Jag lovar, jag ska uppdatera ordentligt så fort jag har tid..

Gamyl på Kulan

Idag hade vi Yin Yoga på gymnastiktimmen. Det var första gången jag prövade på det och det var riktigt skönt, måste jag säga. De sista 15 minuterna gick huvudsakligen ut på att man skulle ligga på rygg och slappna av,  och vi blev uppmanade att släppa alla tankar och bara tänka på att inte spänna musklerna... Helt klart hade jag inga problem med det, det tog kanske någon minut så sov jag så sött så. Jag vaknade när alla började stiga upp och röra sig och kom fram till att jag helt klart blivit avslöjad eftersom vi tydligen hade fått instruktioner att lyfta upp knäna på magen i något skede. Men jag slappnade ju av i alla fall.

När jag sedan cyklat hem var mitt huvud så otroligt tungt att jag skulle ha kunnat somna stående där och då. Jag slevade i mig lite mat och gick och slängde mig på sängen efter det. Inte heller denna gång tog det särskilt länge innan jag somnade. En timme senare var det dags att pallra sig upp och iväg till Kulan tillsammans med Pudel.

Jag måste nog säga att jag känner mig äldre och äldre för varje gång jag är där. Nu har unccan i Ekenäs dessutom stängt, så där är mera konstigt folk än tidigare också. Tacka vet jag den gamla goda tiden. Dock är det samtidigt ganska skönt att kunna känna sig lite gammal och mogen ibland, det ger också en form av självförtroendeboost. Dessutom behöver det ju definitivt inte betyda att man har tråkigt, det tror jag att Pudel, jag och Mico är ett levande bevis på. Jag älskar att inte vara kittlig. 

Arrivederci

Skolchill och bilskola

Jag låter bilderna tala för sig själv om vad som hände efter skolan idag. Milla fastnade tyvärr inte på någon bild, så hon får ett alldeles speciellt omnämnande så här istället.
Jag gjorde absolut ingenting alldeles för länge, och snart hade klockan blivit halv fyra. Jag skulle ännu hinna köpa en mattabok (så jag ens kan försöka göra mattaläxan idag) och både köpa och laga mat till familjen innan jag skulle infinna mig på bilskolan klockan fem. Jag skotrade till K-supermarket med en väldig fart, och försökte på vägen komma på vad det stod på inköpslistan jag hade glömt hemma. Jag slängde ingredienser för kyklingstrimlor i tomatsås i korgen och åkte sedan hem och satte allt på spisen. Jag lyckades otroligt nog bara glömma korv och vaniljyoghurt, så maten färdigställdes utan problem. Med tanke på mina köks-skills blev det t.o.m. ganska gott.
Sen var det bara att skotra iväg till stan för ännu en bilskoleteorilektion. Jag slumrade till ett varv, igen! Jag tänker skylla på luften nu, för inatt sov jag riktigt ordentligt. Dock piggnade jag till efter bilskolan och gick på WeeklyWalk med Milla. Det blev en ytterst trög sådan, men det var helt skönt det också.
Nu är jag hemma och försöker förstå mig på logaritmer. Det känns inte bra, kan jag säga.
Ber om ursäkt för ett stressigt och ganska svamligt inlägg, förhoppningsvis överlever ni.

Arrivederci

Bilisten Anna

Tryck ner kopplingen. Sätt i ettan. Släpp sakta upp kopplingen. Håll ratten rak. Släpp kopplingen helt och gasa försiktigt. Titta till vänster...
Idag har jag kört bil för första gången i mitt liv. Om jag får säga det själv så gick det riktigt bra. Jag körde inte över någon, och det kärringstoppade bara en gång. För första gången är det väl inte så illa? Dessutom fick jag beröm för mina växlingar.
Jag måste nog medge att jag var lite nervös. Bara en aning. Sen när man väl fick alltihop att rulla släppte dock nervositeten och koncentrationen tog över. Det är trots allt ganska många saker att hålla reda på, allt från reglage till medtrafikanter, och så ska man ju ha fotkoreografin under kontroll också. Korsningarna gick väl kanske sämst av allt, mest för att jag inte riktigt fattade hur mycket man behövde vrida på ratten. Men, som sagt, det var första gången, så det finns ännu gott om tid att lära sig.
Nästa körtid har jag bokat in på fredag, så kör försiktigt i Ekenäs från halv tolv till ett, är ni snälla.
Efter körningen var det nog på något sätt ganska avslappnande att sätta sig på sin automatväxlade skoter, måste jag medge. Upprymdheten avtog relativt fort när jag satt på teorilektion och övergick sedan i trötthet. Återigen hade jag en natt med för lite (men dock jättebra!) sömn bakom mig, och det kom till känna nu. Jag bara hatar när man känner hur ögonlocken blir tunga och man inte kan göra något åt det annat än låta dem falla, fast man faktiskt försöker. Turligt nog blev det paus strax efter det, och resten av lektionen höll Laura mig vaken.
Innan jag går och lägger mig måste jag bara kommentera på en enkät vi fick göra på grupphandledningen idag. Den handlande om tvåspråkighet och media och gjordes av en universitetsstuderande. De flesta frågorna var helt relevanta, som t.ex. vilket språk man helst tittade på TV på och hur mycket man lyssnar på radio. Den sista, däremot, var enligt mig riktigt dum. Den var sådan att man skulle svara "Är av samma åsikt/ är delvis av samma åsikt o.s.v och den sista frågan löd ungefär Internetutbudet i Västnyland är större på svenska än på finska. Ursäkta? Sist jag kollade var internetutbudet precis det samma i Västnyland som i resten av världen, men det kan ju vara att jag misstog mig.

Arrivederci

En dag i Lojos urskogar

Klockan halv 8 steg jag upp för att göra mig i ordning för dagens hjälpledarfortbildning i Lojo. Efter att i misstag ha ringt och väckt Nico ( - jag är hemskt ledsen) fick jag tag på Pudel och fick skjuts på köpet. På busstationen hade fyra ensamma själar utav elva (eller hur många vi nu egentligen skulle vara) infunnit sig. Dessa var förutom mig själv Mico, Pudel och Osku. Vi hoppade på bussen som körde via Karis och sen mot Lojo.
Bussresan dit tog lite över en timme, och jag har starka misstankar att vi var borttappade i något skede. Ifall så var fallet så störde det i alla fall inte mig eftersom jag sov en bra bit av vägen, tills Pudel passade på att plötsligt väcka mig för att börja diskutera is på sjöarna. Några sandvägar senare var vi framme på lägergården där fortbildningen skulle äga rum.
Till Micos lycka inleddes det hela med kaffe och morgonmål, sedan började den första "föreläsningen". Jag ska inte tvinga er att läsa vad den handlade om, men däremot ta dagens citat därifrån.

"När det går åt fanders, då ska du stretcha!" - Hangös ungdomsarbetsledare Ebba

Jag är inte helt säker på att jag förstår vad hon menade, men det var fina ord. Jag hamnade i en grupp bestående av Pudel, mig, en trotsig pojobo och en blyg sjundeåtjej. Båda, och särskilt tjejen, visade sig slutligen vara riktigt trevliga typer, men mitt och Pudels samarbete tog ganska lätt över hand. Visserligen blev både vår vandring/spårning och vår dramatisering riktigt bra, men det var ändå mest jag och Pudel som planerade.
Vi kom till konklusionen att det inte var ett så lyckat koncept att blanda både blivande och mer rutinerade ledare på samma skolning, eftersom såväl den mentala som den hjälpledarmässiga nivån varierade massor. Detta resulterade i att nästan all info som gavs inte var särskilt ny för oss, det kändes som om det var samma sak som man hört på samtliga skolningar man sprungit på genom åren. (Gosh, det där får mig att låta så gammal, men jag antar att det bara är ett faktum att två år har enorm betydelse i det här fallet.)
På bussresan hem blev Pudels principer ifrågasatta ytterligare en gång, nu av Osku. Hon ställdes inför följande scenario: Om du ser en hund med en flaggstång över dig, vad gör du då? Vi kom fram till att oddsen för att en dylik händelse skulle inträffa är ganska dåliga, men det kan ju vara bra att reflektera över saken, så man vet ifall man skulle bli utsatt för det.
Sist men inte minst vill jag lära er ett bra ord, bonan. Ifall du mot all förmodan skulle vara obekant med detta ord, så betyder det en wannabe banan. Så det så.

Arrivederci
P.S: Pudel skulle ha räddat hunden

 

Solnäbbar och glaskross

Idag hade vi spel-/chillkväll hos mig. Jag, Lalle, Chrisse, Mico och Laura hade precis börjat vräka i oss morotskaka när den första olyckan inträffade. Den öppnade cokisflaskan var närmare min armbåge än jag väntade mig, och splash bara så var den omkull och det var cokis såväl på golvet som på kökssoffan och väggen. Vi plockade fram trasor och papper med en väldig fart och snart var det upptorkat. Jag gjorde ett nytt försök att ta ett glas och fick till mitt förtret två stycken som satt fast i varandra. Jag skruvade lite på dem, och klirr bara så hade jag ett glas splittrat i tusen delar i famnen. Det var bara att plocka fram dammsugaren. Intressant att man kan få ett glas krossat i händerna utan att få så mycket som en skråma. Nåväl, vi städade lite till och snart var det rent och fint igen. Det var ju lite komiskt att båda dessa händelser skedde inom fem minuter.
Det var inte nog med det.
Vi hade precis hunnit äta klart morotskakan när Chrisse och Mico fick för sig att kolla in våra likörkarameller. Chrisse konstaterade att de var oväntat hårda, och dom klämde lite på dom för att kolla. Plitsh, och köksbordet var fullt med likör från två karameller som spruckit precis samtidigt. En del av likören passade på att sätta sig på marodörernas kläder, och Mico lyckades få lite på fönstret också. Det var bara att ta fram trasorna igen då...
Lyckligtvis förflöt kvällen efter detta utan vidare missöden och efter morotskakan tog vi oss an Singstar. För sakens skull började vi med lite Disney, och gick sen över till rockballader. När vi kom till Roxette's "It must have been love" bevisade Mico att han hade helt okända falsett-skills! Det var väl sisådär fem oktaver högre än vad jag sjunger, och mycket vackert. Eller nånting.. Men han fick poäng för det, så helt uselt kan det inte ha varit.
Hesa och belåtna gick vi sedan tillbaka till köket för att ta oss an lite hederliga brädspel. Vi tänkte spela Pictionary egentligen, men Lalle och Chrisse var så grymt dåliga på att förstå sig på Lauras ritade skallerorm att vi gav upp och böt till Alias. Att ha Mico som lagkamrat visade sig vara ett bra val eftersom vi vann ganska överlägset. Dock fanns det diverse kommunikationsproblem..

Mico förklarar: Sol plus en sån som fåglar har.
Anna: Solnäbb?!


Man kan ju tänka sig att solfjäder skulle ha varit det logiska svaret, men nej.
Vad som också kan konstateras är att regeln att gester är förbjudna inte riktigt följdes. Om Lalle någon gång försöker förklara något åt dig förstår du varför.

Lalle in action

Öööh, vad menar Chrisse??

Jag måste säga att jag hade en jätte trevlig kväll, man borde definitivt göra sånt här oftare. I och för sig finns det väl inte precis några hinder för det heller, det är ju mer eller mindre bara att bestämma tid och plats. Jag bestämmer här och nu att jag ska göra mer sånt här i fortsättningen.

Imorgon ska jag, Pudel och mister falsett på hjälpledarfortbildning till Lojo. Vad vi ska göra där vet vi inte riktigt, men det blir säkert kul. Lite överraskningar skadar aldrig.

Med tanke på att jag ska infinna mig vid busstationen imorgon klockan halv 9 skulle det kanske vara skäl att så och lägga sig nu då.

Arrivederci

Grillkorv och flygbiljetter

Jag har sakta mak börjat inse att jag och Pudel riktigt på allvar är på väg till Storbritannien i sommar. Som i att vi faktiskt ska sätta oss på flyget för att tillbringa lite på tre veckor där. Faktumet att jag fick mitt sommarjobb bekräftat gjorde att vi nu kunde ta steget att boka biljetter. Det blev sist och slutligen Blue1, som är både pålitligt och billigt. Lite under 200€ tur-och-retur är enligt mig ett riktigt bra pris som jag gärna lägger ut på något sånt här. Nu har jag en bokningsbekräftelse - ett dokument som bevisar att vi ska åka - underbart!
Dock förstår jag mig inte riktigt på deras biljettpris-system. Vi valde vilka flyg vi skulle åka med och kom småningom till betalningsskedet. Dock tog det ett tag att fundera ut hur kortbetalningen fungerar, så vi hamnade börja om från början igen. Nu var samma flight mitt i allt 40€ dyrare! Hur är det möjligt? Turligt nog gick det ett till plan samma dag, så det var ingen panik, men nog ack så störande..
Efter att ha bokat kollade vi in priser på tågbiljetter och funderade lite på vilka städer vi vill besöka under tiden vår interrailbiljett är i kraft, vilket är 22 dagar. Listan blev på tok för lång så det krävs lite research för att ta reda på vad vi verkligen vill spendera lite tid på. Men nu när vi har biljetterna bokade så är det ingen panik med det. Dessutom slipper jag Pudels nervösa påminnelser om att vi faktiskt måste boka dom. Helt obefogat var hennes stressande ju dock inte, nog hade ju priserna stigit med några tior jämfört med för någon månad sen.
Efter denna planeringssession och några varma smörgåsar bar det av till bilskolan än en gång. Nu börjar vi komma till saker man kanske inte visste på förhand, så det är nästan lite intressant.
En och en halv rastlös (jag skyller på för lite sömn) timme senare hoppade jag på skotern och styrde kosan mot lankkastranden, där Nico, Max, Benji, Emmi och Jocke hade inlett grillsäsongen och nu stod med grillspetten i högsta hugg kring brasan. Det är helt enkelt ett faktum att korv smakar så mycket bättre utomhus när man grillat den själv. Vi hade riktigt trevligt och skönt på berget i kvällssolen, och för min del får det gärna bli fler grilläventyr i fortsättningen. Dock blev det grymt kallt att köra hem, och mina två isbitar till fötter fick tinas upp fem minuter under duschen innan dom var normala igen. Men det var det värt.
Nu ska jag försöka avhjälpa min sömnbrist en aning.

Arrivederci och Gonatt

En robot i lärarnas välde

God morgon! Jag tänkte bara avlägga rapport efter första natten i min nya säng. Först och främst så var det udda att se hela rummet ur den där vinkeln. För det andra så luktade det så där konstigt träigt och nytt. Men vi får anta att det går över med tiden.
Jag hade världens underligaste dröm inatt. Jag drömde att jag och en massa andra var på någon sorts militärbas. Sen kom dit en massa folk och sköt nånting på oss, så att alla typ svimmade och blkev robotar. Det visade sig att det var skolans lärare som va the bad guys, och dom kommenderade på robotarna allt vad dom hann. Jag hade dock inte blivit träffad av gasen, så jag låtsades bara hela tiden. Sen blev jag på något sätt utvald, så jag fick äta lunch med Marianne. Sen vaknade jag. Konstigt - näädå.

Innan jag går och borstar tänderna och gör mig i ordning för skolan tänkte jag ännu delge er lite vårkänslor som jag fångade under promenaden igår. Voilá

Arrivederci och ha en bra dag!

Ny säng, känsla av nytt rum

Woppikayeeah, min nya säng har landat i mitt rum. Jag måste nog säga att det ser helt annorlunda ut nu än vad det gjorde tidigare. Min högsäng i metall kombinerat med den mörkgråa skrivbordsskivan gjorde rummet mörkare än man skulle tro. Nu har jag då i och för sig en massa tomt väggutrymme att fylla, men med lite foton i alla glasramar jag har bortgömda i mitt rum ska det väl inte vara något problem.
Otroligt nog var det faktiskt inget större problem att få alltihop hopskruvat. Det kan antingen ha och göra med att det fanns fem delar plus skruvar, eller att jag fick hjälp av min underbara handyman Milla. Hur som helst så  fick vi ganska fort ihop allting, med undantag för ett ben som trilskades lite. M.h.a. en hammare fixade sig det dock också, och om det håller får vi väl se om ett år eller två när man har hunnit hoppa lite i sängen.
Efter att ha skruvat klart åt vi tortellinis (eller, tja, Milla åt ketchup) och sen styrde vi kosan mot singstarmikrofonerna. Vi skrattade oss igenom hela Dinsey-skivan och kom fram till att den innehåller en hel den du-ba-dubi-du-zi-du-ande (seriöst - försök sjunga kung Luis sång från djungelboken utan att börja fnissa åt det hela). När vi tröttnat på det gick vi över till the 80s där Milla konstaterade att hon är dålig på svenska låtar. Hur kan hon ha missat Vem ska jag tro på av Thomas Di Leva? I och för sig tror jag att jag skulle vara en lyckligare människa utan den musikupplevelsen, men i alla fall.

Nu ska jag ut och traska i vårvädret, innan mamma blir ännu mer otålig.
Arrivederci

På tok för mycket saker

Jag gjorde idag en grym upptäckt. Jag har alltid tyckt att Hotel California har varit en fin och trevlig låt som man alltid nynnat med när den kommit på radio. Idag tog jag mig tid att lyssna på texten.


Last thing I remember, I was
Running for the door
I had to find the passage back
To the place I was before
relax, said the night man,
We are programmed to receive.
You can checkout any time you like,
But you can never leave! 

Jag bara kände hur min barnatro smulades sönder bit för bit när jag insåg att den i själva verket inte alls handlar om en man som tar in på ett trevligt hotell. Skrämmande. 

Hur som helst så har jag lite roligare nyheter också. Jag har nämligen fått en riktig säng! Eller närmare bestämt har vi köpt en som jag ska få på måndag. Nu är det slut på sovandet på madrassen på golvet, och jag får äntligen bort åbäket till högsäng som tar upp stora delar av mitt rum. Kan ni tänka er, jag ska få en säng som man på riktigt kan sitta i, eller fast hoppa i om man känner för det. Hur underbart är inte det?! Dessutom får jag ju nu en orsak att möblera om i mitt rum. Lite variation efter typ sju år ska inte sitta så illa. 

Nu föreligger bara ett problem. 

Vad tusingen ska jag göra med alla saker jag har på skrivbordet? 

Saken är ju nämligen den att mitt skrivbord sitter fast under min säng och det det senaste åren främst fungerat som förvaringsutrymme. Nu åker det ut tillsammans med högsängen, så följaktligen måste jag ju sätta sakerna någonstans. Men dom ligger ju där främst för att dom inte ryms någon annanstans. Hjälp!

Okej. Jag antar att det är bara att ta mig i kragen och börja städa rejält. Kanske t.o.m. i värsta fall kasta bort någon av mina tusentals grejer. Omöjligt kan jag ju behöva allt, men hur vet jag då vad jag inte kommer att behöva? Att bara slänga allt i en hög eller dylikt är ju otänkbart med tanke på att jag ska ha rum att montera ner hela alltihop för att flytta det till Tobbes rum om bara några dagar också. Jag har på känn att det här kommer ta ett tag. Nå, med det sagt tror jag det är dags att ta tag i den där omtalade kragen och faktiskt sätta igång nu. 

Djupa andetag, Anna.

Arrivederci

Värnplikt och snabbt kaffe

Hurra, det har blivit fredag och ännu en skolvecka har flugit förbi nästan omärkbart. Nu har man tid att pusta ut och förbereda sig inför sista slutspurten på provveckan, som för min del består av ett engelskaprov. Som vanligt har jag inte tänkt spendera allt för mycket tid på det heller och eftersom jag redan kan contemporary, cinematic och art dealer så räknar jag med att jag är på det torra. Dock borde jag skriva en essä som jag totalt har glömt bort om jag över huvud taget vill ha ett vitsord i kursen. Jag tror det är första gången under mina gymnasiestudier jag lämnar in något lika sent som en viss mister Fagerström. Det bådar inte gott, det här.

Efter att ha suttit på en ytterst förvirrande och kaotisk engelska förberedande lektion drog vi (d.v.s. jag, Pudel, Milla, Mico, Lalle, Chrisse och Annina) iväg till stan. Denna gång kom jag faktiskt ihåg att jag kommit till skolan med skoter, så jag slapp springa in efter hjälmen när jag hunnit några hundra meter. Jag körde i förväg, parkerade halvolagligt på Matildas parkering och gick för att möta de andra.Nånstans på vägen hade dom tappat bort Chrisse, vilket förvirrade oss lite. Dock löstes mysteriet när han dök upp i bokhandeln i sällskap med Molly.
När vi alla igen var samlade gick vi (som vanligt) till Carl de Mumma. För att nu lite variera oss emellanåt valde vi att denna gång sitta utomhus i det relativt fina vårvädret. Som det nu alltid går med detta gäng så blev diskussionen efter ett tag ganska lustig, och idag var det värnplikt och en atombomb över Danmark genom Sverige i samarbete med Nordkorea som diskuterades. Det hela var relativt roande tills Milla viskar ungefär följande i mitt öra: "Han där som sitter bakom Annina, om jag inte har helt fel så har han varit FN-soldat, och jag har på känn att det är oss dom skrattar åt." Ojdå. Ni skulle bara veta hur svårt det är att byta samtalsämne när man faktiskt skulle behöva göra det. Småningom fick jag det dock svängt till Lalles studier istället.
Helt klart slog vi vårt snabbhets-rekord angående att sitta på café i alla fall. Jag tror inte ens det tog en timme, wau! Efter kaffet började folk i tur och ordning söka sig hemåt och till sist var det bara jag, Mico, Chrisse och Molly kvar. Först gick vi till Lindex där vi diskuterade strumpbyxor och BH:er (och jag köpte nya solglasögon -yey) och sen bar det av till Matilda i brist på annat att göra. Där ownade jag Chrisse genom att bevisa att det är LU som har gjort Pirkkas jaffakex också när han påstod att om var skit. Hah!
Eftersom vi redan besökt typ alla butiker på Kungsgatan fanns det nu på riktigt inte något att göra, så vi satte oss i äkta fjortisanda i Matildas trappa. Det enda som fattades var att någon skulle ha rökt, men den delen klarar jag mig bra utan. Det var emellertid helt trevligt det också.

Innan jag går och lägger mig ska jag ännu delge er dagens citat:
Andreas: Tänk om nån Greenpeaceaktivist skulle jobba på polisen?!
Mathias: Eller Johanna...  


Arrivederci

Cafésittande

Nu är det två prov kvar, och sen är ännu en period över. Vitsordsskörden hittills har väl kanske inte varit så häv med tanke på att jag fick 7+ i mitt finskaprov. Jag skäms lite. Däremot stör mig sjuan i matta inte ett dugg, så länge det är godkänt är jag nöjd.
Nu har jag invigt våren på allvar. Jag har tagit i bruk mina nya skor och igår blev det premiärtur med min gröna pärla. Det är ganska skönt att man igen kan starta till skolan 10 före utan att behöva oroa sig över att komma för sent. Länge leve skotrarna.
Idag spenderades ytterligare en gång många timmar på Carl de Mumma med Mico, Lalle, Milla, Laura, Annina och Johanna. Jag har börjat misstänka att dom suckar varje gång dom ser oss komma eftersom vi alltid sitter där så länge. Till vårt försvar måste jag säga att det inte finns något annat ställe man kan hänga på som ung i Ekenäs, så vi har inte så många val såvida vi inte vill knalla omkring på stan.
Från en sak till en annan konstaterade jag att datumen för EYP-sessionen i Ukraina nu är fastslagna; 22-31.10.2010. Å ena sidan är datumet bra med tanke på att man hinner få undan studentexamen i god tid, men å andra sidan helt uselt då det innebär att en av våra delegater måste välja mellan Ukraina och skolans två veckor långa kinaresa. Svårt val, må jag säga. Jag är verkligt glad att jag inte hamnar välja.
Nu ska jag först ut på en promenad med Nico, sen kommer jag förhoppningsvis igång med att läsa på samhällsläran. I alla fall försöker jag intala mig själv det.
Arrivederci

När snön töar bort

Nu börjar det bli vår på riktigt. Lite gräsmatta tittar fram här och där, och man kan gå på vägarna utan att riskera att halka och bryta benen av sig.
Det som göms i snö kommer fram i tö, har man hört folk säga. Sannerligen, på min väg hem upptäckte jag både ett och annat som hade legat nedfruset över vintern.

Annas 5-i-botten över saker som tinar fram på våren

1. Hundskit

2. Gamla nyårsraketer

3. Tobaksfimpar och -paket

4. Godis- och glasspapper

5. Annat plast

Det var nästan som man blev lite äcklad av allt skräp nu när man hunnit vänja sig vid att allt bara var vitt och fint (med undantag för diverse gula områden). Nu skriker godispappren där de ligger längs vägarna, och man får passa sig noga för att inte stiga i något obehagligt. Ush. Däremot kan jag ju säga till folks försvar att det inte direkt kryllar av roskisar, åtminstone om man rör sig i Österby. Men det är inte så svårt att sätta sitt godispapper i fickan tills man kommer till en. Hundägarna vill visserligen kanske inte ha sitt avfall i fickorna, med det är enligt mig deras skyldighet att plocka upp efter sina bepälsade vänner. Åtminstone om det är mitt på en gångbana. 

Nåja, det ovanstående är kanske det enda negativa med att vädret äntligen har börjat likna vårväder. Hur skönt är det inte att kunna städa undan vinterkängorna och ta fram vårrocken... Jag väntar på att få ta mina nya sneakers i användning, mhah. 

Nu ska jag småningom trampa iväg till min första bilskoleteorilektion. Vi får se hur det går.. Men med Chrisse i släptåg lär det åtminstone inte finnas någon chans att jag blir uttråkad (men däremot nog kvävd..) 

Skämt åsido. Önska mig lycka till.

Arrivederci

Älska trigonometri

Ännu en gång har jag konstaterat att vår lilla värld är ännu mindre än man skulle tro. Jag bläddrade i en gammal Kalle Anka tidning och började på skoj läsa igenom en sida full med namn på personer som vunnit i diverse tävlingar. Tror du inte att jag hittade en ekenäsbo som jag till och med vet vem är bland vinnarna? Han hade vunnit en midjeväska, ifall det intresserar.

Nog om midjeväskor; nu ska jag av tradition klaga lite över det stundande matematikprovet. Jag är helt övertygad om att bokens facit har konspirerat sig mot mig. sinxcosx=1/2 kan omöjligt bli det den säger. Hmpf.
Dock måste jag nog säga att det inte känns fullt så hopplöst som inför provet om logaritmer förra perioden, så godkänt borde jag nog klara av mer eller mindre utan problem. Kanske jag t.o.m. klarar av att lösa någon uppgift den här gången?! Man kan ju alltid hoppas.

Imorgon ska jag ta ett steg närmare vuxenlivet; jag ska börja i bilskolan. Jag har, mest på grund av tidsbrist, skjutit upp det hela några månader längre än beräknat. Men bättre sent än aldrig sägs det ju, och dom flesta jag har talat med säger att jag borde hinna bli klar ändå. Så det fixar sig nog. Ifall det av någon orsak skulle ta längre än till slutet på maj så är det väl inte nån panik då heller, det är inte precis som att jag suktar efter att få köra bil. Jag är så nöjd så med min knallgröna skoter och har hur som helst planerat att köra med den hela sommaren. Dock kan det ju vara ganska opraktiskt att ta sig fram med den om man t.ex. ska ha något/några med sig, så ett bilkörkort skulle på så sätt vara helt behagligt. Men det är väl bara att vänta och se hur det går.
Nu ska jag ge tangens en ny chans.
Arrivederci

Supercalifragelisticexphialidocious?

Det är söndag, och ganska tråkigt väder ute. Ändå är jag glad att jag lever, att jag får se ännu en dag av mitt liv. Igår höll det nämligen på gå riktigt, riktigt illa.
Okej, nu ska jag sluta vara dramatisk och istället berätta vad som egentligen hände.
Jag och Pudel var hos Chrisse för att äntligen genomföra vår länge planerade nostalgikväll. På programmet stod Mary Poppins (eftersom Pudel konstigt nog hade missat denna essentiella del av sin barndom). Chrisse hade försett oss med limsa och lite snacks, och vi satte igång filmen. Någonstans lite på en timme in i filmen skulle jag, helt oskyldigt, ta en klunk Sprite Zero. Det var där allt började.
Chrisse passade på att säga något tämligen roligt just då och de flesta av er vet säkert hur det kan gå om man skrattar och dricker samtidigt; man börjar hosta. Eftersom det inte var första gången detta hände mig försökte jag undvika större skador genom att signalera till C att han skulle hålla tyst, men nej. Hans försök att få mig att skratta lyckades mycket väl (främst för att de var så fåniga) och jag fick därav en massa limsa i halsen. Problemet var bara att jag inte ens började hosta, jag fick helt enkelt ingen luft. För er som inte upplevt det kan jag berätta att den känslan inte är sådär hemskt behaglig. Turligt nog tog Chrisse denna gång mina signaler på lite större allvar, och några ordentliga dunk i ryggen senare kunde jag andas igen.
Förstå mig inte fel nu, jag försöker inte anklaga Chrisse för att försöka ta livet av mig. Dock var det ju mer eller mindre hans fel, så jag hämnades genom att spotta ut en del av Spriten (läs: [spraitten]) i hans soffa.
Vad som hände sen var kanske lite udda. När de värsta hostattackerna gått över började jag nämligen skratta. När jag säger skratta menar jag nu inte bara le och föra ett skrattande ljud en liten stund - utan skratta hysteriskt och länge. Länge innebär i det här fallet åtminstone en kvart. Hysteriskt innebär ett konstigt high-pitch skratt som inte lät riktigt som jag, som började explosivt igen några sekunder efter att jag äntligen lyckats lugna ner mig. Jag medger; det är inte första gången jag får en dylik skrattattack, men den här tar nog i priset i de flesta av mina kategorier. Kanske t.o.m. i alla.
Nåväl, åtminstone fick vi alla tre vår dagliga (eller kanske månatliga?) dos av magmuskelträning, eftersom det bevisligen inte är så lätt att hålla minen när ens kompis skrattar hysteriskt oavbrutet i en kvart. De försökte nog, tro mig, men Pudels dämpade fnissanden utlöste en ny attack snarare än fick mig lugnare.

