligt intressantare. Det var tre unga män som för något år sedan (-det är grymt att rättsprocesser tillåts ta så länge!) hade blivit misshandlade av två andra unga män. Det stod ord mot ord angående "vapnet" och man visste att ena parten ljög domaren rätt upp i ansiktet. Antingen försökte kärande få till stånd en strängare dom, eller så ville svarande förmildra domen. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se slutet på målet eftersom jag hade andra lektioner, men det visade sig sedan att svaranden var den som ljög, vilket avslöjades då hans (ex-?) flickvän vittnade mot honom.
Action action. Dock trodde jag att cyniska och dryga domare var en myt som bara existerar i amerikanska TV-serier, men tydligen är det en realitet även här i Västra Nylands tingsrätt. Hade jag varit den misshandlade frun i det första målet hade jag tagit illa upp, han var så elak.

Efter att jag slutat skolan klockan 4 gick jag via Tiimari, och sen hemåt. Jag tror att min väg hem har förlängts utan att någon har berättat det åt mig. Jag bara gick och gick och gick, och det gick långsammare än någonsin. Slasket gjorde inte saken bättre; man halkade 5 cm bakåt varje steg man tog och tvingades hoppa mellan diverse vattenpölar för att inte få blöta skor. Mitt hoppas någon jag känner kommer förbi och plockar upp mig- mantra fungerade inte den här gången, så det var bara att tvinga mina spaghettiben att ta ännu några steg. Jag måste har sett helt bedrövlig ut där jag släpade mig fram längs med vägen. Nåväl, jag klarade de 25 kilometrarna hem utan att kollapsa i en slaskig snödriva, och efter grönsakspaj och en varm dusch var jag mitt gamla jag igen.

Jag har haft konstigt mycket inspiration här i dagarna. Jag har fått alla Polen-bilder från dag två inlimmade i albumet (längre kan jag inte göra nu eftersom jag glömde att beställa bilder från dag tre, suck...) och nu har jag helt fiilis för att baka. Med tanke på att klockan snart är nio och jag har en moddaessä att skriva klart tror jag dock jag får stå över baket denna gång.

Trots det har jag ju så klart inte inspiration att laga klart mitt teckaarbete som jag borde gjort redan under sportlovet.. Snart måste jag börja ta mig i kragen, seriöst. Nå, nog fixar jag det sen nån gång. Senare.

Arrivederci