Kreativ kampanj

Jag kom nyss hem från en nästan en och en halv timmes promenad med Dani. Plötsligt när vi gick längs med ån i mörkret kom det en man åkande mot oss på en segway. Fastklistrat på segwayen stod nummer 113, och han stannade glatt och överräckte två ihopfällbara tandborstar. Efter att ha inspekterat tandborstpaketets baksida noggrannare visade det sig att det var samlingspartiets Pauli Kossila, kommunalvalskandidat och tandläkare. Inte en så tokig kampanj, må jag säga, i varje fall fick den mig på gott humör. Vem kam motstå kombinationen segway och gratis tandborstar?
På tal om kampanjer som får en på gott humör så vill jag också tacka SU för det fina knallrosa sadelfodralet som satt på min cykel igår när jag kom ut från skolan. Jag var verkligen i behov av ett sånt!

På kroken

Jag bestämde mig efter en rätt lång paus att plocka fram virknålen och ett nystan garn. Resultatet av typ två timnars petande blev den lilla kissemissen på bilden, som i verkligheten är ca 10 cm hög. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med honom, men nåt hittar jag väl på.
Det var riktigt skönt med lite pyssel som avbrott till min annars ganska stressiga vardag. Jag har börjat förkovra mig i vad det där med institutionsråd i praktiken innebär, eftersom jag redan mindre än en vecka efter att jag blev vald får gå på mitt första möte som suppleant. Det ska bli intressant.
Nu ska jag försöka ge mig på att koppla min skolmail till mailprogrammet i min telefon, eftersom internetversionen fungerar hopplöst dåligt med skärmpetning. Det ramlar in så många mail per dag att man lätt missar något annars.
Jag måste medge att jag just nu känner mig ganska viktig.

Krossade söndagsplaner

Min kväll blev inte riktigt som det var tänkt. Planen var att ta 18.37 tåget från Ekenäs, träffa Kaisa på tåget i Karis, vara åtta i Åbo och sedan gå direkt till Emilia för att studera och titta på Solsidan. Så gick det inte. Tåget mot Karis kom aldrig så vi fick vänta en halv timme på en buss. Under tiden åkte Kaisas tåg iväg mot Åbo, så jag fick vänta 40 minuter på nästa tåg i Karis och sen åka ensam. Väl framme i Åbo hade halva avsnittet av solsidan redan gått, så jag gick hem. Surt.
Det positiva i hela historien var att jag nu hade tid att prova min nya dammsugare, så nu är det glänsande rent i min lägenhet. Det gick faktiskt förvånansvärt lätt att transportera hela maskinen med tåg, när jag väl fick den fint inpackad i mommos kappsäck och gjorde mig av med lådan. Jag kände mig lite som en undercover agent hela resan; ingen av medpassagerarna hade någon aning om vad jag egentligen hade i min väska. Visserligen hade det varit mer spännande med förfalskade sedlar eller något istället för en dammsugare, men man får väl ta vad man har.
Nu ska agent Englund dra täcket över öronen, gonatt!

Loppisfynd och pysselmaterial

Jag inledde min lördag med ett besök på favoritloppiset i Ekenäs, missionsboden. Med tanke på att jag var för slö för att stiga upp mer än 20 minuter före de stängde var skörden ganska god. För hela 6€ fick jag en 'silver'bricka, en vit metallkorg, en virknål, en snygg burk och en hög fula ljusmanchetter med plastblommor. Silverbrickan ska småningom bli en krittavla till min tambur och de fula ljusmanchetterna är sedan länge sönderplockade till kombinerbara blommor för kortproduktion. Inte illa.
Utöver att loppisfynda har jag också hunnit börja arbetet med att göra en väggdekoration av fönstret jag köpte. Det visade sig vara jobbigare än jag tänkte att få loss rutorna, men med lite milt våld borde det fixa sig. Sen fattas bara sänggaveln och så kommer min säng vara snyggast i stan.

Cykelpumpskriget vunnet

Idag klockan 21 stod jag och svor vid en Shell nära tågstationen. Varför? För att jag inte, hur jag än försökte, fick in någon luft i mina cykeldäck. Annars hade det inte varit någon panik, men däcken var plattare än åkrarna i pampas och synnerligen i riskzonen för punktering. Tidigare på dagen försökte jag med Emilias cykelpump, vilket bara resulterade i att mer luft pös ut än in. Eftersom jag behöver min cykel för att hinna med morgondagens packade schema var det lite av ett problem.
Jag bestämde mig senare för att pröva lyckan vid en bensinstations tryckluftsgrej, vilket inte heller gav några resultat trots en kvarts petande. Hur svårt kan det vara, liksom?
Precis när jag var på väg att ge upp och argt kasta in cykelventilsmunstycket på kassören så fick jag det dock äntligen att fungera, så sen kunde jag pusta ut och sedan cykla hem som på moln. Däremot är det ännu oklart huruvida det är min metod eller ventilerna som är problemet. En sak är säker, det är inte värt besväret; köp inte en Monark.

Finska kraftuttryck i kvadrat

Jag och Emilia blev just kallade för saatanan vitun perkelen hemmetin (...) helvetin huorat av en kvinna i femtiofemårsåldern som var ut och gå med sin hund. Hon började svära och säga att vi täpper till gångbanan med våra cyklar ca tio meter före hon kom fram till oss och hade inte slutat när hon försvann ur vårt synfält en stund senare. Då stod vi vid våra cyklar på en annars tom och väldigt bred gång- och cykelbana klockan 10 på kvällen. Hon hade helt klart inte alla pennor i penalen, så det var mest lite tragiskt det hela. Samtidigt blev det hela lite komiskt med alla svordomar uppradade på en väldigt lång rad. Jag vet inte vad jag ska tycka, men att bli kallad hora är inte okej även om det är av en störd tant. Jag hatar det ordet.
Kanske det bara är bäst att inte fundera så mycket.

Dator första hjälp

Att jag aldrig kan lära mig att tänka mig för... Jag låg nyss på sängen i allsköns ro, tittade på nya säsongen av glee, åt lite och drack vatten. Från en flaska. Som jag inte stängt korken på.
Splash.
Tur så kortslöt den inte, utan jag fick den avstängd, det värsta borthällt och batteriet bort kvickt som bara vad. För säkerhets skull tog jag också reda på hur man får bort hårdskivan, och petade loss den också..
Nu är det bara att låta den torka nåt dygn för att se om den överlever. Skit.

Syskontid

Jag har haft mina kära bröder på besök över helgen. De hade födelsedag på torsdag, så jag tänkte att vi kunde fira lite här i Åbo eftersom jag missar själva kalaset. Min present till dem var ett besök till FlowPark, som är något av en äventyrsbana uppe i träden på Skannsis innergård. Det hela var en överraskning som jag smidigt kamouflerade som en shoppingresa (som de båda var måttligt intresserade av). Väl där fick vi också sällskap av Robo, och vi spenderade några underhållande (men i alla fall för min del) utmattande timmar bland trädkronorna. Tur så var kära mammsen inte med, hon skulle fått magsår och hjärtproblem av att se Jimmy och Tobbe flänga omkring på flera meters höjd.
Efteråt blev det faktiskt lite shoppat också, för min del bara lite kommande festrekvisita, men för brorsorna värsta höstgarderoben. Jag trivs med att de faktiskt lyssnar på mina åsikter om klädval numera.
Summa sumarum en lyckad helg.

Laglydigheten självt

Nu har jag hittat hem och under täcket efter min andra arbetsdag på café Arken. Det var riktigt kul, gästerna var lite på hundra av skolans utbytesstudenter och tutorer. Många nya saker igen visserligen, men småningom ska man väl börja lära sig var alla pytsar, slevar och brickor har sin plats i köket.
På vägen hem hade jag tur. Cykelburen som jag var trampade jag på i bilfilen och kom fram till Tavastgatan. Det var rött, men eftersom det var så sent var korsningen helt tom på övriga fordon. Jag övervägde att dra en Ekenäs och bara cykla tvärs över, men till sist bestämde jag mig för att stanna. Det visade sig vara ett bra val, eftersom polisen stod 50 meter längre fram (med full syn över korsningen) och synbarligen bötfällde några killar som inte hade cykellampor. Jag hade nästan lust att ropa 'hej, kolla på mig, jag har cykellampa både fram och bak och stannade till och med i en heltom korsning!'. Men det gjorde jag inte.

Nu ska jag sova så jag orkar med en till arbetsdag och artikulationsterapi imorgon, g'natt.

Robotkort!

Idag hade vi pysselkväll i skolan. Vi knåpade ihop lite material till kommande terapier, sådant som är praktiskt att ha färdigt så man inte behöver göra nya inför varje klient. De flesta gjorde kortrobotar; en pimpad mjölkburk klädd i aluminiumfolie som svänger kort man matar in i den. Själv bestämde jag mig för att göra själva roboten senare och istället producera lite svängbara kort, något som visade sig vara mer energikrävande än jag räknade med. För det första så är det inte så lätt som man skulle tro att komma på ord med lämpligt placerade R, och för det andra så var tekniken som vanligt allt annat än samarbetsvillig. Men nu har jag i alla fall mitt första alldeles egna set robotkort.

Duktiga dagen

Efter en ganska lättsinnig helg har jag gjort mitt bästa för att igen få lite ordning i vardagen. Största projektet gick ut på att diska; något jag skjutit upp så länge att det nu tack vare naturens lagar var betydligt obehagligare än det skulle behövt vara. Huj. Nå, nu är det ur världen och min diskho har återgått till relativt normala nivåer av odör. Mitt andra stora projekt var att föra ut lådorna min IKEA hylla var packade i. Nämnas kan ju kanske att det var tre veckor eller så sedan jag packade upp lådorna, men bättre sent än aldrig. Nu ska jag belöna mig med lite Wordfeud, sedan ska det skapas köttbullar.

Spontanitet

Än en gång sitter jag på tåget och låter mig transporteras till Åbo på de välbekant gröna bänkarna. Det känns egentligen ganska lustigt, efterson det var bara ett knappt dygn sen jag satt åkandes åt andra hållet. Jag hade inga speciella planer för denna helg egentigen, jag tänkte bara ta det lugnt i Åbo och få lite skolarbete gjort. Realiteten blev väldigt annorlunda.
Ungefär klockan 18 igår fick jag nämligen ett "var är du??!"-samtal, och det visade sig att jag skrivit upp fel datum för firmans sommaravslutning i Ekenäs, och att dom nu hade kvällen i full gång, utan mig. Så jag bestämde mig helt enkelt för att hoppa på nästa tåg till Ekenäs och hänga med på kalaset. Det var ett beslut jag inte ångrar, jag hade en superb kväll med mina lika superba sommararbetskompisar! Ibland lönar det sig att vara spontan.

I övrigt har jag införskaffat nästa pysselprojekt; ett gammalt tre rutors fönster som ska bli någon form av väggdekoration ovanför min säng i Åbo. Synd bara så måste jag vänta tills nästa tur till Ekenäs innan jag får börja fixa det, jag vill börja nu.

Pysselfeber

Jag har spenderat förmiddagen med att surfa pysselbloggar. Det är sjukt hur mycket superba idéer det finns där ute i cyberspace, jag har just nu flera hundra saker jag skulle göra direkt om jag bara hade budget, utrymme och material. Att restaurera en byrå må vara lätt i sig, men det går ju tyvärr inte riktigt att transportera hem sådana loppisfynd med cykel. Dock har jag lite grann på gång ett skrivbordsprojekt hemma i Ekenäs, har redan hittat ett lämpligt gammalt bord och lite annat behövligt, så ska se om jag får det gjort någon helg. Dock har jag en stark känsla av att det kommer bli ett pysselbord snarare än ett skrivbord, har med avund kollat in alla bloggares hobbyutrymmen under mina surfingstunder. Just nu har jag alla mina grejer nerpackade i lådor under sängen. Råkade hitta denna utmärkta användning av ett litet utrymme och slogs av ännu en våg av inspiration. Kan tilläggas att bloggaren jobbar på min nyfunna favoritbutik i Åbo - Presento. Den ligger alldeles ovanför Finnkino och har allt man kan tänkas behöva för pyssel.

Har också pysslat ihop ett par saker under veckan; gjort ett fotokollage av min stora guldram samt en vessapappershängare för att lite piffa upp badrummet, men har bara telefonen tillhanda och inga taklampor, så det blir inget av bilder tills vidare.

Den förlorade pluggen

Idag har jag äntligen fått lådorna imnehållande trä- och metallbitar från IKEA uppackade och ihopskruvade till en hylla. Det var inte särskilt svårt egentligen, men Murphy har nog ett extra vakande öga på produkter från den firman, så helt smärtfritt gick det minsann inte. Förutom att jag antagligen kommer ha förskräckligt ont i handen imorgon av att ha försökt banka fast pluggade delar i varann så passade även den allra sista biten i hyllpusslet - en plugg - på att försvinna spårlöst. Eftersom jag inte ides räkna till 80 pluggar före jag började skruva så vet jag inte om jag ska skylla försvinnandet på IKEAs sommararbetare eller min egen slarvighet, dock. Jag var helt förberedd på att pluggen skulle dyka upp ca fem minuter efter att jag till sist skruvat fast allt och placerat den i rummet, men otroligt nog var så inte fallet denna gång.
Nedan ser ni avbildat en likadan hylla som då numera tornar upp sig som en skyskrapa bredvid min säng, och jag kan konstatera att det nog blev riktigt fint. Stort tack till Emilia och Nici för moraliskt stöd och lyfthjälp.

Förvaring

Jag har två utmaningar framför mig idag. Den första är att räkna ut hur jag ska sätta in mina kopiösa mängder saker i mina rätt så stora skåp för att det ska bli vettigt. Den andra är att lyckas få ihop det tusenbitatspussel som också kan tituleras 'IKEA-hylla'.
Önska mig lycka till.

Kinamat?

Då var den äntligen här; den första egentliga natten i den alldeles egna lägenheten! (Med egentliga menar jag att jag faktiskt ha flyttat in, och inte bara huserar på en madrass på golvet.) Flytten gick hyfsat smidigt, och jag tror till och med att jag fick det mest essentiella med mig. Ett par saker har jag dock i nuläget insett att blev hemma. Den första är mina gardiner. Inredningsmässigt klarar jag mig nog utan gardiner någon vecka, men det som visade sig vara ett större problem var att grannara på andra sidan vägen ser rakt ner i min säng, vilket kanske inte är helt optimalt. Ett påslakan fick istället agera stand in, och det fungerar naturligtvis precis lika bra.
Den andra saken kommer kanske orsaka lite mer problem; jag glömde ta med mig bestick. Mamma föreslog att jag skulle låna av grannen, men jag känner att den finska mentaliteten definitivt vinner här, så det blir nog att äta med plastbestick några dagar.
På tal om att äta så uppvisar min lägenhet ett mycket pekuliärt fenomen. Det är nämligen så att det inne på min WC alltid luktar mat. Och dessutom sådan av kinesisk karaktär. Måste säga att det känns lustigt att tvätta sig i kapp med doften av sötsur sås och friterade räkor, men jag har hittills inte kunnar bästämma mig för huruvida det är äckligt eller aptitretande.

Nedan en högkvalitativ bild på kaoset i min lägenhet för några timmar sedan. Nuläget är åtminstone lite mer organiserat, men än finns det mycket att göra. Nu dags att sätta huvdet på dynan, att  bära lådor tar på krafterna trots allt.

Att ta sig upp igen

Jag har haft ett par dagar då jag varit generellt ganska arg på mig själv. Långa haranger om vad som gick fel klarar ni er bra utan, men jag tror de flesta studeranden kan nicka förstående om jag nämner att ilskan innefattar allas vår favoritinstitution: folkpensionsanstalten; mer känd som KELA. Ack vad mycket bekymmer de kan åsamka en stackars universitetsstuderande. 

Att gå omkring och vara sur på livet är dock inte så konstruktivt, så jag har försökt se positivt på det hela, och nu faktiskt lyckats nå ett stadium då det mesta känns ganska kul. Till och med att packa ner sakerna hemma ännu en gång för en flytt. Att det är min första egentliga egna lägenheten som skall flyttas till kan ju ha något med saken att göra, i och för sig, men det ger mig bara en orsak att vara extra glad. Inredning med studentbudget - challenge accepted. 

Förutom mitt humör har det också varit andra saker som har lyfts upp. Jag och mamma tog en liten tur ut till skärin för att hämta mammas gamla roddbåt, och bogserade hem den i en hisnande fart på ca 4 knop. Men att åka (och nu faktiskt också köra själv) vår legendariska "Musen" var bara rogivande, så ingen panik där. (Förutom när roddbåten hallvvägs lossnade och flöt iväg åt ett helt annat håll, men det fixade sig det också.) 

Väl framme i land var det sedan dags för transport hem. För er som har undrat så kan jag berätta att det går alldeles utmärkt att transportera en roddbåt i en Volkswagen Golf, ingen fråga om saken heller. Estetiskt (och lagmässigt) var det kanske inte den bästa lösningen, men vad gör väl det, vi är ju i Ekenäs. 

Nu kallar sängen, imorgon sista arbetsdagen och sedan packning, packning, packning. G'natt!

Rautia - här kommer jag

Det börjar likna något, mitt köksbord. Jag har kunnat konstatera två saker; att det blir betydligt snyggare med vita ben samt att jag är alldeles usel på att måla med pensel. Men det får man väl räkna med när det är första gången man gör något.
Till näst bär det av mot Rautia för införskaffning av nya gånggärn och sandpapper för avlägsning av all extra färg som hamnat där den inte skulle. Ska bli intressant att se hur detta slutar. Ett som är säkert är att ifall man räknar i arbetstimmar så har bordet blivit betydligt dyrare än 14 euro.

Projekt matbord - dag 2

Dagarna flyger förbi i en hisnande fart, oh redan om en vecka är mitt 'oändligt långa' sommarlov mer eller mindre slut och det är dags att flytta med pick och pack till Åbo. Eftersom gamla lägenheten hade allt utom mitt rum färdigmöblerat innebär det också att jag måste inforskaffa en del nya möbler. En IKEA hylla och en bänk till tambren står ännu på inköpslistan, men köksbordet står ute på garageuppfarten. Det införskaffades för hela 14€ på en auktion, men kräver nog lite omvårdnad. Min vision är ett snyggt vitt klaffbord. Realiteten är tills vidare dock något av ett hemmaprojekt från sjuttiotalet met ett meterstjockt ojämnt målfärgslager över sig. Gårdagen ägnade jag till att slipa bort största delen av den gamla färgen, nu är det bara ena klaffen och benen kvar, samt själva målningen. Förhoppningsvis blir det i alla fall bättre än utgångspunkten.

Återkomsten

Jag har haft glädjen att ha kära kusin Jessica på besök i Åbo över helgen. Vi har kollat in stan, ätit gott, shoppat lite grann och gått på teater. Att turista i staden man bor i känns lite underligt, men visst är det kul också. Det känns som att jag konstant hittar nya små skrymslen av Åbo som jag inte sett förut. Idag uppmärksammade jag för första gången ett enormt, runt, grönt trähus som står mindre än en kilometer från där jag bor. Mycket fascinerande.
Ganska mycket springande på stan har det nog blivit också. I allmänhet brukar jag inte uppmärksamma shopping så mycket, men jag känner att jag nu har en sak jag bara måste dela med omvärlden. En varning.
Minns ni när man på 2000-talet började använda något så gräsligt som hårmascara? En burk fylld med skrikiga färger sim blått, grönt eller rosa som man sedan smetade i håret som mascara i tron att det såg bra ut?
Jag har dåliga nyheter - den är tillbaka.

Besvikelse

Nu har jag konstaterat det en gång för alla; Dekans pizzor är inte vad dom en gång varit. De har bytt ost och därmed också fått en konstig bismak. Snacka om besvikelse när man är hungrig och sugen på pizza, och så är den inte ens god.

Andra dagen som lekistant gick bra, och innan jag gick hem fick jag t.o.m. hejdåkramar av två av pojkarna. Dom är nog söta! Men visst blir det tungt att ha så mycket barn och ljud omkring sig hela tiden också. Jag tror det blir tidig säng ikväll.

Tantvarning

"E du en flicka..?" De frågade en treåring av mig idag när vi skulle läsa saga. Man vet ju aldrig, liksom. 

Jag har dagispraktik denna vecka, och har sökt mig till mina hemtrakter och Österbo daghem. Med undantag för några klätterställningar och största delen av personalen är allting precis som jag minns det från min egna tid där inte minde än 15 år sedan, så jag är lite nostalgisk. Och barnen är riktigt roliga, det är intressant att faktiskt lyssna på hur de pratar. 

Efter sex timmar som dagistant bar det av mot Tenalaskogarna tillsammans med min mommos sambo för att lyssna på hur de pratar där också. Vi va ti bys ti en av hanses gamla bekanta, å fast veegin från eknees ut i teinalaskoogin va lite ohävloger å länger en ja tänkt, så tala vi myki å de va bara ti skriv ner . Det känns som jag inte gjort annat än antecknat lustiga saker folk sagt idag. 

Apropå Ryssland

Sådär lagom till presidentvalet i vårt östra grannland passade jag på att plöja igenom Anna-Lena Lauréns bok "De är inte kloka, de där ryssarna". Det är en kort och trevlig bok på 172 sidor som kom ut 2008. Laurén, som är YLE:s korrespondent i Moskva sen flera år tillbaka, berättar om livet, samhällssystemet och mentaliteten i Ryssland på ett lättförståeligt och underhållande sätt.
Jag måste medge att jag har ganska dålig koll på vad som händer på andra sidan gränsen, så jag tyckte det var ganska informativt. Samt gav ett lite annat perspektiv än det man ser i medierna, vilket ju känns aktuellt med tanke på dagens nyheter om tusentals anmälningar om valfusk.
Jag rekommenderar boken varmt för alla som någon gång har funderat på varför ryska kvinnor klär sig som de gör, alla som har tänkt besöka Ryssland och alla som bara vill känna sig lite mera allmänbildade.

Duktiga dagen... igår

Igår hade jag en sån dag då jag bara fick en massa gjort. Jag dammsög hela lägenheten, diskade, pantade flaskor, förde tillbaka bibbaböcker och så vidare. Allt detta med ett leende på läpparna i min soliga lägenhet, och dessutom var jag i tid till tåget. Helt otroligt.

Dock kan jag ju inte verka allt för aktiv, så jag har vägt upp det hela med att inge göra  något vettigt idag istället. Har sovit, ätit och tittat på film. I brist på annat blev det lite Disney i nyare tappning; Enchanted. Avsiktligt cliché, flickigt och ett kul koncept. Perfekt för en slödag.

And now let's play!

Klockan halv tolv släppte vi äntigen händerna, svettiga och fortfarande skrattande. Det hade varit en intim halvtimme, kroppar mot varandra, spända muskler och full koncentration för att ens kunna hålla sig stilla...

Vi har haft spelkväll hos Emilia idag. Vi började med, enligt Vincent, en mycket typisk tjejkvälsmodell; te, lite tilltugg och genomgång av senaste nytt i ÅA:s skvallervärld. Efter det följde intensiva matcher i två olika spel, för min del blev det U'bongo. Det är ett spel jag varmt kan rekommendera, inte bara för att jag vann Caijus, Kaisa och Ida alldeles överlägset (thihi) utan för att det är kul och inte kräver allt för mycke regler och dylikt, men ändå inte beror helt på tur.
För att nu ändå upprätthålla någon form av vuxenvärdighet passade vi sedan på att diskutera värdsliga problem som burqor, gurkor och kyskhet en stund. Det hela utmynnade visserligen i hysteriska skrattanfall på golvet, men man kan ju inte kräva allt för mycket.

Kvällens höjdpunkt blev ändå vår intensiva match i Gambia. Sådär kort innebär det att hålla balansen medan man står i en ring och flyttar sina fötter så att de rör i nästa person i ringens fötter. Kaotiskt och svettigt, men oj vad vi skrattade!

Lite twister som uppvärming

Nu följer sista snacket med de kvarvarande tjejerna, sen hem för en god lång natts sömn. Ah.



Majs

Jag överlevde dagens Body Pump med äran något så när i behåll, och kunde genomföra planen att gå på Godnatt Compac med Emlila på kvällen. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men i alla fall var det inte detta. Hela första akten (på ca 40 minuter) bestod av en monolog av Fredrik Bruun, killen som gör pjäsen som slutarbete. Ärligt talat förstod jag absolut ingenting alls. Jag tror det var meningen att det skulle vara roligt, men det var bara lösryckta små saker med alldeles för mycket mellanrum som i alla fall jag inte förstod meningen med. Till exempel sa han plötsligt: ..... okej... nu är jag en kille.. som äter låtsasmajs. njamnjam njam njam. För att sedan gå och sätta sig och prata om något helt annat. Efter en lång tystnad. I fyrtio minuter. Förlåt, men lektioner i lång matematik var både mer förståeliga och mer roande.
För att nu säga något positivt var improvisationen som utgjorde akt två riktigt rolig, men väldigt kort. Konstigt sätt att spendera sex euro, men vad gör man inte för lite kultur.
Efteråt firade jag och Emilia med te och popcorn (en alldeles ypperlig kombination), så kvällen var inte helt onödig trots allt.

Välj din sida!

Idag var dagen-D; dagen då vi lanserade biljetterna till vår Kalla Kriget sitz. Skräckscenaritot var att ingen annan än kompisar vi mutar skulle dyka upp för att köpa sig en biljett, men efter en stund kunde vi pusta ut och konstatera att allt gick enligt förväntan. Hälften av biljetterna gick åt utan problem, och förhoppningsvis går det lika bra imorgon i Arken. Nu kan vi sova lugnt!

Vincent visar sin bästa sida

Om en timme står body step på programmet, det ska bli riktigt kul. Med tanke på hur lite jag har tränat den senaste tiden kommer jag antagligen dö, men vad gör man inte för sitt välmående? Förutsatt att jag överlever ska jag och Emilia gå på "Godnatt Compac" på ÅST ikväll också. Lite kultur ska bli trevligt.   

Planering

Idag har jag varit en duktig framåttänkande studerande. Jag passade på att köpa 800g gris yttrefilé på special igår när jag handlade, och idag har jag skurit upp det i diverse former och frusit ner i lagom stora portioner, bara att ta fram när hungern nalkas. Jag fick ta till lite McGyver metoder då jag skulle hacka ut biffar, men nu kan jag berätta för er att kastrullbotten fungerar utmärkt för ändamålet. 

Sen har jag också upplevt den jobbiga känslan av att inse att ens planering sket sig totalt. Först idag kom jag på att sitzen som som jag, Oscar och Vincent har planerat ju är dagen före balen på försvarshögskolan. Det kommer betyda att jag tvingas överge vår baby redan före efterrätten för att ta sista tåget till Ekenäs. Suck och stön, när ska jag lära mig att tänka efter? Nå, jag är säker på att de klarar slutet utan mig, så mycket som vi planerat. Det kommer bli helt superbt, så missa inte om du befinner dig i Åbo! (Biljettförsäljning 29.2 i Gado kl 12-13 samt 1.3 i Arken samma tid)

Solen skiner

Vädret i Åbo har varit helt underbart idag. Fullt solsken och en känsla av vår i luften. Snart kanske man kan hänga in vinterrocken i garderoben och gräva ut cykeln ur förrådet. För att inte tala om att äta lösglass.

Jag passade också på att gå på min andra salsalektion någonsin idag. Grundstegen börjar så småningom sitta, så det var kul med lite mera utmaning. De flesta andra var redan på "fördjupad" nivå och hade dansat en del förut, så det blev intressant när vi sedan började byta par. De flesta killarna var utbytesstudenter med latinorytmen mer eller mindre i blodet, så det var bara att hänga med.
Sedan fanns där också en gubbe som skulle ha kvalificerat som ärketypen för en italienare. Kort, mörk, med lite mage, lackskor och begynnande flint. Och kragskjorta, naturligtvis. Där vickade han på höfterna i lite egen takt och inte riktigt enligt koreografin, medan han snurrade omkring på stackars mig i ett järngrepp. Rakvattenlukten osade om honom, och satte sig också envist fast i mina händer långt efter att lektionen slutade. Mums.
Men i övrigt var det riktigt roligt!