Nåja, det viktigaste är väl att alla överlevde, och jag kan ju knappast påstå att jag inte hade roligt.

På något sätt kändes följande bit av filmen väldigt träffande när vi väl kom så långt. Det är knappast så svårt att förstå varför.

Angående filmen kunde jag konstatera att den var lika bra som när jag såg den senast, vilket var för X antal år sedan. Om nån annan än Pudel mot förmodan har missat Disney's mästerverk från 1964 så rekommenderar jag starkt att ni ser den. Ni kan få låna den av mig nu när jag har den på DVD. Det tog mig flera timmar att rota igenom alla Jumbos butikers filmhyllor, men det var det värt.

Supercalifragelisticexphialidocious och Arrivederci

Att fylla aderton

Det känns en aning overkligt att ens kompisar en efter en fyller aderton. Snart är vi alla över den gränsen som innebär att man får tillgång till vuxenlivets privilegier och vi får göra en massa onyttigheter precis hur mycket och ofta vi vill. Just nu känns det som att en dörr till helt nya möjligheter kommer öppnas den dagen jag fyller aderton. Dock är jag inte lika säker på att något så hemskt speciellt kommer uppenbara sig efter tolvslaget den 26.5, men hoppas kan man ju alltid.
Igår var alltså Annina i turen att per definition bli vuxen. Vi inledde firandet med tjejmiddag på Santa Fé. Jag måste säga att det var sjukt trevligt att träffa alla igen och få lite uppdateringar om vad dom gör nu för tiden och vad planerna är för sommaren; det blir lite dåligt med sådana tillfällen annars. När oxpastan var uppäten for jag en sväng via Milla, som hade beslutsångest angående vad hon skulle sätta på sig. Efter några klädbyten kom vi till sist iväg till Annina, där partyt redan var i gång eftersom kombinationen Jag och Milla oftast innebär att vi blir lite sena. Nåväl, fiilisen var riktigt bra, och folk mådde fortfarande helt hyfsat. I princip pågick det två fester samtidigt, eftersom också det äldsta av Takala-syskonen hade lite folk hos sig. Det lustiga var ju att hälften av gästerna var gemensamma bekanta, så småningom mer eller mindre flöt de båda gängen samman. Vid tidpunkten för det mådde alla dock inte längre lika bra, men what happens at Takala's stays at Takala's.
Summa sumarum var det en lyckad kväll och när jag och Nico kom hem kring tvåtiden somnade jag pladask.
Nu väntar fyra dagar av lov och förhoppningsvis kommer jag orka ta mig för att läsa lite på mattaprovet också eftersom det kommer vara det första som väntar mig i skolan på tisdag. Att sätta provveckan direkt efter påsklovet var inte den mest lysande idé skolans ledning har haft.

Dagens program är att hälsa på Fammo och försöka ta mig ut i det fina vädret en sväng. Sen får jag se vad jag hittar på.
Arrivederci och Glad Påsk!