Till att börja med kan jag ju ta och berätta att jag har fått det preliminära resultatet från realen i hälsokunskap. Som det ser ut nu får jag 30 av 36 poäng, vilket med förra årets poänggränser skulle motsvara ett E. Det är jag nog nöjd med, men om jag har verkligt mycket tur skulle jag t.o.m. kunna få ett L. Det återstår att se.
Gårdagen var hektisk, men nog trots det veckans höjdpunkt.
Milla stackarn hade helt tappat rösten och gick omkring och pep hela dagen. Mathias myntade senare på dagen smeknamnet "Myggan", som jag tycker att vi alla börjar använda från och med nu. Konstigt passade inte "Milla" in i engelskakorsordet där ledtråden var "Something too quiet to be heard".
Efter skolan åt jog middag på Sippan med Nicos familj. Det var trevligt, men jag kom fram till att flygande jacob inte riktigt var min grej. Kycklinggryta med banan- och nötsmak blir bara lite för mycket.När jag kom hem satte jag sedan igång med att laga födelsedagskort åt de tre festarrangörerna; Jimmy, Denise och Jeannette. När det var klart, vilket tog sin lilla tid, var det dags att börja laga sig klar för kvällen. The Baseballs' CD i stereon, festkläder på och mascaran i högsta hugg. Nu dök även Milla och Nico upp, Milla för att rädda kvällen med min ena wonderbra samt för att hämta sin biljett, och Nico för att vara skjuts. Vid det här laget hade Milla återfått rösten så gott som helt.
Diverse smink och hårspray senare var det dags att ta sig mot Österby brankkis. Eftersom där inte hände särskilt mycket då ännu bestämde vi oss för att överge våra vänner där ett tag och istället sticka iväg till Santtu. Där var alla i full gång med att lista ut vilken kändis namn de hade på en lapp i pannan. Genom det fick vi veta att Teme är bra på att gissa samt att Santtu lever i tron att Bush är mörkhyad.
Två timmar och många skratt senare fick vi skjuts tillbaka till Österby (tack gulle!) där festen fortsatte. Folk hånglade lite här och var och någon satt och snyftade i ett hörn, festen var vill säga så som de flesta lokalfesterna brukar vara. Det var däremot inte något fel på, vi hade riktigt roligt. När lamporna tändes klockan ett började vi traska mot Ottos där resten av våra vänner uppehöll sig. Färden gick genom många vattenpölar och stannades upp en aning av ett långt brolyft, men vi tog oss till vårt slutmål. Dock uppehöll vi oss inte någon längre stund där; vi gick i äkta ekenäsanda en sväng via prisses, och sen fick vi (dvs jag och Nico) skjuts hem med farbror Curt.
Dagen (/gårdagen?) har varit lagom slö med inte så många andra vettiga göromål än ett besök hos min faster. Det var skönt att bara slappa.
Nu ska jag äta en semla och gå och lägga mig.
Arrivederci
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar