onsdag 24 februari 2010

Bokmal?

Den här onsdagen har varit sådär lagom slö. Blev hos Nico och sov när han for till Borgå, och sov till klockan 12. Sen fick jag skjuts in till stan, och gick en sväng via bibban för att låna en engelsk bok som ska vara läst till tisdag. Det blev en ganska lång sväng. Jag satte mig nämligen ner och började läsa för att kolla om den är så bra jag ska orka läsa dess 400 sidor på några dagar.
Helt tydligt var den det; jag läste över en tredjedel av boken sittande där på samma stol.
Boken heter "A place called here" och är skriven av hon som skrev "P.S I love you". Den handlar om Sandy som sedan barnsben varit besatt av att hitta sina borttappade saker, och sedan helt plötsligt hittar sig själv i ett samhälle, uppbyggt av alla saker och personer som nånsin försvunnit. Denna värld verkar vara omöjlig att komma bort från, och Sandys mål blir följaktligen att försöka ta sig hem.
Så här låter det väldigt mycket som en fantasybok, men på riktigt är den väldigt down to earth trots sitt fantasifulla scenario. Hoppas resten av boken är lika bra.

När jag sedan efter att ännu ha kollat lite i släktforskningsböcker skulle ta mig hemåt var jag glad att ingen såg mig. Trappan utanför bibban är hysteriskt isig och nu också insnöad, men lat som jag var orkade jag inte gå runt Kvarnbacken. Därför började jag min klättring uppåt. Det gick hyfsat, och jag kom nästan ända upp. När jag kom så långt insåg jag att jag, smart nog, lämnat den lånade boken efter mig på lånedisken. Suck. Det var bara att börja gå neråt. Det gick inte lika bra. Jag halkade, och ramlade pladask bakåt i den 40 cm djupa snön. Snyggt. Jag hade jeans på mig, så jag blev sådär lagom snöig. När jag kollat att ingen såg mig, borstat av mig och hämtat boken försökte jag igen. Jag klarade det utan att ramla den gången, men eftersom mina vantar nu var snöiga var det så gott som omöjligt att få någon hjälp av ledstången. Klumpigt gick det och länge tog det att gå nästan i sidled, men jag kom sist och slutligen upp. Hurra. Jag tog mig hem utan fler missöden, och nu ska jag städa och försöka hitta mitt nya skattekort. Jag vet att det är nånstans här i oredan. Och det börjar bli kritiskt snart om jag inte hittar det. Önska mig lycka till.
Arrivederci

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar