Anna har för första gången i sitt liv fått en fyra i ett prov. Kan du tänka dig?! Jag som alltid stolt kunnat säga att jag aldrig haft underkänt i någonting. Nu var det slut på det. Jag tröstar mig dock med att det handlar om lång matta och att åtminstone sex andra hade underkänt också, så det är ingen panik. Dessutom kan jag ju faktiskt skriva om provet.
Vi skulle just klippa klorna på våra kaniner. Den bitchigaste av våra tre fluffisar bet mig. Nu ser det ut som om jag skulle ha ett ormbett eller nånting på min hand - tack sa man. Men jag förlät henne ganska fort då vi insåg att hon har någon form av böld på magen.. Ush. Nu blir det veterinärbesök för hennes del, man får bara hoppas att det inte är något allvarligt. Hon börjar ju ändå vara relativt gammal, och redan att söva ett så litet djur är en risk. Då kan jag ju i och för sig inte påstå att snuffis särskilt e liten, det skulle vara att ljuga. Men om man ignorerar faktumet att det är dvärgvädur det handlar om, och jämför med typ en hund - då kan man säga att hon är liten.
Det är egentligen ganska lustigt hur man kan vara orolig för något som bara skapar problem. Jag menar, Snuffis är ingen snäll liten famnkanin precis (namnet till trots). Nä - Snuffis biter och fräser då man inte gör som hon vill, vilket enligt henne är väldigt ofta. När hon var bara några månader gammal och brorsan höll henne i famnen passade hon på att bita sig fast i hans arm, sådär för skojs skull bara. Och då menar jag verkligen fast, för hon hängde tappert kvar när han skrikande skakade på armen för att få bort henne. Han har ett ärr där fortfarande.
Alla älskar Snuffis. Vi får se hur det går med henne, men jag hoppas nog trots allt att hon blir bra.
Nej, nu måstejag ta mig i kragen och börja läsa på morgondagens hissaprov. Eller kanske packa lite till EYP, om jag får inspiration.
Arivederci
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar