Vildmarksliv i Karis

Fem elefanter försökte ta sig fram

i ett jävligt snöigt vinterland

det tyckte dom var så intressant

att dom lura Tom och Julle att göra likadant

Idag har jag, Pudel, Chrisse, Lalle, Tom och Julia och Nico firat sportlov i äkta vilkmarks-anda. Jag fick nämligen här i veckan för mig att det skulle vara ganska kul att traska till någon laavu för att grilla korv. Vi samlade ihop ett gäng, bestående av de ovanstående, plus några till som sist och slutligen inte kom. Min ursprungliga plan var att ta oss ut någonstans i Trollböleskogarna, men efter lite research kom jag fram till att alla grillplatser där förutsätter några kilometer skidning. Eftersom vi inte var så lockade av det föreslog min mamma att vi skulle fara till en nära fågelskådartornet i Karis, eftersom där var gångbana plogad.

Trodde hon ja!

När vi kom dit konstaterade vi att det var 80 cm snö. Hela kilometern till träsket. Eftersom vi ändå hade tagit oss ända till Karis tänkte vi att det bara var att börja plumsa. Och vi plumsade och plumsade. Ibland fastnade man med snö till låret, ibland bara ramlade man omkull. Vid det här laget hade Julia och Tom inte ännu dykt upp, så vi var fem personer som försökte ta sig fram i ett skidspår som jag har skitdåligt samvete för att vi förstörde. Giraffen Lalle gick först, vilket resulterade i att spåren blev med en och en halv meters mellanrum. Det, och pulkan full med ved som jag släpade efter mig gjorde inte precis strapatsen lättare. Halvvägs började vi fundera på att helt enkelt bygga en igloo mitt på åkern, och konstaterade att vi hatar Karis.

Efter säkert en timmes tung gång och rejält med snö i skorna kom vi fram till en skylt om tornet. (Nämnas kan att vi tog en helt annan väg än mamma sa eftersom den hon sa va ännu snöigare, och att vi i själva verket gått bara ca en km.) Då såg vi den, laavun! Bara ca 20 meter till, och vi var framme! Vid det här laget hade Tom och Julia kommit också, och tillsammans gick vi över gersgården mot laavun. Wait a second! En massa pinnar i laavun? Gersgård? Det tog inte allt för länge att konstatera att vi inte befann oss vid en laavu, utan istället vid nån form av utfodringsplats för kor. Hipp Hurra.

Nåväl, vi övervägde en stund och kom fram till att korna nästa sommar knappast blir allt för arga om vi eldar på deras gård. Sålunda grävde vi bort lite snö med min pulkka och tände eld på våra klabbar. Som du ser på bilden skedde inga fler missöden, förutom att Tom råkade säga att han brukar ligga med Gandhi. Men det var bara en petitess.

Vi grillade lyckliga, kalla och blöta våra (tofu-)korvar, drack saft och funderade på huruvida det var olagligt att elda där eller inte. Vi kom dock till slutsatsen att det skulle ta allt för länge för polisen att komma dit genom all snö, så det var nog ingen panik.

När veden sedan var uppeldad och korvarna slut var det dags att ta sig tillbaka mot bilarna. Med ett färdigt upptrampat spår och utan ved tog det inte fullt så länge, och inom kort var vi tillbaka i civilisationen (dvs vid Simpukka/ABC). Kaffe avnjöts på bokstavsmacken, och sedan bar det av hemåt igen.

Summa summarum var det en riktigt rolig och någorlunda lyckad strapats som jag gärna skulle göra om, men nästa gång håller jag mig fan borta från Karis.

Arrivederci

P.S. Helt på riktigt har jag inte så mycket emot Karis. Bara snön på åkrarna runt omkring.