Nu är jag tillbaka igen efter några dagars bloggpaus, som helt berodde på tidsbrist. Jag har inte haft någon som helst fritid sen onsdag. I och för sig får jag väl skylla mig själv som inte sydde klänningen förrän på torsdag kväll. Tack och lov fick jag hjälp av mommo, hon totally räddade min gamlas dans.
Gårdagen var helt äckligt stressig. Eftersom Petra var vänlig nog att ställa in vår sammhällslära fick jag ändå sova till nio. Det lustiga var att jag när jag vaknade av väckarklockan inte för mitt liv kunde komma på varför jag skulle stiga upp. Jag visste att det var nånting speciellt med just den fredagen, men vad?
Nåväl, när jag sedan hade kommit på att det var gamlas dans det handlade om var det dags att ta sig upp ur sängen och börja laga sig i ordning. Det första projektet var att försöka hitta en fin frisyr som skulle genomföras senare på dagen. Efter en del googlande hittade jag något som eventuellt skulle funkka med mitt hår. Dethär var det bästa jag hittade..
Sen var det dag att försöka stryka min klänning. Det var inte ett helt lätt projekt. Jag skulle ha behövt ett bord istället för bara ett strykbräde. Klänningen föll konstant ner på hjälpköksgolvet, och det var bara att hoppas att där inte var några smultna snöklimpar eller mylla på golvet. Det hela slutade med att jag satte klänningen på mig och strök fållen genom att bara lyfta upp en bit i taget.
När all morgonrumba var klar var det dags att ta sig till skolan för uppvisningen där. Dansandet gick bra, men Ove hade lyckats dela danserna precis så att den andra gruppen fick "alla de roliga danserna". Hmpf. Dessutom stärvade musiken till vår moderna dans, vilket resulterade i att vi fick springa iväg efter en annan stereo mitt i allting. Inte så smidigt kanske, men i alla fall.
Nästa punkt på programmet var att fara hem och äta och dusha på en halvtimme. Då det var avklarat bar det av till frissan fö att fixa sminket. Fyrtio (!) minuter där, sen hem igen för att laga håret. Min tidtabell var redan nu messed up, så jag ringde min frisyrmakare så fort jag kom hem. Hon va i Wild Shoe. Just så.
X antal minuter och lockar senare anlände jag i idrottshset i Dragsvik, inte mindre än lite på en timme försenad. Hoppsan.
När jag hade föklarat för ungefär en massa personer varför jag inte behagat dyka upp tidigare blev klockan småningom sex och det var dags att börja dansa. Allt flöt bra på, tills musiken till den moderna dansen stärvade igen. Denhär gången kunde vi inte springa iväg efter en nu CD-spelare, så det var bara att snällt stå och vänta. Men när vi väl fick på den tror jag allting gick riktigt bra. För min del gick också alla andra danser riktigt fint, förutom då början på wienervalsen. Men med ett ännu större leende på läpparna var det bara att dansa vidare, och resten gick sen riktigt bra.

Hungriga och svettiga traskade vi sedan iväg med våra kavaljer till officersmässen, förutsatt att kavaljeren inte fejdat och rusat iväg i förväg.. *Tittar argt på Mathias* (Nå, jag lånade Martins andra arm istället, och promenaden var räddad.) Välkomstdrinken smakade bra, men huruvida man skulle äta den enorma jordgubben i glaset eller inte väckte debatt. P.g.a. min hungringhet satsade jag på att svepa den diskret i ett hörn då ingen såg mig.
Sen: äntligen mat! Förrätten; laxtårta, åts åtminstone i min ända av bordet med god aptit och diverse ansträngningar för att inte vräka i sig hela härligheten i två tuggor gjordes med relativt gott resultat. Huvudrätten å sin sida orsakade förvirring då ingen informerat oss om hur många varv det skulle serveras. Tack och lov räddade servitörerna oss med ett extra varv, så vi slapp svälta trots allt. Istället åt jag så mycket att jag typ fick svårt att andas i min klänning, men det är en annan historia.
Dan Idman underhöll före kaffet, och vi fick oss en hel del goda skratt. Dessutom gjorde jag (enligt mig själv) en alldeles utmärkt rollinsats som häst i hans lilla historia. När efterrätten serverades började i alla fall jag vara ganska mätt, men nog sjönk den också.
Härefter borde det ha varit dags för dans igen, men p.g.a. musikaliska problem och tidsbrist eftersom vi åt alldeles för länge blev det inte av. För min del gjorde det inte så mycket, istället minglade vi lite och sedan var det dags att ta sig hemåt.
Jag funderade nog på att ta mig till en efterfest, men var helt enkelt allt för trött. Istället gick jag snält och lade mig, och somnade på studs. Vänligt nog passade monsterbröderna på att försvinna på förmiddagen, så jag fick sova ända till klockan halv två. Hur underbart som helst.

Nu igen dags att göra något vettigt, och på så sätt undvika mammas vrede. Ha det bra, och ursäkta längden på detta lilla inlägg (som jag just konstaterade att jag skrivit på i ganska precis två timmar. Oh my god.)
Arrivederci