måndag 25 mars 2013

Onåbar

Under helgen i Pampas dog min telefons batteri på lördag någon gång. Jag hade rullat ihop min laddare till ett fint paket när jag packade, men (föga överraskande) låg det paketet kvar på köksbordet när jag hoppade på tåget. Detta fick mig att inse hur otroligt man är van med att vara fullkomligt uppkopplad och nåbar hundra procent av tiden, och framför allt hur beroende man blivit av denna nåbarhet. Då min mamma behövde få tag på mig ringde hon till Nico, som i sin tur fick ringa till Emilia för att fråga var jag var. Hon berättade sedan att jag var med Martin, så Nico fick sen ringa till honom. Helt galet, men så blir det väl när man hela tiden gör snabba förändringar i planer och gör saker spontant. Om jag inte hade en mobiltelefon skulle jag antagligen inte ha några vänner heller, eftersom alla skulle ha tröttnat på att vänta när jag alltid är sen.

Pampas var generellt en riktigt rolig upplevelse ännu en gång. Lite efterverkningar ligger dock kvar i kroppen i form av en begynnande flunssa. Några bilder kan jag tyvärr inte bjuda på eftersom min telefon som sagt dog, men å andra sidan tror jag det är lika bra.
Nu ska jag försöka återgå till skol-mode genom att snabbläsa till en tent i dyslexi, och sen trösta min flunssa med att spela sims en stund, thihi. Tack och hej.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar