I skolan efter fyra

Det är måndag och början på en ny, förhoppningsvis underbar vecka. Denna första dag har, precis som allt för många förra veckan, varit ganska slö. I skolan hände inget annat än det vanliga, om man bortser från en håltimme med Chrisse och Riku, vilket redan i sig är en upplevelse.

Efter skolan var det dags för det nuförtiden mer eller mindre obligatoriska slöandet i sofforna, denna gång med Milla, Mico, Chrisse och Pudel (samt Annina och Laura som tog sig därifrån lite tidigare än vi andra). 

Lärdomen av denna gång är att det inte lönar sig att luta sig mot/ligga på någon som är grymt kittlig, ifall det finns någon som gärna kittlas i närheten. Det resulterar nämligen i att man under någon av kittelattackerna antingen blir under, får en armbåge eller dylikt i pannan/magen eller ramlar i golvet. Kul. 

Jag måste nog medge att det ger stora fördelar att inte vara kittlig. Att folk retar sig på det gör det hela ännu roligare. Det finns nämligen inget som slår minen hos någon som försöker skrämma en genom att kittla en bakifrån, och sedan efter att ha försökt kittla sitt allra bästa plötsligt kommer ihåg att man inte är kittlig. (Om den där meningen blev oredig, så säg till.)

Klockan lite över fyra kom rektorn och jagade ut oss. Jag tror hon fortfarande är lite konfunderad över att hitta oss i skolan efter klockan fyra i medeltal tre gånger i veckan. Hon får väl bara ta det som att vi trivs i skolan. 

Efter kvällens dansträning var Milla vänlig nog att sitta i seminarienskolans omklädningsrum och hålla mig sällskap när jag väntade på att mammas dans skulle sluta så jag fick skjuts hem. Om vi var slöa efter skolan så var det ingenting jämfört med vad vi var nu.
Jag lärde mig två saker om Milla under den timmen:

• Milla är en vän man kan lita på. Medan min danstimme pågick hade hon nämligen lånat lite av mina skolgrejer från min väska, men konstaterade när jag dök upp att "Jag läste inte dina viktiga papper - jag bara tittade på dem" Det är minsann inte alla som skulle vara så respektfulla.
• Milla har antingen hemliga fantasier som jag inte vet om eller personlighetsklyvning. Jag bad henne skriva i "vänboksdelen" i min kalender och första frågan där är såklart "Namn". Vad skriver Milla då? Jo - Mamma?! Jag vågar mig inte ens på att försöka förstå varför.

Slutligen vill jag dela detta underbara musikstycke som spelades i någon stereo här hemma hos oss just. Enjoy!(?)

Arrivederci