Det pratas nu för tiden mycket om att man ska ta till vara all överbliven mat, det ska återvinnas och sorteras och miljövänlighet är ofta på tapeten. Själv har jag växt upp i en familj där det är tabu att kasta sådant som ännu är ätbart och de kvarblivna köttbullarna har istället blivit pyttipanna nästa dag.
På grund av detta blir jag nu också en aning upprörd när jag, som inhoppare i köken i stadens lekisar, inser att man alla dagar slänger den mat som blir över. Rakt ner i soporna åker det, oberoende mängd eller sort. På ett ställe fanns det inte ens ett insamlingskärl för bioavfall, allt skräp slängdes i samma bytta. Knappast behöver man ens säga att mängden mat som blir över på ett daghem där antalet barn varierar kraftigt beroende på dag inte är särskilt liten heller. Det gjorde ont i mig att slänga femton potatisar och en fiskmängd som skulle ha mättat flera vuxna, när man vet att det finns så många som skulle göra nästan vad som helst för en portion varm mat.
En annan sak som kanske inte är lika upprörande men ändå inte obetydlig är bristen på återvinning. Tjugo barn dricker en hel del mjölk under en vecka, och att återvinna mjölkpaket kräver inte så hård ansträngning. Men nej, där ligger burkarna bland med resten av skräpet som sedan vid dagens slut hamnar i blandavfallet. Suck.
Jag efterlyser härmed mera ekologiskt tänkande från stadens sida. Förutom tanterna kunde projektet naturligtvis omfatta även barnen som skulle få lära sig sortera avfall, tänka miljövänligt och spara på våra annars så knappa resurser. Det måste ju gå att göra något nyttigt med maten, eller om inte annat fixa bioavfallskärl till alla stadens daghem. För åtminstone skulle jag inte vilja att mina barn växte upp i en miljö där dagens köttbullar får samsas med blöjor och plastpåsar om platsen i sopcontainrarna.
God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar